Hantering av syskonsvartsjuka

Hej,

Jag har en fråga om hur vi bäst kan hantera syskonsvartsjuka samt råd om barnböcker som kan hjälpa. Jag har lagt in frågan både i ”Fråga barnpsykologen” och ”Fråga BVC-sköterskan” för att få svar utifrån era respektive perspektiv.

Vi har en som är drygt 3 år som för 5 månader fick en lillebror. Jag har inga syskon (och har aldrig saknat det) och min man har enbart erfarenhet av positiva syskonrelationer. Storebror är en i grunden varm, generös, hjälpsam och positiv person. Vi har ett eskalerande problem med att storebror tycks bli mer och mer svartsjuk på lillebror, som kommer till uttryck genom diverse tjuvnyp, och ”hårdhänt omsorg” där kroppsspråket hos storebror visar att han vet att han gör något han inte bör. Exempel kan vara att han tar leksaker ur händerna på lillebror och lägger dem ett annat ställe, att han håller handen och trycker hårt på lillebrors bröstkorg så att det gör ont och ibland biter honom. Storebror var också på god väg att sluta med blöja då lillebror kom men har nu gått i baklås. Vi föräldrar försöker att vid alla tillfällen vi kan berömma när vi ser att han gör snälla saker mot lillebror och ge förslag på hur/vad han kan göra istället när det blir fel, men känner inte att det är nog. Vid situationer som inte är OK (exempelvis bett) så är det ”Nej” och att fysiskt stoppa det som händer som gäller. Storebror blir då ofta ledsen och gråter. Om det är situationer som är på väg åt fel håll så prövar vi att bryta genom att göra något annat med bägge. Vi försöker skapa situationer så att det skall gå att undvika negativt laddade situationer, men vissa dagar känns det rätt hopplöst…

Vi skulle vilja ha tips, dels på barnböcker som visar att man kan vara svartsjuk och att det är OK, men att man fortfarande måste behandla andra människor väl, dels konkreta råd om vad vi kan göra mer.