• Anonym (lärarstudent)

    Jag skäms för lärarutbildningen!

    Jag har snart gått klart lärarutbildningen mot yngre åldrar och är således snart klar lärare och jag har väldigt lite gott att säga om lärarutbildningen faktiskt så skrämmer det mig hur många totalt olämpliga lärare som snart utexamineras.

    Jag är verkligen inte varken speciellt ambitiös eller smart utan en helt vanlig medelstudent men ändå har jag lagt max 10 h i veckan på mina studier i genomsnitt inklusive seminarier och föreläsningar och jag har högsta betyg i alla kurser. Jag har skrivit hemtentor i kurser jag tyckt varit meningslösa helt utan att ha öppnat en kursbok.
    Under hela utbildningen har jag arbetat drygt halvtid och ändå haft hur mycket fritid som helst och då har jag barn och familj.

    Det som skrämmer mig allra mest är de studenter som genom hela utbildningen gnällt på hur stressigt och svårt och hur mycket att göra det är, om de inte klarar denna lekstuga så hur ska de då gå för dem att arbeta som lärare sedan? Bland de snart färdiga lärarna så finns de de som precis lärt sig skillnad på vokal och konsonant, som tycker matte är så svårt och läskigt ( riktig basmatte alltså) och de som fortfarande inte vågar prata på seminarierna.

    Jag går på en skola som var en av få som fick behålla examensrätten i första omgången och anses vara en av de bästa lärarutbildningarna enligt högskoleverket och läser man på kursinformationerna med kraven på studenterna så kan det låta riktigt tufft och hårt men i själva verket så är det bara lösa ord. Det som räknas är att du kommer på de obligatoriska momenten, har lite förmåga att babbla och använda svåra ord på seminarier och på tentor och då har du högsta betyget i din hand. Om du saknar förmåga att kunna prata inför grupp och använda svåra ord på tentor så behöver du inte oroa dig eftersom du kommer bli godkänd ändå.
    Det enda som kan fälla dig är att du inte kommer på de obligatoriska momenten, inte lämnar in tentor och misslyckas under vfu:n.

    Det som skrämmer mig mest är att mina barn kan få en av dessa lärare i framtiden.
    / medelmåttan som är A+ student på lärarutbildningen

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-27 09:01
    Vad jag gör för att bli en bra lärare vet ingen i tråden något om, jag skrev vad lärarutbildningen gör. Jag arbetar och tar aktivt del av litteraturen där samt är med på seminarier för pedagogisk utveckling. Jag kämpar hårt för att bli en bra lärare, men detta utanför lärarutbildningen.

  • Svar på tråden Jag skäms för lärarutbildningen!
  • Anonym

    Det låter som SSK-utbildningen. Slöseri att ta en massa lån för en utbildning dom kunde tryckt ihop till halva tiden. Bara en massa tjafs. Är man över 25 och har träffat lite folk, jobbat lite, kanske fått barn har man halva utbildningen gratis. Typ.

  • Anna Paulita

    Min bästa vän gick på socionomprogrammet och har ungefär samma upplevelser, däremot gick min svägerska ssk på KI och där var det väldigt hög standard och högt tempo så det kan nog vara beroende på vart man går.


  • sextiotalist

    Två som jag känner hoppade av lärarutbildningen (också en av de få som fick behålla examinationsrätten i första varvet) och då var det för de högre årskurserna de utbildade sig för, de sa som du "lekskola".

  • Anonym

    Möjligen din sjuksköterskeutbildning, inte Sophiahemmets. Där fick du inget gratis. Engagerade lärare, tuffa prov både muntligt och skriftligt och på praktikplatserna blev man underkänd om man inte nådde upp till de krav de ställde.
    Va trist det måste vara att vara intresserad, ta lån, lägga ned tid och sedan är utbildningen dålig. Men jag hoppas ni missnöjda ger kritik direkt till er lärosäten för annars blir det aldrig bättre.

  • Anonym
    Anonym skrev 2011-09-25 10:46:43 följande:
    Det låter som SSK-utbildningen. Slöseri att ta en massa lån för en utbildning dom kunde tryckt ihop till halva tiden. Bara en massa tjafs. Är man över 25 och har träffat lite folk, jobbat lite, kanske fått barn har man halva utbildningen gratis. Typ.
    Så var det i Karlstad med! Totalt värdelöst.. Och de borde verkligen bli bättre i gallringen, fanns så många som var så opassande att ens vistas i närheten av barn med tanke på vilka hemska åsikter de hade. Hur ska man kunna jobba på en skola med invandrarbarn om man är rasist till exempel? Nej fy fasen säger jag bara..
  • Anonym (Olika)

    Jag har påbörjat studier inom olika områden, tills jag hittade den rätta utbildningen. Jag kan hålla med om att lärarprogrammet har väldigt låga krav, men det är kanske inte så konstigt då det på en del ställen är väldigt låga antagningspoäng? Då jag kom in så hade den sist antagna 0,1 på högskoleprovet...

    Socionomprogrammet upplevde jag som medelsvårt. Ssk-programmet upplevde jag som väldigt ojämt; en del kurser var superlätta (omvårdnadskurserna), medan andra var supersvåra (t ex patofysiologin).

    Olika studenterar har olika lätt för olika saker, men just lärarprogrammet verkar lite knepigt. Jag har en kompis som blev underkänd i en delkurs, men ändå fick ut en examen. Märkligt.

  • SilverLadyG

    En nära vän studerar på Stockholms Universitets lärarutbildning och barnlek är det absolut inte, kräver 40 timmars plugg om inte mer, massvis att läsa och göra.
    Vissa personer är inte lämpliga som lärare eller lämpliga för andra yrken som de pluggar till men det får man räkna med.
    En lågstadielärare behöver inte vara proffs på matte men grammatik tycker jag att alla lärare ska kunna oavsett. Grammatik, stavning, särskrivning borde ingå i lärarutbildningar med minst 30 hp m.m. Har faktiskt träffat på många lärarstudenter som inte klarar av att stava korrekt även ord som t.ex. "väl" som blir "väll" m.m.
    Utbildningar till gymnasielärare är oftast av mycket högre kvalitet än till lågstadielärare. Som tur kan min vän grammatik och stavning, men säger att det finns många som inte klarar av att stava enkla ord korrekt.

  • Anonym

    Har en vän som läser till förskollärare, de får lära sig måla med fingerfärg i skolan.. hon säger att mkt av utbildningen är rena rama skämtet, hon känner mest att hon sitter av tiden medan hon plockar hem det ena bra betyget efter det andra (utan minsta lilla ansträngning).

    Jag läser också på högskola. Utbildningen är FÖR enkel, så enkel att jag tappar motivationen eftersom det aldrig är någon utmaning. De som går i klassen är verkligen ena riktiga puckon, de får mot alla odds underkänt i kurs efter kurs och klarar tentorna i bästa fall på tredje försöket, ett antal har fått hoppa av eftersom de likafullt inte klarat tentorna. Jag är frustrerad varenda dag över att behöva ha med dessa dumskallar att göra, jag fattar inte vad man gör på en högskola och hur fasen man lyckades ta sig in ifall man är så extremt ointelligent!! Det här sänker utbildningsnivån å det grövsta, det går inte att ha vettiga diskussioner eftersom kurskamraterna inte kan vanlig simpel svenska (de är svenskar), säger lärarna någonting så avbryter merparten av kurskamraterna ständigt eftersom de inte förstår vad läraren säger. Läraren måste använda barnspråk för att alla ska förstå, det blir rätt komiskt ibland när någon räcker upp handen för att fråga "vad betyder generellt? vad betyder meriterande?" Eller frågar om någonting som läraren ytterst noggrant precis beskrivit. Läraren kan säga "Det är X, punkt slut" och då ska det genast frågas "är det X?" , läraren säger "ja, det är X" och samma person fortsätter med "men alltså, är det X?". Det märks att personerna fortfarande inte förstår att det är X som är rätt svar, de ser mycket fundersamma och tveksamma ut och naturligtvis kommer någon återigen fråga "Det är alltså X. För det är väl X? Jag fattar inte!". Blir så frustrerad över att höra detta eviga korkade svammel, jag vill lära mig någonting i skolan men tyvärr sabbar korkade kurskamrater hela skolgången. Allting jag har lärt mig har jag kort sagt lärt mig genom att läsa böcker, föreläsnignarna är slöseri med tid eftersom det blir alla dessa avbrott på dem hela tiden.

    Behöver väl inte ens nämna att jag gör alla grupparbeten ensam, kurskamraterna har inte förmåga att bidra eftersom de ingenting förstår,dessutom går det mkt snabbare och smidigare ifall jag gör arbetena och då får vi allihop bra betyg (vilket vi alla är nöjda med). Men går ju inte att komma ifrån att de korkade kurskamraterna kommer vara totalt inkompetenta när de kommer ut i arbetslivet, jag tycker synd om de stackars människor som kommer råka ut för dem.

    Har verkligen förlorat illusionen om att det är intelligenta människor som går högskoleutbildningar. Känns som folk bara blir allt mer dumma för vart år som går. Längtar tills jag suttit av tiden på denna utbildning så jag kan gå ut i arbetslivet. Fasar dock inför vad det är för folk jag kommer arbeta med i framtiden, skulle inte stå ut med ett helt arbetsliv med samma typ av puckon som de som går samma utbildning som mig!! 

  • tystlängtan

    Jag måste tyvärr instämma med ts. Jag utbildar mig till gymnasielärare och är nog latast i världen, men tack vare att jag är relativt bra på att uttrycka mig i skrift (när jag vill) så får jag hösta betyg på de flesta hemtentor och liknande, trots att det jag skriver bara är svammel. Första hemtentan jag skrev skulle baseras på sju böcker, varav jag endast hade läst en, fick ändå högsta betyg. Den senaste hemtentan jag skrev baserades på fyra böcker och jag har inte läst någon, den är precis inlämnad så jag vet inte betyget än, men jag skulle inte bli förvånad om jag får högsta betyg.

    Fast jag tycker det är lite olika delar av utbildningen som är dålig, i Göteborg läser vi tre terminer allmänt utbildningsområde (pedagogik typ) och tre terminer i vardera inriktningen (där ingår också ämnesdidaktik). Min erfarenhet hittills har varit följande:
    - min första termin: allmänt utbildningsområde. Ren skit, lärde mig absolut ingenting.
    - de två följande terminerna: min första inriktning. Bra, lärde mig mycket, ganska väl anpassad efter vad jag faktiskt ska lära ut, men kass ämnesdidaktik.
    - de tre följande terminerna: men andra inriktning. Ganska bra, lärde mig en del, men dåligt anpassad efter vad jag ska lära ut. Bra didaktik.
    - nästa termin är den jag läser nu: allmänt utbildningsområde. Bättre än första, men fortfarande vet jag inte om jag har fått så mycket som jag har nytta av i min roll som lärare.

    Sammanfattningsvis kan jag säga att jag som bara har 1,5 år kvar (lite mindre) och i princip bara ska skriva en massa uppsatser av det som är kvar att visst, jag kommer kunna bli en bra lärare så småningom. Men det är inte speciellt mycket tack vare lärarutbildning, utan att jag vid sidan av har extraarbetat som lärare under tiden. Där har jag minsann lärt mig! Är för övrigt riktigt orolig över mina kunskaper i min andra inriktning som jag är klar med, kan inte alls sådant som jag ska lära ut. Visst, det kommer lösa sig, men jag är ändå riktigt nervös över det och jag var långt ifrån sämst (snarare än av de bästa) av de jag läste den inriktningen ihop med.

    Ja, det är skrämmande. 

  • Anonym (Olika)

    Anonym som skrev inlägg nr 8: Vem har sagt att högskolan enbart är till för intelligenta? Och vad är intelligens? Japp, lite OT - men jag var bara tvungen Högskolan är till för alla, men de borde skruva upp studietakten på en del utbildningar, dock kommer det ej kräva intelligens utan studievana studenter.

Svar på tråden Jag skäms för lärarutbildningen!