Herpes från munsår..

du kan gott å väl leva som vanligt, ha bara inte sex vid utbrott å blåsor, d brukar dock avta m åren, har haft d i 6 år nu själv.......finns superbra tabletter mot d, åsså e d bra å ha smärtstillande salva som man kan stryka på......

konstigt att du inte fick valtrex, du skulle gått till en läkare ist, då kan du ju få d på recept iaf....

kan ju tillägga att jag inte haft nått utbrott på ca 3 år....

Å, vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag fick mitt första utbrott när jag var i 20årsåldern och tillsammans med en och samma kille sen ett år tillbaka (hade endast haft en sexpartner före det). Jag fick herpes i underlivet och gick till läkaren. Första utbrottet var det värsta helvete jag genomlevt. För att klara kissa fick jag sätta på bedövningssalva och sen kissa i en balja med ljummet vatten och ÄNDÅ sved det. Jag hade ont i hela kroppen, feber och sen var det ju den psykologiska biten. När den första omgången blåsor gick över efter en vecka fick jag ytterligare en omgång. Var sjukskriven i två veckor.
Jag "visste" bara att det var/är obotligt och att jag inte skulle kunna få barn för att barnet kan dö av herpes (och jag hade ju fel om det sista).

Sen gick åren och mina utbrott kom ganska sällan och var ALDRIG lika jobbiga som det första.  Nu drygt 20 år senare så får jag en eller två blåsor kanske vartannat- vart tredje år. Jag bestämde mig någon gång på vägen att det här med herpes inte skulle vara något jag skulle skämmas för. När/om samtalet kommer in på könssjukdomar så brukar jag berätta att jag har genital herpes och vad det innebär och hur det fungerar(även i fikarum på jobbet).  Jag har (förstås) alltid berättat för tilltänkta partners i dejtingstadiet. Förr om åren sa man alltid att det bara smittar vid utbrott, men numera vet man att det KAN smitta även då man inte har blåsor. EN kille ville på grund av just herpesen inte gå vidare med mig. Men för övrigt har ingen brytt sig nämnvärt; jag har haft sex med ett 20tal killar under dessa år totalt sett.

Förmodligen har jag också herpes av typ 1. Jag gissar att det var dåvarande pojkvän som smittade mig; ovetandes (i alla fall sa han att han aldrig märkt något). Han hanterade det hela MYCKET dåligt; i princip anklagade mig för otrohet (indirekt) och klarade ej att jag mådde så dåligt psykiskt som jag gjorde dessa två veckor. Men han var ju överlag en ganska omogen kille. Vi var ihop ytterligare ett år och sen tog det slut pga otrohetshistorier från hans sida.

Jag hoppas jag kan ge dig NÅGON liten tröst med min berättelse. DU har inte varit dum och du har smittas av en sjukdom som säkert 70-80% av befolkningen bär på. Det är fullt möjligt att leva ett helt normalt liv trots att du har herpes. Och du ska INTE skämmas!!!!! Nu kommer det säkert gå en tid då du känner dig ledsen över detta ändå; men försök läs på så mycket du kan så att du kan känna dig mer kunnig om sjukdomen.

Och; självklart ska du berätta för din partner!! Det är förmodligen han som smittat dig och det kan väl vara bra för honom att veta så att han inte gör samma sak igen i framtiden med någon annan. Att undvika oralsex vid pågående utbrott minskar ju risken radikalt!

Kram på dig och lycka till!!
/ tvåbarnsmamma med sambo

Ta det lugnt. Jag fick herpes för 2-3 år sedan och hade mitt första utbrott i oktober, sedan i november och december igen samma år. Det sista hade jag i januari och sedan dess har jag varit helt symtomfri. Herpes typ 1 i underlivet är den typen som ger minst skov (återfall). Jag var helt förstörd när jag fick reda min herpes, även fast jag vet att 7 av 10 har det i Sverige och 9 av 10 har det i u-länderna. Det är vanligare att ha herpes än att inte ha det. Tänk på det!

Jag fick gå till en kurator ett tag för att prata av mig. Till och med hon hade det, fast på munnen. Jag har hellre herpes i underlivet, för solens strålar gör att herpes kan bli mer aktiv och i underlivet når inte strålarna fram. Det smittar även enbart vid sex.

Jag har bara haft sex med min kille och vi har varit ihop i sex år nu. Jag kör alltid det säkra före det osäkra, men ändå så fick jag det. Han gav mig detta med stor säkerhet, men han har aldrig fått symtom och visste därför inte om det. Du kan leva som vanligt och ha sex med vem om helst, men använd kondom för din säkerhet att inte få några fler könssjukdomar. Jag tror inte att det är skönt att ha sex när man har aktiv herpes.

Det är optimistiskt att hoppas på ett läkemedel mot herpes, då det inte bedrivs så mycket forskning samt att herpes lägger sig latent i kroppen för att sedan komma fram. Den kan även smitta till andra delar av kroppen om man kommer i kontakt med aktiva blåsor, gäller främst typ 2. Om man vet hur ett vaccin fungerar så förstår man att det är svårt att  hitta ett vaccin eller botemedel för herpes.

Jag tycker att du ska berätta för sexpartner att du fått herpes. Det är inte en så stor sak, men var noga med att lägga fram information kring herpes också. Jag hade ju ett stadigt förhållande med min kille några år innan jag fick herpes, så han fick se blåsorna innan jag åkte till ungdomsmottagningen.

Lycka till/ Sjuksköterskan

 

Herpes kan ligga latent i kroppen i flera år. Min bästa väninna blev smittad för över femton år sedan, fick utbrott, inget mer. Sen efter femton år träffar hon ny kille och PANG! de har nu utbrott en gång i månaden som tätast och varannan månad som mest sällan!! Så det handlar lite om hur kompatibla man är. Hon smittade ju givetvis ny killen med detta.

Kändes jättebra att läsa det du skrev, självklart är jag ledsen och kommer säkert vara det ett tag, känns ju som hela livet ryckts undan (oj, nu var jag dramatisk), men lite så, som om min älskade naivitet/oskuldsfullhet är borta. Trodde ju aldrig att det skulle hända mig! Försöker tänka på att det är många som har det och att man inte kan veta, men det känns ju som om det står skrivet över hela mig...Så tack, jättetack!! (hoppas jag kan bli lika öppen som du en dag)

Jag fick recept på det, men barnmorskan sa att det ändå var för sent för att de skulle hjälpa. Har haft det i drygt n vecka nu och har inte jättebesvär. Det är det psykiska som jag nu tycker är mest jobbigt. Helst skulle jag bara vilja lägga mig ner och gråta ögonen ur mig, men livet går ju vidare även om jag gör det. Kommer sörja min naivitet att det inte kunde hända mig ett tag...

Jag försöker tänka att det är jättevanligt, men tycker det är svårt. Känns som om jag är helt ensam om det, men VET ju att det inte är så alls. Vilken information tycker du jag ska lägga fram...finns ju så mycket, måste välja lite kanske...tycker det är svårt att berätta! Jag vet att han antagligen inte är helt okänd inför herpes men, känslan av skam eller skuld kanske är jobbig! Tack, jag hoppas ju att det inte blir så många fler utbrott och att jag inte behöver ändra på min livsstil alltför mycket. Vill inte känna mig begränsad av detta!
Tack för du talar om att det finns ett liv efter detta :)

Nu har jag berättat för min sexpartner. Han är svår att få tag i så han envisades med att ta allt via sms...inte mitt förstahandsval men men..kommer nog prata med honom imon, det lät så på honom (om jag tolkar rätt). Känns mycket bättre nu, som om en sten lyfts bort, men kommer nog kännas ännu böttre när vi faktiskt har pratat oxå.

Är fortfarande superledsen över hela situationen, ngt är borta för alltid! Tror och hoppas att jag känner mig bättre i hela situationen när utbrottet är över...