Skall in på kvinnokliniken i morgon för att göra en medicinsk abort. Fick i går en tablett som heter mifegyne mår hemskt illa och har mensvärk men blöder inget.
Någon som har gjort medicinsk abort i vecka 11? Gör det hemskt ont??
Kan amn ens göra det?
När jag skulle göra min abort så var jag tvungen att göra kirurgisk för det hade passerat v. 9.
Om det gör ont eller inte beror helt på personen har jag märkt. Har en kompis som sa att det var det värsta hon gjort, medans en annan sa att det var som lite starkare mensvärk. Men talar inte av egen erfarenhet utan detta är vad som sagts till mig.
Jo det kan man om man har fött barn tidigare enligt dr. Valde bort kirurgiska då jag inte är så speciellt förtjust i sjukhus och operation låter så otäck!!
Usch gruvar mig så :S smärträdd! :(
Jag trodde faktiskt inte heller att man gjorde medicinsk abort efter 9 veckor. Har själv gjort en kirurgisk i v 10+0. Har fött barn tidigare och det var inte tal om en medicinsk just eftersom jag passerat 9 veckor. Men vad vet jag, det kanske är olika i olika landsting?! Smärtlindring finns att tillgå på plats.
Trodde inte heller att man kunde göra så men tydligen så kan man det! Skall få 4st cytotec i morronbitti hoppas nu bara att det går vägen! Vill inte änns tänka på kirurgiskt ingrepp :/
Nej det kan man inte. Medicinsk abort kan man göra fram till vecka nio. Men den kan behöva kombineras med kirurgisk. Efter vecka nio är det endast kirurgisk som gäller, men du får tabletter innan ingreppet. Du kanske missförstått lite?
Tycker det låter som en dålig idé med en medicinsk så sent , risken är att du ändå måste skrapas! Vissa som gör medicinsk i v.6-7 får rester kvar trots att de fött barn. Har aldrig hört talas om att någon får göra en medicinsk abort så sent, då har jag ändå jobbat där det görs aborter...
Jo det kan man visst det!!!
Ni som inte säger att man kan göra medicinsk abort i vecka 11 har alldeles fel!! Jag har nyss genom gått den och allt har kommit ut och ingen skrapning behövs! (vecka 12 11+0)
Men inget jag rekomenderar till någon fostret är stort så man kan inte missa det :( *gråt*
Man får väl inte göra medicinsk abort efter vecka 9? Det var iallafall det jag fick berättat för mig i måndags på MVC.
Ja det var en medicinsk Det var helt okej att röra sig "fritt" inom sjukhusets ramar åh Ja jag fick ut allt i cafeterian på sjukhuset!! hade endast en liten typ av mensvärk tkänsla. Såg det lilla men ändå det stora ångrar mig så otroligt mycket.....Vad fan har jag gjort!? Vilken jävla människa jag är!! :(
Insåg att alla dessa inlägg är jäkligt gamla. Jag var inne och läste om abort och ville få andras upplevelser och alla hade bara negativa upplevelser kändes det som, så jag vill därför skriva min upplevelse av medicinsk abort i vecka 11+1.
Jag missade att ja var gravid i denna vecka pga att jag i normala fall har små menstrationer och jag hade därför en liten blödning när jag skulle ha min mens och trodde därför att jag inte var gravid, dock så uteblev sedan min mens andra gången och jag bestämde mig därför för att ta ett graviditetstest detta visade sig vara positivt. När ja då skulle på ultraljud (som dröjde nästan 2 veckor efter att jag fått reda på att ja var gravid) så trodde jag alltså att jag skulle vara i ca vecka 7 vid kontrollen, men var alltså i vecka 10+6, vilket blev en chock för mig.
Jag blev erbjuden första tabletten redan då jag var på ultraljudet och jag tog den då med en gång. Jag fick ingen blödning hemma, men mådde lite mer illa än vad ja gjorde tidigare. Två dagar senare skulle ja genomföra aborten på sjukhus eftersom jag inte fick genomgå aborten i hemmet eftersom jag var vecka 11. Väl på sjukhuset fick jag först smärtstillande tabletter, 2 st Citodon samt 2 st diklofenak.
Vid kl 10.15 fick jag första 4 tabletter cytotec vaginalt och var tvungen att ligga helt stilla i 1 timma, det är helt okej då sjukhuset erbjöd wifi så blev en filmstund. Jag började efter ca en halvtimma få lite mensvärk och fick då en värmekudde. Efter det så gick jag och min sambo ned till kafeterian och jag uppmanades att gå i trappor för att få igång aborten. Vid ca 11.45 kom vi tillbaka till rummet och vi åt lite mat. Sen fick jag två till tabletter cytotec som jag fick välja att stoppa under tungan eller vaginalt, jag valde under tungan. Det var helt okej, men lite sandigt skulle man väll kunna kalla det, dem skulle ligga där i 10 min innan jag fick svälja dem. Kort efter jag fått dem andra tabletterna cytotec så började jag blöda, så var uppe på toan och ringde därefter till barnmorskan som fick komma och titta. Sen gick ja tillbaka till sängen och så kände jag att det började blöda igen så jag rusade till toaletten, dock så reste ja mig förmodligen i all hast för fort och när jag väl satte mig på toan blev jag otroligt illamående och skrek på min sambo att hämta en kräkpåse, vilket han knappt hann. Jag började därefter att skaka okontrollerat och kände mig svimfärdig, förmodligen pga att jag fått ett blodtrycksfall, relaterat till mitt plötsliga uppstigande och tabletterna. Jag fick sedan hjälp tillbaka till sängen av min sambo och sjuksköterskan och jag skulle ligga i sängen så länge jag var yr.
Jag hade just då inte så ont mest bara lite mensvärk, men sjuksköterskan uppmanade mig att höra av mig om det började göra ont. När hon sedan gått ut och det gått ca 5 min så kom smärtan och den kom inte direkt smygande utan den bara slog till. Vi ringde då igen och jag fick då morfin subkutant, alltså under fettet, i låret. Jag låg och vred och vände på mig och inget hjälpte i ca 10 min innan morfinet började verka. Sedan kändes det som att jag kissade på mig men det var fostervattnet som gick och då avtog smärtan och jag blev lite trött och låg och halvsov i någon timma.
Jag vaknade sedan och bad att min sambo skulle hjälpa mig gå lite i rummet jag gick några gånger fram och tillbaka och sedan blev jag lite yr så då la jag mig ned igen. Därefter så bestämde jag mig för att prova att typ trycka på lite så jag krystade några gånger och då kom fostret ut. Vi ringde då på sköterskan som kom och tog bort allt. Sedan la jag mig och vilade igen. Sen gick jag på toa och då kom placentan ut och då började blödningen avta något. Allt hade dvs kommit ut tunt kl 14.00. Vi fick sedan ligga kvar i ca 2 timmar och sedan fick vi åka hem.
Min sambo gick och hämtade bilen så jag packade ihop alla sakerna. När jag kom ut i korridoren och precis var vid hissarna så blev jag väldigt illmående och svimfärdig, förmodligen för att väskan jag bar på var jäkligt tung med datorer och andra saker i...så min sambo fick komma och hjälpa mig att bära ned den.
Sedan åt vi lite, jag kräktes upp det, sen åt jag lite till och det fick ja behålla. Nu såhär dagen efter har ja kunnat äta frukost och fått behålla den. Det är inte några större blödningar jag har utan kanske mer som en normal menstruation.
På det hela så hade jag föreställt mig otroliga smärtor och att allt skulle vara jätte hemskt, men min upplevelse är att det är helt okej att göra medicinsk abort i v 11+1. Jag var rädd för att ta cytotec också efter mycket jag läst bland annat Kalibers " blunda och spola" sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=5029817
Jag skulle rekommendera dig som ska göra abort att ha med din någon som kan stötta dig och att verkligen tänka igenom ditt beslut INNAN du tar några tabletter. Jag hade ångest till och från men jag ville INTE ha barn just nu. Just nu känns det bra och jag har fått mycket stöttning av min sambo. Vi har valt att hålla det för oss själva och har inte berättat för någon annan.
Jag hoppas det går bra för dig som ska göra abort, tänk på att det är inte "bara du" som gör det. Utan att detta är något som tystas ned och som ingen vill prata om och därför kan det kännas som att det är bara du så gör detta.
Lycka till !!!!
P.S vet att det är världens längsta jäkla uppsats men vill verkligen berätta hur det var så att det kan bli en verklig bild.
Kramar på er <3
Ni som gjort abort så "sent" hur reagerade ni när ni fick se fostret? Jag fick missfall i V8 och såg då hinnsäcken som var intakt. Mådde jättedåligt av att se den. Inget de förbereder en på direkt...
Kram
Insåg att alla dessa inlägg är jäkligt gamla. Jag var inne och läste om abort och ville få andras upplevelser och alla hade bara negativa upplevelser kändes det som, så jag vill därför skriva min upplevelse av medicinsk abort i vecka 11+1.
Jag missade att ja var gravid i denna vecka pga att jag i normala fall har små menstrationer och jag hade därför en liten blödning när jag skulle ha min mens och trodde därför att jag inte var gravid, dock så uteblev sedan min mens andra gången och jag bestämde mig därför för att ta ett graviditetstest detta visade sig vara positivt. När ja då skulle på ultraljud (som dröjde nästan 2 veckor efter att jag fått reda på att ja var gravid) så trodde jag alltså att jag skulle vara i ca vecka 7 vid kontrollen, men var alltså i vecka 10+6, vilket blev en chock för mig.
Jag blev erbjuden första tabletten redan då jag var på ultraljudet och jag tog den då med en gång. Jag fick ingen blödning hemma, men mådde lite mer illa än vad ja gjorde tidigare. Två dagar senare skulle ja genomföra aborten på sjukhus eftersom jag inte fick genomgå aborten i hemmet eftersom jag var vecka 11. Väl på sjukhuset fick jag först smärtstillande tabletter, 2 st Citodon samt 2 st diklofenak.
Vid kl 10.15 fick jag första 4 tabletter cytotec vaginalt och var tvungen att ligga helt stilla i 1 timma, det är helt okej då sjukhuset erbjöd wifi så blev en filmstund. Jag började efter ca en halvtimma få lite mensvärk och fick då en värmekudde. Efter det så gick jag och min sambo ned till kafeterian och jag uppmanades att gå i trappor för att få igång aborten. Vid ca 11.45 kom vi tillbaka till rummet och vi åt lite mat. Sen fick jag två till tabletter cytotec som jag fick välja att stoppa under tungan eller vaginalt, jag valde under tungan. Det var helt okej, men lite sandigt skulle man väll kunna kalla det, dem skulle ligga där i 10 min innan jag fick svälja dem. Kort efter jag fått dem andra tabletterna cytotec så började jag blöda, så var uppe på toan och ringde därefter till barnmorskan som fick komma och titta. Sen gick ja tillbaka till sängen och så kände jag att det började blöda igen så jag rusade till toaletten, dock så reste ja mig förmodligen i all hast för fort och när jag väl satte mig på toan blev jag otroligt illamående och skrek på min sambo att hämta en kräkpåse, vilket han knappt hann. Jag började därefter att skaka okontrollerat och kände mig svimfärdig, förmodligen pga att jag fått ett blodtrycksfall, relaterat till mitt plötsliga uppstigande och tabletterna. Jag fick sedan hjälp tillbaka till sängen av min sambo och sjuksköterskan och jag skulle ligga i sängen så länge jag var yr.
Jag hade just då inte så ont mest bara lite mensvärk, men sjuksköterskan uppmanade mig att höra av mig om det började göra ont. När hon sedan gått ut och det gått ca 5 min så kom smärtan och den kom inte direkt smygande utan den bara slog till. Vi ringde då igen och jag fick då morfin subkutant, alltså under fettet, i låret. Jag låg och vred och vände på mig och inget hjälpte i ca 10 min innan morfinet började verka. Sedan kändes det som att jag kissade på mig men det var fostervattnet som gick och då avtog smärtan och jag blev lite trött och låg och halvsov i någon timma.
Jag vaknade sedan och bad att min sambo skulle hjälpa mig gå lite i rummet jag gick några gånger fram och tillbaka och sedan blev jag lite yr så då la jag mig ned igen. Därefter så bestämde jag mig för att prova att typ trycka på lite så jag krystade några gånger och då kom fostret ut. Vi ringde då på sköterskan som kom och tog bort allt. Sedan la jag mig och vilade igen. Sen gick jag på toa och då kom placentan ut och då började blödningen avta något. Allt hade dvs kommit ut tunt kl 14.00. Vi fick sedan ligga kvar i ca 2 timmar och sedan fick vi åka hem.
Min sambo gick och hämtade bilen så jag packade ihop alla sakerna. När jag kom ut i korridoren och precis var vid hissarna så blev jag väldigt illmående och svimfärdig, förmodligen för att väskan jag bar på var jäkligt tung med datorer och andra saker i...så min sambo fick komma och hjälpa mig att bära ned den.
Sedan åt vi lite, jag kräktes upp det, sen åt jag lite till och det fick ja behålla. Nu såhär dagen efter har ja kunnat äta frukost och fått behålla den. Det är inte några större blödningar jag har utan kanske mer som en normal menstruation.
På det hela så hade jag föreställt mig otroliga smärtor och att allt skulle vara jätte hemskt, men min upplevelse är att det är helt okej att göra medicinsk abort i v 11+1. Jag var rädd för att ta cytotec också efter mycket jag läst bland annat Kalibers " blunda och spola" sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=5029817
Jag skulle rekommendera dig som ska göra abort att ha med din någon som kan stötta dig och att verkligen tänka igenom ditt beslut INNAN du tar några tabletter. Jag hade ångest till och från men jag ville INTE ha barn just nu. Just nu känns det bra och jag har fått mycket stöttning av min sambo. Vi har valt att hålla det för oss själva och har inte berättat för någon annan.
Jag hoppas det går bra för dig som ska göra abort, tänk på att det är inte "bara du" som gör det. Utan att detta är något som tystas ned och som ingen vill prata om och därför kan det kännas som att det är bara du så gör detta.
Lycka till !!!!
P.S vet att det är världens längsta jäkla uppsats men vill verkligen berätta hur det var så att det kan bli en verklig bild.
Kramar på er <3
Hej! Ser att det här inlägget är jätte gammalt. Måste fråga dig hur fostret såg ut? Ser det mänskligt ut när det kommer ut? Jag har blivit tillsagd att det kommer se ut som stora blodklumpsr. Känns som att jag blivit lurad när jag läser om att folk verkligen ser sina foster vid aborter... hemskt ?? jag är i vecka 10+0...