Du har nog låg smärttröskel

hahah....

förlåt om jag skrattar men precis SÅ är det att föda barn!!!

Man tror att man ska dö under tiden och man vill ha alla bedövningar som finns någonsin....

När man sen kvicknar till med lilla knytet på magen så har man faktiskt glömt hur ont det gjorde o minns bara hur häftigt allting var!

Man BLIR faktiskt så hurtfrisk som du såg på filmen!!

Nyfiken gul: jag älskar min son högt från stunden han kom upp på magen, men jag kan inte glömma de timmarna jag önskade att någn skulle döda mig. Jag kan inte vara så hurtfrisk men det känns lite som att det är så man ska känna.

Din pojkvän kan nog inte föreställa sig hur det är att föda. Alla känslor som man har innan. Kommentaren beror på okunskap och är lite komisk undrar hur han skulle fixa att föda kanske han har hög smärttröskel men jag skulle inte tro det. Han är ju kille
Skratta åt det och honom mer än så är det inte värt.

Tucker också att filmerna visar lite väl hurtfriska nyblivna mammor. Har fött 2 ggr innan och kännt mig mer överkörd än hurtfrisk. Är faktiskt lite orolig inför denna gången och smärtan. Som tur är glömmer man eller( förtränger) smärtan så fort den lilla har kommit ut.

Lycka till!

Nej du det håller jag inte med om! Jag blev helt chockad över smärtan och var inte det minsta hurtfrisk!

Det har gått 2,5 år sen min första förlossning och jag minns min panik innan de satte edan. Jag ville bara dö, ville inte andas och ville inte ha något barn och jag kan inte påstå att jag glömt smärtan. Min kropp gjorde mig besviken, den gjorde inget alls på egen hand med nån kraft, det var som att skita ut en soffgrupp som Babben Larsson sa en gång.

Idag kan jag bara säga att det var värt mödan men glömt, det har jag inte gjort. Nu är det tre månader tills det är dags igen och hoppet om att det kan bli annorlunda denna gången samt vetskapen om vad den hemska smärtan leder till (en underbar plutt till!!) är det enda som håller mig uppe!

Mumin: jag lever också på hoppet då de säger att den andra förlossningen ska vara lättare.

Ha ha ha! Precis så kände jag också efter vi sett filmen för ett par veckor sedan, där satt alla andra och pratade om sin fantastiska urkraft och hur de ser fram emot sina förlossningar, eftersom jag inte delade deras mening satt jag tyst. Då frågade BM mig "ser inte du fram emot förlossningen?"
NÄ - inte direkt - hade gärna bytt roller just vid det tillfället, jag vill bara ha min bebis, smärtan skulle jag kunna klara mig utan!
Efter det var det ingen som ville prata med mig mer.

Ska tilläggas att jag har väldigt hög smärttröskel (då jag haft en allvarlig ryggskada)

Förstår om du blir förbannad - då kan han ju ligga där och pressa ut en 4 kilos bebis genom ett minimalt hål och se hur kul det är!!

Men visst måste man samtidigt skratta åt det. Man vet ju att man måste igenom det....

Lycka till!

Håller med Mumin...

Jag trodde jag oxå skulle DÖ!
Jag låg o tänkte på hur i hela friden mammor väljer att föda
fler än ett barn.. Fy vad det var jobbigt..
Jag hade svårt att andas i lustgasen efter ett tag.. Det gjorde
så ont att jag kippade efter andan.. Jag låg väldigt länge med
starka smärtor... (se förlossningsber)
Iofs fick jag epiduralen sent men ändå.. Jag tycker inte att jag
fick den hjälp jag behövde av barnmorskan.. Tur nog hade jag
två andra personer som jobbade som hjälpte mig mycket..

Jag vill ALDRIG gå igenom det igen... inte på det sättet..
O därför är det ju bra att nästa barn som kommer (någongång)
har jag denna erfarenhet...

Men visst är det så för vissa.. Som en kompis sa.. det var bara
att åka dit o fisa ut barnet.. det var så lätt..
O de kan skatta sig lyckliga..

Min svägerska har fött tre barn på det där lätta sättet... Avis!

gravid72: känner man på det sättet så upplevs man som väldigt negativ, jag skulle vilja påstå att man är realistisk. Så kände jag det också när jag sa så på föräldragruppen, nu har du sagt ditt och så fortsatte de att prata om kroppens fantastiska kraft. (inte sagt att det inte är fantastiskt men jag hade inte förväntat mig annat jag är ju kvinna precis som alla kvinnor som fött innan mig)

Det betyder inte att jag kommer gå in med negativ inställning inför förlossningen med att detta kommer att bli för jävligt för jag hoppas på det bästa. Men jag känner att jag går in med en realistisk bild. Det kommer göra j-t ont men jag får lön för mödan.

Efter Moa hade jag fruktansvärt ont o var inte alls säker på om jag ville ha flera barn.....hade jätteont och kunde knappt sitta på ett par veckor. Har INTE glömt den känslan.

Blev gravid snart igen och med Jonathan blev det faktiskt helt annorlunda.......förlossningen gjorde apont, men sekunden efter han kommit ut försvann precis all smärta. Kände absolut ingenting alls och var på benen påklädd och klar efter bara en kort stund. Fick till o med ringa på dom för att få bort nålen så jag fick gå på toa
Då förstod jag att man faktiskt kan vara sådär hurtig direkt efter en förlossning