Klarar du av att vara ensam med ditt/dina barn?

Jag klarar mig men det är inte kul.
Min man reser rätt mycket i sitt jobb och jag har dessutom jour vilket gör att jag ofta jobbar natt.
Är han borta och jag har jobbat natt, är det tungt att klara vardagen men det går.

Ja...självklart klarar jag det....
Jag är ju fullt frisk på alla sätt o mina barn är...normala....

Jadå. I perioder jobbar min man så pass mycket att han inte kommer hem förrän efter att sonen lagt sig, vilket i stort sett är som att vara själv. Dessutom åker han ibland bort någon vecka i taget och det har aldrig varit något problem. Jag tycker att det är mysigt.

Med det sagt, måste jag säga att om vi hade min mamma nära så hade jag säkert velat att hon kom hit, eller så hade jag spenderat mer tid hos henne när mannen är borta. Inte för att det skulle behövas, men för att det är ett bra tillfälle att ses och umgås och låta sonen bli lite mormor-bortskämd och sådär.

Ofta gör man ju saker tillsammans i sin nya lilla familj, men om mannen ändå inte är hemma, kan det vara roligt för alla inblandade att umgås med någon annan, och hos sin mamma kan man ju ofta slappna av på samma sätt som om man är med sin man. Förhoppningsvis är barnet tryggt med mormodern och det blir en trevlig dag/stund/helg tillsammans. 

Jag är ensam en del med barnen då mannen jobbar eller är borta på annat. Tycker helt klart att det är jobbigt att vara ensam, speciellt på kvällen då 4-åringen ska lägga sig samtidigt som bebisen ofta är orolig och kan vara skrikig den tiden. Kan bli så de kvällarna att 4-åringen får lägga sig lite för sent och det blir ingen saga (eftersom man ej kan läsa medan bebin skriker...) Om mannen hade varit borta en hel helg hade jag kanske valt att bo hos mina föräldrar då. Men det beror nog på hur små barnen är och om man är van att vara ensam. Om ens man jämt jobbar borta i perioder får man ju lov att vänja sig och hita rutiner. Klart man inte kan förlita sig på släkt hela tiden då.

Jag som ensamstående bruka le lite för mig själv när man hör dotters klasskompisar mammor oja sig att mannen har nu vart på kurs i 2dagar . 
Allt handlar om planering och prioritering för att manska klara sig i vardagen. 

Jag har aldrig upplevt det som jobbigt att vara själv med barnet, det känns såklart skönast att vara två men det går hur bra som helst på egen hand också. Vet man om att det kommer bli så innan barnet kommer så borde det vara lättare att finna sig i det och komma på lösningar som funkar. Det hade ju varit en annan grej om det var menat att man skulle vara två och den ena partner väljer att vara hemifrån ofta av andra anledningar än jobb, då hade jag nog tyckt att det var frustrerande - men då av helt andra anledningar. 

Jag tycker nog mest det är jobbigt om man har en liten bebis att ta hand om som ska bli buren medan man ska försöka göra andra saker (ja jag har sjal/sele men ändå...) Min stora son brukar bajsa på sig om vi är ensamma hemma utan pappan. Han gör aldrig så annars vilket får mig att tro att det är för att han vill ha uppmärksamhet. Då måste jag ju lägga ifrån mig den redan irriterade och skrikiga bebisen för att duscha storebror... Såna saker kan göra mig svettig faktiskt. Likaså om storebror har lagt sig men får för sig att springa upp 30 ggr medan jag sitter och ammar så jag inte kan gå tillbaka med honom till sängen. Vi försöker annars att vara lite noga med kvällsrutinen men det går inte om jag är ensam. Så jag beundrar er ensamstående att ni orkar.