ca 7 år mellan barnen...?

Mellan mig o min syster är det sju år, vi har kommit varandra nära på senare år, från att jag var runt 28..innan dess tyckte vi det var svårt för vi var vid så olika skeden i livet..

Hon tyckte också att hon fick ta en  enorm börda med mig iom att hon var så stor när jag föddes, men det har ju inte med oss att göra utan med att våra föräldrar var odugliga....

Jag har "bara" 3 år mellan mina. Men jag vet folk som har längre, och det är inga problem. Din dotter kommer ju att kunna vara delaktig på ett helt annat sätt än en 2-åring. Dessutom kan du njuta ordentligt av barn 2 också, eftersom din dotter kommer att vara i skolan på dagarna. 

Det är 10 år mellan min etta och tvåa. Går hur bra som helst. Dottern som nu är 12 tycker lillebror är hur mysig som helst och är mycket delaktig.

mellan mina syskonbarn är det 8 år, 2 killar. funkar jättebra o i vissa stunder är han där med en hjälpande hand.
men det är klart, han vill ju inte leka så värst mycket med sin lillebror, inte så långa stunder iaf. men det är nog olika från barn till barn. men jag ser absolut inga problem i att skaffa barn med 7 år mellan.
Lycka till!

Det är sju år mellan mig och min bror och vi har idag bra kontakt även om han i mina ögon var "liten" tills han blev myndig. Kommer vara sju år mellan min dotter och hennes ev framtida syskon som planerna ser ut nu (det blir ju inte alltid som man planerat dock). Ett större syskon kan ta in vad ett småsyskon innebär på ett helt annat sätt än ett litet barn, på gott och ont, och kan roa sig själv till större del. Vill ni ha barn och har tid, råd och ork för en till så finns det väl ingen anledning att låta bli :)

Det är åtta år mellan mig och min stora lillasyster och tio år mellan mig och min yngsta. Vi har alltid haft bra kontakt och gjort saker ihop trots åldersskillnaden. När dom var små gick jag till lekparken och lekte och nu när dom är i tonåren har vi filmkvällar eller shoppar på stan.
Jag har aldrig sett dem som några jobbiga påhäng (utom en period i tonåren, med då var alla pest under ett halvår) utan sett dem som en självklar del i familjen. Visst familjesemestern anpassades efter dom och under ett par år valde jag att stanna hemma.
Idag är det sju år sen jag flyttade hemifrån och vi har lika bra kontakt idag. Vi pratar och ses oftast ett par gånger i veckan (vi bor i samma stad) och minst en gång om året har vi tjejhelg då dom kommer och sover över.

I april fick jag mitt första barn, en dotter. Kontakten mellan mig och mina systrar har snarare stärkts än tagit skada av det. Även om vi alltid varit i olika stadier i livet har vi alltid hittat en nivå att umgås på. Vi är varandras bästa vänner, i skilda åldrar. :)

Ser nog inget negativt med stor åldersskillnad. Snarare positivt! Jag älskar att vara stor storasyster.

Mellan mig och min bror är det 8år. Han är äldre och ja vad ska man säga...det som har varit bra är att han har kunnat stå vid min sida på ett annat vis än om det bara skiljer 2-3år för då e man ju nästan i samma ålder. När ja va liten visst då hade han sitt egna liv...vi umgicks inte på samma vis som mina kompisar å deras syskon vilket va tråkigt men sen samtidigt hade jag en storebror som tog hand om mig på annat vis. Å när jag kom upp i tonåren så vakade han över mig å såg till att inget dumt hände t.ex.om man va ute å festade vid 18-års åldern..

Nu när ja sj har kommit upp i 25-års åldern så känner man inte av åldersskillnaden! Minuset e väl att jag önskade att det hade varit liite färre år mellan oss kanske 5 så vi hade kunnat umgåtts mer när ja va yngre meeen i slut ändan så älskar man varandra oavsett vad.

Mellan mig och min syster ar det 11 ar, och aldrig har en lillasyster varit mer efterlangtad an vad min syster var... Jag har aldrig varit svartsjuk, utan tvartom ganska sa beskyddande om henne under hennes uppvaxt..
Nar det sen kommer till mina barn sa har jag dotter 20, son 19, son 10 och son 3 ar gamla.. Sa jag har testat tatt, och langt emellan.. Svartsjuka och brak var vanligt mellan de aldsta, men de har aldrig varit svartsjuka mot de yngre syskonen.. Inte ens mellan de yngsta har det varit svartsjuka, utan tvartom en stolthet att fa vara stor och liten ser upp till sin storebror.. De aldre alskar sina smasyskon, nagot de garna bevisar hela tiden..
(Och ja, de alskar varandra ocksa, aven om de var valdigt duktiga pa att ge mig graa har som sma.. )

Allt blir vad ni gor det till, sa bara slappna av och ta det som det kommer, sa ska det nog bli bra..

Jag har en bror som är 6 år yngre än mig. I början hatade jag honom pga svartsjuka, men det sker oavsett ålder. Men några år senare var det bara roligt att ha en jättesöt lillebror, och moderlig blev jag med, och idag är han 14 år och en jätterolig lillebror som jag tycker mycket om. Om han hade varit tjej kanske jag hade haft mer systerlig vänskap med honom, men nu gillar jag honom som den bror han är. Tycker inte ålder mellan syskon alls har någon skillnad, bättre med ett syskon än inget syskon alls är min mening!

Mellan syrran och mig är det 6 år och vi är väldigt nära varandra nu. Ett tag i hennes tonår gled vi isär. När vi var små så var jag barnvakt när föräldrarna var ute och arbetade osv. Hon var min ögonsten och kommer alltid att vara.

Vi har 6 år mellan barnen, ser bara fördelar med det.

Jag har ca 6 år mellan barnen med och jag tycker att det fungerar jättebra!
Säger som ovan, jag ser bara fördelar med det :)

Det är sju år mellan brorsan och syrran och nio år mellan brorsan och mig och för oss så var det nog för stor åldersskillnad för att brorsan skulle ha utbyte av oss när vi var yngre. Vi var mest bara jobbiga mot honom och hans kompisar och jag kan egentligen inte minnas någon gång alls som han lekte med oss. Vi är dock goda vänner nu och lustigt nog så gillar han att leka med min son jättemycket, så det var väl bara när han var typ tonåring och så som han ogillade barn då. Syrran och jag var dessutom jävligt jobbiga mot honom. Sedan vet jag inte hurdan han var mot oss när vi och han var yngre, men jag minns bara att han störde sig på oss när syrran var kanske sex år och jag fyra och framåt.

MEN om ni bara skaffar ett barn till så kanske de kommer ha större utbyte av varandra än brorsan hade av oss. Syrran och jag hade ju bara två år emellan, så då blev det så att vi lekte. Ifall exempelvis bara jag fötts så kanske brorsan och jag haft större utbyte av varandra eftersom vi då varit de enda barnen i familjen. Om du förstår. Sedan så var brorsan bara mammas barn och inte pappas och även om pappa och min bror ganska tidigt fick en bra relation så blev det ändå kanske jobbigt för brorsan att mamma och pappa fick två egna barn...

Så var brorsan bara sådan att han skydde familjelivet när han var yngre (13-18 kanske) också. Alla är ju individer.