Hur mådde du EFTER kejsarsnittet?

Jag hade extrem smärta efter snittet, varför vet jag inte för jag har aldrig varit känslig för smärta. Det tog ett dygn efter operationen innan jag kunde resa mig upp med hjälp av två barnmorskor. Det gjorde så vidrigt ont. Fick sedan rullstol som jag använde den dagen och det kändes bra. Men gå kunde jag inte göra ordentligt på ungefär två veckor, första dagarna var hemska och jag fick starka smärtstillande var sjätte timme i 1½ vecka. Röra mig normalt (typ lägga mig ner i sängen, sitta upp i sängen från liggläge, resa mig från soffan/stolen) kunde jag göra utan smärta ungefär en månad efter snittet.

Klia gjorde det till lite över en månad, och då kliade det rätt rejält. Men det får man bara uthärda. Hade också brännande känningar vid snittet och var röd länge, men det var ingen inflammation enligt barnmorska när jag kollade upp det.

Alla får inte morfin, det fick jag nog bara vid snittet och kanske vid uppvaket. Jag blev sövd vid snittet och har ingen aning vad de gav mig när jag vaknade och hade ont. Jag bara sade att jag hade ont och så gav de mig något, men jag var ju så dåsig att jag inte minns något därifrån tills jag fick se mitt barn på avdelningen efter någon timme vid uppvaket.

Jag gjorde mitt snitt för 14 år sedan, så minnet är väl sådär. Men jag tyckte nog att det gick ganska bra efteråt. Kommer ihåg att jag trodde att jag skulle klara mer än jag gjorde, kom nog inte upp förren dagen efter, med hjälp. Var också sövd så jag vet inte om det spelar in hur det är efteråt. Sen efter några dagar var det ganska lugnt. Mitt ärr kliade väldigt mkt såklart..

Gissar attt du ska ha ett planerat snitt lr?
Lycka till!  

Jag mådde skitbra. Jag åt bara vanliga värktabletter första veckan, utifall att för de tyckte man skulle göra det. Jag samlade t.om piller i min sänglåda på sjukhuset som de delat ut för att jag ej behövde dem. Följande dag måsta man upp och gå redan men jag satte i sängen redan nån timma efter snittet och barn babayn från start. Bil körde jag efter 6 dagar men annat förbjudet var jag mer försiktig med, men man känner nog lite vad man klarar och man skall inte tro man e nån hero heller ^^ Men jag har mått bäst efter snittet jämfört med de 2 vaginala.

Varit uppe och duschat och gått samma kväll efter båda mina snitt. Inget morfin, bara värktabletter i en vecka. Nu två år efter senaste snittet är ärret bara en svag rand nedanför troskanten. Har lite känselbortfall i huden runt ärret men i övrigt inga men eller komplikationer.

Jag snittades på kvällen och dagen efter fick jag Ketogan som smärtstillning och det var en hemsk upplevlese. Jag låg i sängen och trots att jag låg alldeles still kändes det som att jag ramlade ur sängen gång på gång, även när jag sov. Efter det ville jag inte ha fler sådana sprutor. Fick Citodon i stället i ett par dagar.

Jag hade aldrig ont i själva snittet. Däremot hade jag väldigt ont snett upp till höger ovanför snittet, på insidan. Det brände som eld och kändes som om någon satt på insidan och försökte slita loss något. Den smärtan kom andra dagen efter snittet, när jag började gå från vårdavdelningen till neonatal åtta gånger per dygn för att amningsträna, sondmata och pumpa. Ingen smärtlindring hjälpte. Men det gick över efter ett par dagar, lagom till jag blev utskriven och fick flytta ner till neonatal.

Jag har gjort tre snitt med helt skilda måenden efteråt.

Första snittet planerat, mådde hur bra som helst. Blev sydd. De sa att de aldrig sett någon se så pigg ut efter ett snitt, var uppe på benen bara några timmar efteråt och duschade. Gick långpromenad 4 dar efteråt och enda bekymret var att det gjorde ont att skratta och att jag av orutin inte såg till att slippa förstoppning. För GUD skull, käka lösgörande och drick mycket. Du vill INTE ha förstoppning, lovar dig.

2:a snittet blev ett akutsnitt. De satte peanger (häftade ihop mig) mådde bra efteråt. Uppe efter ett dygn på skakiga ben. (Var vaken 2,5 dygn med kraftiga värkar innan snittet så jag var bra trött)
Tyvärr gjorde klamrarna så jäkla ont, kunde inte räta upp mig så när de togs bort kunde jag äntligen slippa smärtan och kunde njuta av att gå med rak rygg igen.

3:e snittet, planerat bad jag om att bli sydd och fick det också. Tyvärr fick jag någon reaktion på morfinet och kräktes i mängder. Sjuksköterskorna/läkarna trodde att jag kräktes pgr av smärta och höjde morfindosen vilket gjorde att jag kräktes väldigt mycket mer. Tufft dygn där innan det släppte. Annars gick det bra, tog lite mer smärtstillande men med 3:e barnet och sovrum på övre våningen så behövdes det.

TIPS:

Be om smärtstillanden att ta med hem. (hjälper kanske inte alltid med panodil liksom. De tyckte jag kunde be om smärtstillande efteråt om det behövdes, men jag var livrädd över att behöva ha ont en hel natt innan man får hjälp, så jag stod på mig och fick med mig piller hem. Behövde dock bara använda dem efter 2:a och 3:e snittet.
VILA, du behöver det, även om du känner dig pigg. Jag tog emot för mkt folk, gick för långa promenader för tidigt, det kan jag ångra.
Drick mkt
Ät laxerande mat. Kokt potatis, kokt fisk, linfrön i fil ect. Jag slarvade och fick förstoppning (värre än värst med nysnittad buk, huuuu)
skratta med en kudde tryckt mot snittytan.

LYCKA till! Världens häftigaste, underbaraste upplevelse! <3

Ja precis, som ovan skrev så ät linfrön och även mycket russin och grovt bröd. Fungerar inte magen så bra på sjukhuset kan du få laktulos som tog fart.

Mådde hur bra som helst, och hade knappt ont alls. Åt nån alvedon på sjukan innan hemgång men inte mer än så. Jag satt/gick direkt efter jag kom upp på avdelningen efter snitt. Och åkte hem efter 48 timmar.

Det enda jag upplevde "drygt" var att direkt efter snitt så gjorde det lite ont att hosta, det spännde i snittet. Och att resa sig från liggandes gjorde inte ont med var ansträngande. Kändes som svår träningsvärk där snittet var. Men för övrigt.. inget alls. Sen tog jag ju det relativt lugnt hemma första dagarna. 

Personalen på avd. var rätt "paffa" då de var mer vana vid att de snittade mammorna låg i sängen i nåt dygn och hade väldigt ont, och det är väl väldigt individuellt.

Hoppas det går bra och du slipper allt för mycket krämpor

Ohh vad ni är snälla som delar med er av era upplevelser! Ska få ett planerat snitt den 17 okt för att moderkakan är i vägen så kan ej föda vaginalt.

Jag är mycket nervös och har redan ett barn här hemma så vill gärna kunna vara på benen så snabbt som möjligt. Verkar vara väldigt olika kan bara hoppas att allt kommer gå bra utan komplikationer och med så lite smärta som möjligt!

Tack för tipsen jag fått! Ska defenitivt tänka på det med förstoppning, då jag har lätt för att bli det! Ska kanske ha lactulos i bb väskan ;)

hua vad nervös jag är! Information sägs hjälpa mot just denna nervösitet därför jag vill veta så mycket som möjligt så att vissa saker inte blir en chock!!

lite mer än 20 dagar kvar :S nervöst!!