• Anonym (utmattad)

    Göra "slut" med en vän?

    Hej! 

    Det är såhär att jag har en vän som är väldigt svår att ha att göra med. Vi har flertalet gånger bråkat med varandra och det känns så konstigt för mig för jag brukar aldrig ha konflikter med andra människor.

    Nu i somras hamnade vi i bråk igen, och det som är så frustrerande är att det aldrig går att lösa något med denna person. H*n målar upp mig som den som gör allt fel, medan h*n aldrig någonsin kan se sina egna fel. Jag tycker att om man hamnar i konflikt så pratar man om det och ofta då får man ett annat perspektiv och förstår varför den andra personen reagerade som den gjorde, och man ser också vad man hade kunnat gjort annorlunda. Detta går inte med denna person, det går inte att mötas på hava vägen.

    Av en slump började jag läsa en bok om energitjuvar och denna bok beskrev min kompis på pricken! Nu förstår jag varför allting har varit så traslig med denna människa.

    Grejen är att detta är ändå en nära vän, h*n är en jättebra vän också.

    Är det någon som har råkat ut för en vän som är energitjuv? Går det att ha en vänskapsrelation?

    Ska man bryta relationen? Detta vill jag inte egentligen, men jag måste samtidigt stå upp för mig själv. Jag kan inte ta hur mycket skit som helst. Men helst skulle jag vilja att min vän blev medveten om sitt beteende men jag vet inte hur detta ska ske..

  • Svar på tråden Göra "slut" med en vän?
  • Faile

    Ge henne boken i julklapp


    Sluta jiddra, börja trolla!
  • Anonym

    Jag tror såhär, att energin går fram och till baka, man skapar den tillsammans. vad har personen gjort till exempel?

  • PAOW

    jag hjar haft sånna vänner och med dom har jag slutat umgås regelbundet och planerar inte nånting utan bara spontana saker, när vi ses pratar jag inte om så privata saker ..jag har omvandlat dom från vänner till bekanta o å¨det viset kan jag ha dom kvar i mitt liv--

  • Anonym (Sandra)

    Måndagen efter midsommar förra året gjorde jag slut med min bästa vän. En person som hade ställt upp för mig många gånger, som jag hade haft en jävla massa kul med, och som jag faktiskt då hade delat lägenhet med i nästan tre år. Hon är en energitjuv.

    Här är vår historia, hoppa till nästa stycke om du inte vill läsa den. Hon var rätt gräslig att bo med, grisig som fan, diskade eller städade aldrig, och då jag hade storstädat klampade hon in med skorna på. Hon lovade saker och avbokade i sista stund för att hon "inte orkade". Man fick aldrig kritisera henne för då blev hon sur. Hon tröttnade ideligt på sina vänner, även mig, och utan förklaring stängde hon in sig på sitt rum i en vecka, eller bodde hos sina föräldrar i några dagar utan att säga att hon inte tänkte komma hem och vägrade svara på sms eller i telefon. Hon krävde omedelbar uppmärksamhet i alla lägen och medan jag gärna ger tid till mina vänner så var det i hennes fall så att hon mot slutet av vår vänskap inte orkade med att lyssna på mig jag behövde det. Om jag försökte konfrontera henne någon gång himlade hon med ögonen och suckade åt mig. Jag grät ofta pga hennes beteende och var ofta så arg att jag nästan tuppade av för att hon behandlade mig som en privat städerska. Jag mådde riktigt dåligt pga henne, givetvis till stor del för att vi bodde ihop och var så nära vänner. När vårt kontrakt gick ut hade vi, mig veterligen, letat efter en annan lägenhet åt oss båda (hon var ändå en nära vän, och jag hade inte råd att bo själv). En dag säger hon till mig att hon fått en annan lägenhet, och att hon tänkte bo där själv. Hon hade inte ens sagt att hon hade sökt lägenhet till sig själv. Jag hade inte möjlighet att söka en lägenhet åt mig själv med så kort varsel och fick flytta in till min pojkvän istället (vilket jag gjorde genast eftersom jag var så lack). Den dagen vi skulle städa ur lägenheten jobbade jag, och jag skulle komma dit efter jobbet kl 16. Kl 12 skickar hon sms att hon städat "sin del" och lämnat sin nyckel till värden och att jag fick göra samma sak. Jag åkte dit och konstaterade att hon hade tagit sitt rum och golvet i köket. Kylskåp, köksskåp, toa och klädkammare tyckte hon att jag skulle städa, som inte hade bott där på en månad. Jag städade mitt rum, tog min dammsugare, lämnade nyckeln och drog.

    Två dagar senare ringde hon mig, jag svarade inte utan skickade ett sms till henne en stund senare istället där jag skrev "Jag klarar inte av att ha kontakt med dig just nu." Hon blev ledsen och grät och hörde av sig ibland på sms att hon saknade mig. Jag förstår att jag gjorde henne jätteilla, men jag såg inget sätt att nå fram till henne på. Hon gjorde mig så jävla ledsen hela tiden och det gick inte att prata med henne om det. I vårt fall såg jag ingen annan utväg eftersom jag verkligen inte klarade av att ta flera såna smällar.

    Jag kommer aldrig att ha en så nära vän igen, många gånger har jag ångrat mig, och jag drömmer fortfarande om henne minst en gång i veckan. Jag saknar henne ibland, men jag vet idag att jag faktiskt inte hade kunnat hantera det på något annat vis i det läget jag var. Hon fick mig verkligen att må dåligt psykiskt. Jag skickade några månader senare (oktober förra året) ett sms där jag förklarade varför jag gjorde som jag gjorde och bad om ursäkt, då tog hon bort mig på Facebook och sedan dess har vi inte haft någon kontakt.

  • Anonym (utmattad)
    Faile skrev 2011-09-22 18:35:05 följande:
    Ge henne boken i julklapp
    Haha! Vilken bra idé Skrattande
  • Anonym (utmattad)
    Anonym skrev 2011-09-22 18:38:04 följande:
    Jag tror såhär, att energin går fram och till baka, man skapar den tillsammans. vad har personen gjort till exempel?
    Känner att jag inte vill gå in på vad hon gjort, och det spelar ingen roll heller.

    Men hon blir väldigt lätt sur över saker och sådant som man kan lösa med "vanliga" människor går inte att lösa med henne. Hon gör att man får väldigt dåligt samvete, man känner sig alltid elak för hon framställer sig själv som ett offer och allt beror alltid på andra.

    Nu senast vi bråkade sa hon en ganska elak sak om mig inför andra, och när jag senare tar upp det vägrar hon att be om förlåtelse och hon vill inte ens ta på sig att det var en dum grej att säga. Jag känner bara att om en vän säger till mig att den blivit sårad av mig, så ber jag ju givetvis om ursäkt! Men icke...
  • Anonym (utmattad)
    Anonym (Sandra) skrev 2011-09-22 18:57:05 följande:
    Måndagen efter midsommar förra året gjorde jag slut med min bästa vän. En person som hade ställt upp för mig många gånger, som jag hade haft en jävla massa kul med, och som jag faktiskt då hade delat lägenhet med i nästan tre år. Hon är en energitjuv.

    Här är vår historia, hoppa till nästa stycke om du inte vill läsa den. Hon var rätt gräslig att bo med, grisig som fan, diskade eller städade aldrig, och då jag hade storstädat klampade hon in med skorna på. Hon lovade saker och avbokade i sista stund för att hon "inte orkade". Man fick aldrig kritisera henne för då blev hon sur. Hon tröttnade ideligt på sina vänner, även mig, och utan förklaring stängde hon in sig på sitt rum i en vecka, eller bodde hos sina föräldrar i några dagar utan att säga att hon inte tänkte komma hem och vägrade svara på sms eller i telefon. Hon krävde omedelbar uppmärksamhet i alla lägen och medan jag gärna ger tid till mina vänner så var det i hennes fall så att hon mot slutet av vår vänskap inte orkade med att lyssna på mig jag behövde det. Om jag försökte konfrontera henne någon gång himlade hon med ögonen och suckade åt mig. Jag grät ofta pga hennes beteende och var ofta så arg att jag nästan tuppade av för att hon behandlade mig som en privat städerska. Jag mådde riktigt dåligt pga henne, givetvis till stor del för att vi bodde ihop och var så nära vänner. När vårt kontrakt gick ut hade vi, mig veterligen, letat efter en annan lägenhet åt oss båda (hon var ändå en nära vän, och jag hade inte råd att bo själv). En dag säger hon till mig att hon fått en annan lägenhet, och att hon tänkte bo där själv. Hon hade inte ens sagt att hon hade sökt lägenhet till sig själv. Jag hade inte möjlighet att söka en lägenhet åt mig själv med så kort varsel och fick flytta in till min pojkvän istället (vilket jag gjorde genast eftersom jag var så lack). Den dagen vi skulle städa ur lägenheten jobbade jag, och jag skulle komma dit efter jobbet kl 16. Kl 12 skickar hon sms att hon städat "sin del" och lämnat sin nyckel till värden och att jag fick göra samma sak. Jag åkte dit och konstaterade att hon hade tagit sitt rum och golvet i köket. Kylskåp, köksskåp, toa och klädkammare tyckte hon att jag skulle städa, som inte hade bott där på en månad. Jag städade mitt rum, tog min dammsugare, lämnade nyckeln och drog.

    Två dagar senare ringde hon mig, jag svarade inte utan skickade ett sms till henne en stund senare istället där jag skrev "Jag klarar inte av att ha kontakt med dig just nu." Hon blev ledsen och grät och hörde av sig ibland på sms att hon saknade mig. Jag förstår att jag gjorde henne jätteilla, men jag såg inget sätt att nå fram till henne på. Hon gjorde mig så jävla ledsen hela tiden och det gick inte att prata med henne om det. I vårt fall såg jag ingen annan utväg eftersom jag verkligen inte klarade av att ta flera såna smällar.

    Jag kommer aldrig att ha en så nära vän igen, många gånger har jag ångrat mig, och jag drömmer fortfarande om henne minst en gång i veckan. Jag saknar henne ibland, men jag vet idag att jag faktiskt inte hade kunnat hantera det på något annat vis i det läget jag var. Hon fick mig verkligen att må dåligt psykiskt. Jag skickade några månader senare (oktober förra året) ett sms där jag förklarade varför jag gjorde som jag gjorde och bad om ursäkt, då tog hon bort mig på Facebook och sedan dess har vi inte haft någon kontakt.
    Det här låter som en jättejobbig relation. Du gjorde rätt som tog dig ur den, det går inte att vara kompis med en sådan människa.

    Mitt fall känns inte lika svart eller vitt, det är det som är jobbigt..
  • Anonym

    Men hur umgås ni nu då? Har hon/du familj?

  • Anonym (dottern)

    Ungefär precis så har jag det med min mamma. Dessutom är jag i princip den enda hon pratar med nuförtiden. Skuldkänslor och ångest i massor när jag ibland funderar på att "göra slut" med henne.

  • Anonym

    Jag vill bara visa att jag kan ibland känna mig som att en av mina vänner uppfattar mig som en energitjuv, -Fast ja, jag vet inte hur hon resonerar.... Alltid när vi träffas... fikar mest och snackar utanför våra hem.. vill hon prata om sig och sitt.. visst om hon även lyssnar på mig och mitt sen... sen vet jag att hon går rakt hem till sin kille och pratar om allt för en gång råkade hon skicka ett sms fel, där hon framställde mig som den som "alltid har trassel,,, och herregud"....

    Sen vill hon börja umgås igen. visst. men en ursäkt? nej, vi tiger ihjäl det.

    Gången innan det bjöd hon med mig på en typ date med en ny kille som jag absolut hade noll intresse av, var bara trevlig som vanligt. På kvällen när jag kom hem fick jag ett sms från henne med en helt rabbiat utskällning om hur jag inte framställt henne som världens finaste tjej och hur mycket PLATS jag tagit. (tog till o med med hennes ungar en sväng bara vi ör att dom 2 skulle få lite egen tid)..
    Detta kräääävde hon sen att JAG skulle be om ursäkt för. Jag som faktiskt blev HELT chockad och URLEDSEN över hennes skitsms till mig..

    Hittills accepterar jag att vi fortfarande är vänner, men inte alls likadant som förut då jag inte alls vet var jag har henne och vad hon egentligen tycker.

    Och antagligen tycker hon att jag är en energitjuv.....- hahaha, kan inte låta bli att skratta. fasen prata ut och var vänner eller sluta umgås liksom..... känns ofta numer som att hon vill träffa mig för att ha något att prata om..

  • Anonym (utmattad)
    Anonym skrev 2011-09-22 19:28:29 följande:

    Men hur umgås ni nu då? Har hon/du familj?


    Vi kommer från samma stad men pluggar i olika städer. Så umgås med henne när jag är i hemstaden. Vi har dock inte pratat sedan vi blev "ovänner" för kanske en månad sen. Jag har inte orkat prata med henne eftersom jag vet hur det blir och kände att jag ville avvakta lite. Hon är så fruktansvärt stolt eller hur man ska beskriva det, om vi ska bli vänner igen är det jag som måste ta första steget.

    Hon lever ensam, jag har sambo.
  • Anonym

    Förmodligen har hon en personlighetsstörning och kommer inte ändras.
    har haft en sådan vän och tack och lov hör jag inget av henne idag.
    Energitjuv är precis exakta rätta ordet.
    Jag skulle gjort så här i ditt ställe nu: Sluta svara när hon ringer, säg att du är trött och vill vila ifred osv om hon kommer hem till dig, kör med detta ett tag, undanflykter och ursäkter så att hon börjar inse att du inte VILL umgås med henne. Sedan skickar du ett sms där du skriver att du känner att ni har "vuxit ifrån varandra"men att du önskar henne en bra fortsättning. Om du törs kan du säga att det känns som att "vi har blivit så olika och jag känner ingen mening med vänskapsrelationen eller att du inte får något utbyte av era träffar, eller helt enkelt att du känner att hon suger ut energi från dig. Risken med att vara FÖR detaljerad är att hon då lovar att ändra detta beteende, vilket hon aldrig ågonsin kan, så det bästa är nog att bara vara kortfattad och undika henne och säga att ni vuxit ifrån varann.

    Vad du än gör, slösa inte bort ditt liv och din energi på någon bara för att du får skuldkänslor eller dåligt samvete av att stöta bort henne. 

  • Anonym (utmattad)
    Anonym skrev 2011-09-22 19:43:49 följande:
    Jag vill bara visa att jag kan ibland känna mig som att en av mina vänner uppfattar mig som en energitjuv, -Fast ja, jag vet inte hur hon resonerar.... Alltid när vi träffas... fikar mest och snackar utanför våra hem.. vill hon prata om sig och sitt.. visst om hon även lyssnar på mig och mitt sen... sen vet jag att hon går rakt hem till sin kille och pratar om allt för en gång råkade hon skicka ett sms fel, där hon framställde mig som den som "alltid har trassel,,, och herregud"....

    Sen vill hon börja umgås igen. visst. men en ursäkt? nej, vi tiger ihjäl det.

    Gången innan det bjöd hon med mig på en typ date med en ny kille som jag absolut hade noll intresse av, var bara trevlig som vanligt. På kvällen när jag kom hem fick jag ett sms från henne med en helt rabbiat utskällning om hur jag inte framställt henne som världens finaste tjej och hur mycket PLATS jag tagit. (tog till o med med hennes ungar en sväng bara vi ör att dom 2 skulle få lite egen tid)..
    Detta kräääävde hon sen att JAG skulle be om ursäkt för. Jag som faktiskt blev HELT chockad och URLEDSEN över hennes skitsms till mig..

    Hittills accepterar jag att vi fortfarande är vänner, men inte alls likadant som förut då jag inte alls vet var jag har henne och vad hon egentligen tycker.

    Och antagligen tycker hon att jag är en energitjuv.....- hahaha, kan inte låta bli att skratta. fasen prata ut och var vänner eller sluta umgås liksom..... känns ofta numer som att hon vill träffa mig för att ha något att prata om..
    Här låter det inte som att det är du som är energitjuven... Hon kanske känner själv att hon är det och försöker projicera det på dig?
  • Anonym
    Anonym (utmattad) skrev 2011-09-22 19:53:32 följande:
    Här låter det inte som att det är du som är energitjuven... Hon kanske känner själv att hon är det och försöker projicera det på dig?
    Ja, jag vet inte faktiskt... det är faktiskt tråkigt då vi varit bästbästa vänner den gymnasiet. Men funderar ibland som du, är hon värd det? Men det är inte lätt att hitta nya jättebra vänner heller när man är äldre än 25 :) Dom flesta har redan sina grupper och ingen plats för någon ny. Så känner även jag själv ibland.

    För att återkoppla till din situation så tror jag att båda känner när man träffas att det inte stämmer riktigt och det är ju inte bra..
  • Anonym (Sandra)
    Anonym (utmattad) skrev 2011-09-22 19:18:42 följande:
    Det här låter som en jättejobbig relation. Du gjorde rätt som tog dig ur den, det går inte att vara kompis med en sådan människa.

    Mitt fall känns inte lika svart eller vitt, det är det som är jobbigt..
    Fast skillnaden är ju ändå inte så stor. Du funderar på att bryta med henne för att hon stjäl energi från dig, och antagligen inte ger så mycket att det är värt besväret att vara kompis. Att vara kompis med någon där man måste vakta varje ord och handling för att hon inte ska bli sur eftersom det är ett himla sjå sedan är helt utmattande. Ni har ju till exempel inte ens pratat på en månad, och ska ni bli sams igen ska du ta intiativet, vilket ju är helt stört.
  • Anonym (utmattad)
    Anonym skrev 2011-09-22 19:48:23 följande:
    Förmodligen har hon en personlighetsstörning och kommer inte ändras.
    har haft en sådan vän och tack och lov hör jag inget av henne idag.
    Energitjuv är precis exakta rätta ordet.
    Jag skulle gjort så här i ditt ställe nu: Sluta svara när hon ringer, säg att du är trött och vill vila ifred osv om hon kommer hem till dig, kör med detta ett tag, undanflykter och ursäkter så att hon börjar inse att du inte VILL umgås med henne. Sedan skickar du ett sms där du skriver att du känner att ni har "vuxit ifrån varandra"men att du önskar henne en bra fortsättning. Om du törs kan du säga att det känns som att "vi har blivit så olika och jag känner ingen mening med vänskapsrelationen eller att du inte får något utbyte av era träffar, eller helt enkelt att du känner att hon suger ut energi från dig. Risken med att vara FÖR detaljerad är att hon då lovar att ändra detta beteende, vilket hon aldrig ågonsin kan, så det bästa är nog att bara vara kortfattad och undika henne och säga att ni vuxit ifrån varann.

    Vad du än gör, slösa inte bort ditt liv och din energi på någon bara för att du får skuldkänslor eller dåligt samvete av att stöta bort henne. 
    Jag misstänker detta.. Eller i alla fall drag av en personlighetsstörning. Jag vet att hon har haft det svårt, varit utfryst och haft lite trasslig familj. Detta har hon hintat om när vi försökt lösa tidigare bråk, så att man ska få ännu mer skuldkänslor..

    Det är inga problem att bli av med henne så att säga, för hon är tjurig på mig nu och väntar på mitt initiativ. Så jag kan bara skita i att höra av mig om jag vill det... Men grejen är att det känns så konstigt, har känt henne i sex år och så ska man aldrig mer prata med varandra. Men min plan är att skria ett mail/brev till henne, typ att det är tråkigt att det är så här mellan oss och om hon forstätter att skuldbelägga mig ska jag skriva ärligt som det är. Att jag inte orkar det mer. Det skulle jag inte få dåligt samvete av för då vet jag att jag gjort vad jag kunnat. Men grejen är att jag tycker om henne också, det blir ju en sorg på ett sätt Rynkar på näsan
  • Anonym (utmattad)
    Anonym skrev 2011-09-22 20:06:12 följande:
    Ja, jag vet inte faktiskt... det är faktiskt tråkigt då vi varit bästbästa vänner den gymnasiet. Men funderar ibland som du, är hon värd det? Men det är inte lätt att hitta nya jättebra vänner heller när man är äldre än 25 :) Dom flesta har redan sina grupper och ingen plats för någon ny. Så känner även jag själv ibland.

    För att återkoppla till din situation så tror jag att båda känner när man träffas att det inte stämmer riktigt och det är ju inte bra..
    Så känner jag med. Det är tråkigt när man tänker tillbaka på det fina stunder man haft. Vi var riktigt bra vänner (även om hon är oerhört svår att komma nära). Men jag märker att hon mår ganska  dåligt nu också och det förvärrar nog hennes beteende.

    Jag tycker också det är jättesvårt att få nya nära vänner nu när man är vuxen. Och jag är under 25..
  • Anonym (utmattad)
    Anonym (Sandra) skrev 2011-09-22 20:29:52 följande:
    Fast skillnaden är ju ändå inte så stor. Du funderar på att bryta med henne för att hon stjäl energi från dig, och antagligen inte ger så mycket att det är värt besväret att vara kompis. Att vara kompis med någon där man måste vakta varje ord och handling för att hon inte ska bli sur eftersom det är ett himla sjå sedan är helt utmattande. Ni har ju till exempel inte ens pratat på en månad, och ska ni bli sams igen ska du ta intiativet, vilket ju är helt stört.
    Det har du rätt i :/
Svar på tråden Göra "slut" med en vän?