PUPPP/gravidklåda

Vad står puppp för? Klåda hade jag men puppp vet jag inte

Klistrar in från Wikipedia - det stämmer bra överens med vad "min" läkare på hudkliniken sagt:

PUPPP (förkortning för Pruritic Urticarial Papules and Plaques of Pregnancy) är en allergiliknande klåda som i sällsynta fall drabbar gravida kvinnor. Orsaken till PUPPP är inte känd. När klådan väl har debuterat brukar den kvarstå graviditeten ut, men försvinner i regel snabbt efter förlossningen. Även om klådan är mycket störande innebär PUPPP inga risker för varken den gravida kvinnan eller fostret. PUPPP karakteriseras av klåda och hudförändringar som påminner om nässelutslag.

Hej Sandra.
Jag har inte fått diagnosen PUPP men känner igen beskrivningen. Dock har jag kollat mig för Hepatos och nu tar jag Tavegyl mot klådan när den är som värst (under fötterna). Vad tar man mot PUPP?

fick puppp i samband med min senaste son...fick det i samband med förlossningen o sedan sitter det i 8-10 veckor efter förlossningen...detta var mitt tredje barn o har aldrig haft det problemet tidigare vilket läkaren tyckte var konstigt för hon sa att man brukar få det varje graviditet i samband med förlossningen..inte tredje graviditeten...men men väntar 4de barnet nu o än har jag inte fått nåt...det brukar börja i bristningarna...men det är ju en plåga..o hydrokortisonet kan man ju inte använda på områden där det kommer i kontakt med bebisen...men jag lider med dig..

lycka till 

Lärare82,
Jag har fått kortisonsalvor för att inte nässelutslagen ska "stanna kvar som exem", så blev det för mig i början. Jag äter också loratadin och tavegyl mot klådan men det hjälper inte så mycket :(
För mig är klådan värst på magen (även om jag inte har några bristningar) och på benen.

Mamma mys,
Aha! Man kan få det i samband med förlossningen... och ha det kvar efteråt. Huvva! Fick du bra medicinering efteråt?

Jag känner mycket väl till PUPPP. Kan skriva och berätta mer ifall du vill.

Hej! Jag har också tyvärr varit med om denna mardröm. Att man skulle få diagnosen PUPPP under sin graviditet det hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat tro. Visste inte ens att den fanns. Min klåda startade under tredje månaden. Läkaren konstaterade att jag hade fått nässelutslag och att det troligtvis skulle ge med sig efter ca 5 veckor. Klådan blev dock bara värre och värre. Mina utslag började på armar och ben och spred sig sedan till ryggen. Jag hade inget på magen till en början varför de heller inte trodde att det var PUPPP jag hade. Jag var flera gånger hos läkaren och jag fick kortisonsalva utskriven samt Tavegyl. Kortisonsalvan tog jag inte till en början då bipacksedeln varnade för fosterskador. Jag fick även gå på ljusbehandling. Testade även salvstrumpor som jag ade på natten.Tyvärr var det inget som hjälpte. Det blev istället bara värre och värre. Det kliade över hela kroppen konstant. Jag kunde inte sova och jag låg allt som oftast vaken nästan hela nätterna och kliade. I bland var jag tvungen att gå upp och ta en dusch. Klådan höll på att driva mig till vansinne och det började bli otroligt jobbigt. Många nätter stod jag i duschen och grät.  I månad 6 blev det ännu värre och läkaren gav mig kortison i tablettform. Jag och även min sambo var fortfarande väldigt misstänksamma mot kortison och otroligt rädda för att det skulle skada fostret och ge det missbildningar. Men jag var tvugen att ge det en chans för att försöka få en drägligare tillvaro. Kan väl inte säga att tabletterna hjälpte. Inte heller tavegylen. Kunde ta upp till 6 tabletter om dagen. I månad 7 kom sedan utslagen och upp på halsen och ansiktet. Jag svullnade upp och så helt fruktansvärd ut. Utslagen kom ungefär samtidigt på magen och nu så det verkligen ut som typiska PUPPP-utslag. Även mina händer såg hemska ut och jag liknade mer eller mindre en ödla. Jag ringde hudmottagningen igen och fick en akuttid. Kortisondosen ökades upp och jag åt som mest 40 mg. Utslagen i ansiktet och händerna lade sig efter ca 2 veckor men jag såg fortfarande flammig ut. Blev dock bättre och bättre och efter ca en månad såg jag ok ut. Utslagen på övriga kroppen blev dock fler och fler och jag förstår inte så här i efterhand hur jag orkade. Jag jobbade fulltid under hela tiden förutom de två veckor då jag svullnade upp i ansiktet. Alla ville sjukskriva mig men för mig så hjälpte jobbet mig att fokusera på ngt annat än klådan. Det var värst på kvällar o nätter när jag var hemma. Hudmottagningen hade kontakt med specialistmödravården under hela tiden och jag följdes upp av dem vid ett par tillfällen. Fick göra ett extra ultraljud som gjorde att vår oro stillades ngt. Allt såg bra ut med fostret. Vi pratade om att starta igång förlossningen i förtid för att förkorta lidandet för mig men samtidigt så ville jag gärna att det skulle starta av sig själv. Det är inte alltid att man reagerar och svarar på en för tidig igångsättning. Otroligt nog så härdade jag ut och4 dagar före utsatt datum så födde jag en underbar o fullt frisk son. Har läst att 70% av de som har PUPPPdiagnosen föder pojkar. Mina utslag på magen försvann ett par veckor efter förlossningen men jag har kvar massor av sår och ärr från alla utslag som jag haft på kroppen. Jag ser hemsk ut och jag är rädd att de aldrig kommer att försvinna. Det har nu gått 4 månader sedan förlossningen. Viss del av klådan finns kvar och jag har även fått nya utslag. Dock inga typiska PUPPP-utslag utan snarare nässelutslag likt de jag fick i början av graviditeten.  Om det är mina amningshormoner som spökar eller ngt annat, det vet jag inte men det är jobbigt att det inte försvinner. Skall kontakta min hudläkare igen och kräva att en grundlig utredning görs. Det hade varit skönt att komma till ngn som är specialist på PUPPP för det verkar som att sjukvården är väldigt ovana med denna diagnos och inte vet hur man skall hantera det på bästa sätt.  I mitt fall har man i alla fall fått testa sig fram och tyvärr så har ju inget vi provat hjälpt. Tyvärr så kvarstår ju en del av klådan och det är det mest jobbiga just nu då jag inte vet hur och när jag kommer bli helt bra igen. I dagsläget kan jag inte visa mig i kortärmat eller barbent för jag ser fruktansvärd ut. Vissa utslag har dock bleknat, är inte alls så illröda som de var förut men istället så har många av dem har mörknat.
Detta är vårt första barn. Vi skulle gärna vilja ha ett barn till i framtiden men pga denna hemska erfarenhet så är jag väldigt rädd för att bli gravid igen. Skulle inte orka gå igenom samma helvete en gång till, inte om det startar så tidigt som det gjorde för mig i alla fall...

Hej!

Jag fick diagnosen Puppp under min graviditet 2010. Nu efterhand vet jag att jag fick ett utbrott ganska tidigt i graviditeten men det lugnade ner sig men kom tillbaka senare. Jag fick först långa och många bristningar på magen som började klia. Och klia och klia och klia. de svullnade och buktade utåt och syntes genom kläderna och  jag rev hål så jag blödde överallt på magen.
Därefter kom röda prickar och nässelutslag som spred sig över magen, brösten, armhålorna, armar och hårbotten. Ner för rumpan, ner på låren, vaderna och fötterna och så mellan skinkorna. Det kliade och kliade och kliade. Så otroligt ångestframkallande att jag vissa nätter bara satt och skrek och grät. Det går inte att förklara för någon som inte haft klådan hur det känns men jag kan 17 månader efter förlossningen fortfarande känna stark ångest över klådan. Jag kliade hål överallt till och med mellan skinkorna! Hela jag var ett enda myller av prickar och nässelutslag, blödande sår och sår i olika läkningsstadier. Ansiktet och händerna blev dock förskonade.

Hudmottagningen hos mig gav mig tavegyl, tror jag fick äta 6 tabletter om dagen, samt en mild och en medelstark kortisonsalva. Det hjälpte egentligen inte ett skit men jag vågade inte sluta med risk för att det kunde bli värre! Sista tiden fick jag även sömntabletter eftersom jag inte fick någon sömn på nätterna. Det slutade med att jag i vecka 37+3 blev igångsatt. De var helt enkelt oroliga över att jag inte skulle fysiskt orka med en förlossning om jag fick gå tiden ut eller än värre gå över tiden då jag inte fick sova mer än ett par timmar varje natt. 

Efter förlossningen gick pupppen ner men ett par veckor efter förlossningen blossade det upp igen. Jag ringde hud och fick kortisontabletter och åt en rejäl kur men det hjälpte inte så jag fick en kombinationskur med tavegyl och kortison och då först släppte det.

När det var som värst kliade jag med borste. En sån där med täta nylonstrån, som en babyborste fast lite grövre. Den rev gott men rev inte hål på huden på samma sätt som naglarna. Sambon fick dock hjälpa mig med pincett plocka ut strån som jag kliat in i huden som fastnat.
Kyla hjälpte med. Duschade kallt och det gav en stunds lindring, om än ganska kort.  En balja med kallt vatten hjälpte att sätta fötterna i och så sov jag med mjuka kläder. Hade en mjuk amningsbh som inte skavde någonstans och en mjuk t-shirt samt ett par boxerkallingar från sambon så låren inte gick ihop. Hud mot hud-kontakt ledde till mer kliande. 

Tack att ni delar med er! Jag började tro att jag är hysterisk och överkänslig just nu men när jag läser era berättelser så inser jag hur tufft det är att orka med denna jävla klåda... att jag kanske inte alls överdriver.
Utöver klådan finns ju hela tiden oron att bebisen ska påverkas av all medicinering :(

Teas mamma - skriv gärna och berätta. 

Prata med läkare och bvc om medicinen så kanske de kan lugna dig?

Jag tog bilder på mig själv, inte helkropps och bara delar men så här såg jag ut två veckor innan de satte igång mig:
http://www.nemensi.com/2010/04/blog-post.html 
Då hade prickarna på underarmarna börjat bli mycket bättre, tyvärr blev mina ben och min mage värre innan förlossningen.

Du är inte hysterisk på något sätt, puppp är fullkomligt vidrigt. Det enda att hålla fast vid är att det går över och att man efter förlossningen kan koppla in tyngre kortison om det inte går över.
 

ja puppp försvinner i samband med att graviditets hormonerna går ur kroppen vilket tar 8-10 veckor...du är inte det minsta gnällig..det är ett helvete med detta puppp:( hoppas så att jag slipper det den här gången...

Hej på er,
är gravid i vecka 12 +1 med mitt andra barn. MIn förra graviditet (12 år sen) slutade med igångsättning på grund av hemsk klåda den sista veckan. Igångsättningen ledde i sin tur till omgående kejsarsnitt. Visst kom det ut en pigg och härlig kille, men klådan var hemsk.

Klådan försvann direkt efter förlossningen.
Förra året kom klådan tillbaka igen (ungefär samma tid som nu) och satt i i några månader. Trodde det berodde på stress och fick även rådet från sjukvårdsupplysningen att varva ner.

Nu är jag alltså gravid i vecka 12 och klådan började så smått för några veckor sen och den blir bara värre och värre. Nu inatt vaknade jag av extrem klåda på armarna.

Hittade hit när jag googlade på gravidklåda. Ska ringa barnmorskan direkt de öppnar nu på morgonen.
Hoppas inte jag har det ni skriver om... hoppas heller inte på fel på levern. Uppriktigt sagt riktigt rädd nu.
:(          

Hoppas för din skull att det inte är PUPPP men om det nu visar sig vara det så finns hjälp att få. Jag fick bra antihistaminer som gjorde att klådan minskade och tillvaron fungerade från ungefär v. 23 till v. 34. Från v. 34 blev det värre igen
Jag blev igångsatt 38+4 pga klådan. Igångsättningen fungerade kanonbra och på 5 timmar var vår lille skrutt ute och vi båda mådde bra.

Lycka till!

Det har nu gått drygt två veckor sedan förlossningen och klådan är borta! Några dagar efter förlossningen blev klådan värre och jag blev väldigt rädd och ledsen, hoppades så att det skulle varit över.
Det tog ganska exakt två veckor sedan var klådan borta helt, under den sista 1½ veckan minskade klådan hela tiden för att sedan försvinna, *överlycklig*.

Jag var under långa tider av graviditeten mycket orolig för att medicineringen skulle skada den lille i magen. Idag tror jag att oron var obefogad - han verkar må mycket bra

Till dig som drabbas av extrem klåda (PUPPP) under graviditeten säger jag "Stå på dig och kräv att få hjälp" eftersom det finns olika sätt att få bukt med klådan även om den kanske inte förvinner helt så kan det bli uthärdligt iallafall.

Har fått Tavegyl nu och det hjälper. De har gjort alla tester de kan och det visar inga konstiga värden så de vet inte vad klådan beror på. Någon allergisk reaktion eller bara vanligt vintertorrhet. Sönt att tavegylen hjälper iallafall så jag får sova. :)

Hej! fick oxå PUPPP under min första graviditet. Min barnmorska visste precis vad det var men att det var väldigt ovanligt att få det. JAG TRODDE fÖRST ATT JAG FÅTT VÄRMEUTSLAG, men ack så fel jag hade! Det kliar såin i helvete och jag tyckte att det inte hjälpte med nån kortison eller annan medicin.  Nu hade jag inte så många veckor kvar av graviditeten men fasade att jag skulle behöva gå över två veckor. Lilleman kom 40+3 och klådan försvann ganska så fort men huden blev inte riktigt läkt förrän tre veckor senare. Fasan denna graviditeten blir ju att man ska få det igen fast tidigare. Har tavegyl hemma och smörjer mej på kvällarna så hoppas att det kan hjälpa lite. OCH NEJ, har man inte haft nässelutslag eller liknande så kan man inte förstå hur jobbigt det är! kram påer!

Hejsan skulle kolla när man oftast brukar få puppp kan man få det även i en tidigt graviditet?

Sista trimestern

Finns det ingen som fått någon hjälp som fungerade??

Hej hej!

Misstänker att jag drabbats av PUPPP. Jag har atopiska eksem. Men sen jag blev gravid har det eskalerat. Jag har främst i ansiktet, på bröst och armar. Jag känner mig helt slut och undrar hur någon av er gjorde med sjukskrivning. Gick det igenom hos försäkringskassan?

Tack på förhand!