Anonym (Sandra) skrev 2011-09-22 18:57:05 följande:
Måndagen efter midsommar förra året gjorde jag slut med min bästa vän. En person som hade ställt upp för mig många gånger, som jag hade haft en jävla massa kul med, och som jag faktiskt då hade delat lägenhet med i nästan tre år. Hon är en energitjuv.
Här är vår historia, hoppa till nästa stycke om du inte vill läsa den. Hon var rätt gräslig att bo med, grisig som fan, diskade eller städade aldrig, och då jag hade storstädat klampade hon in med skorna på. Hon lovade saker och avbokade i sista stund för att hon "inte orkade". Man fick aldrig kritisera henne för då blev hon sur. Hon tröttnade ideligt på sina vänner, även mig, och utan förklaring stängde hon in sig på sitt rum i en vecka, eller bodde hos sina föräldrar i några dagar utan att säga att hon inte tänkte komma hem och vägrade svara på sms eller i telefon. Hon krävde omedelbar uppmärksamhet i alla lägen och medan jag gärna ger tid till mina vänner så var det i hennes fall så att hon mot slutet av vår vänskap inte orkade med att lyssna på mig jag behövde det. Om jag försökte konfrontera henne någon gång himlade hon med ögonen och suckade åt mig. Jag grät ofta pga hennes beteende och var ofta så arg att jag nästan tuppade av för att hon behandlade mig som en privat städerska. Jag mådde riktigt dåligt pga henne, givetvis till stor del för att vi bodde ihop och var så nära vänner. När vårt kontrakt gick ut hade vi, mig veterligen, letat efter en annan lägenhet åt oss båda (hon var ändå en nära vän, och jag hade inte råd att bo själv). En dag säger hon till mig att hon fått en annan lägenhet, och att hon tänkte bo där själv. Hon hade inte ens sagt att hon hade sökt lägenhet till sig själv. Jag hade inte möjlighet att söka en lägenhet åt mig själv med så kort varsel och fick flytta in till min pojkvän istället (vilket jag gjorde genast eftersom jag var så lack). Den dagen vi skulle städa ur lägenheten jobbade jag, och jag skulle komma dit efter jobbet kl 16. Kl 12 skickar hon sms att hon städat "sin del" och lämnat sin nyckel till värden och att jag fick göra samma sak. Jag åkte dit och konstaterade att hon hade tagit sitt rum och golvet i köket. Kylskåp, köksskåp, toa och klädkammare tyckte hon att jag skulle städa, som inte hade bott där på en månad. Jag städade mitt rum, tog min dammsugare, lämnade nyckeln och drog.
Två dagar senare ringde hon mig, jag svarade inte utan skickade ett sms till henne en stund senare istället där jag skrev "Jag klarar inte av att ha kontakt med dig just nu." Hon blev ledsen och grät och hörde av sig ibland på sms att hon saknade mig. Jag förstår att jag gjorde henne jätteilla, men jag såg inget sätt att nå fram till henne på. Hon gjorde mig så jävla ledsen hela tiden och det gick inte att prata med henne om det. I vårt fall såg jag ingen annan utväg eftersom jag verkligen inte klarade av att ta flera såna smällar.
Jag kommer aldrig att ha en så nära vän igen, många gånger har jag ångrat mig, och jag drömmer fortfarande om henne minst en gång i veckan. Jag saknar henne ibland, men jag vet idag att jag faktiskt inte hade kunnat hantera det på något annat vis i det läget jag var. Hon fick mig verkligen att må dåligt psykiskt. Jag skickade några månader senare (oktober förra året) ett sms där jag förklarade varför jag gjorde som jag gjorde och bad om ursäkt, då tog hon bort mig på Facebook och sedan dess har vi inte haft någon kontakt.
Det här låter som en jättejobbig relation. Du gjorde rätt som tog dig ur den, det går inte att vara kompis med en sådan människa.
Mitt fall känns inte lika svart eller vitt, det är det som är jobbigt..