Hur länge tycker ni att ett barn kan dela rum med sin/sina föräldrar?

Jag tycker: tills föräldrarna inte vill ha barnet i sitt rum längre. Vill man sova med sitt barn tills de blir typ 3-4 år kan leksakerna alltid förvaras på något bra sätt i tex vardagsrummet eller i något annat rum. För jag antar att vid den åldern har oftast många barn massa leksaker och de flesta leksakerna är i deras egna rum då om de har eget rum.

Jag skulle vilja ha min son i sängen hela livet känns de som nu.. nej men ni fattar. De är ju så mysigt. :P Men ännu är han bara 4 månader och jag lär väl tröttna.

Första barnet sov i vårt sovrum tills han var 15 månader och andra barnet tills han var 8 månader. Jag har funderat över hur länge det skulle vara okej. Första barnet fick eget sovrum, när vi hade möjlighet att ge honom ett rum. Andra barnet fick flytta ut i ett försök att ge oss alla bättre nattsömn.

Första barnet började komma in till oss på nätterna vid 2,5 års ålder och det gör han fortfarande två år senare, så han sover delvis i vårt rum ännu och det är okej, tycker vi.

Så länge man vill, jag sov i mammas säng till och från tills jag var 10 år eftersom jag var väldigt rädd på nätterna och det är inget fel på mig ;)
Våra barn får sova i vår säng i vårt rum precis så länge de har behov av det och vill det :)

Vi samsov med Alma i 5 år.
Sen började hon sova på en madrass i vårat rum o det är jag glad för. Annars hade vi missat hennes första epilepsianfall (som bara kommer på natten).

Så hon blev kvar i vårat rum tills Hedda hade fötts o då var Alma 9 år.

Hedda kommer inte få eget rum förrän hon är minst 4-5 år.
Just nu samsover vi.

Båda barnen var runt 3-4 månader innan dom fick eget rum...
Dom sover bättre och då sover vi bättre...

Så länge som familjen vill. Vi sover med våra 2 barn som är 2 1/2 och 9 månader. De har ett eget rum med sina leksaker

Vår dotter fick just ett nyttt eget sovrum (dock bara dörr i dörr med vårat) och hon är 1½. Under denna vecka har hon börjat somna själv igen, vi behöver inte sitta 45 min varje kväll med henne för att hon inte ska ställa sig upp och hoppa utan somna istället. Och hon som brukat vakna mellan kl.5-6.30 har helt plötsligt hela veckan sovit så länge att vi fått väcka henne för att hela dagen inte ska bli konstig. Så för oss var det ett bra val Vi var dock inte metalt redo att ha henne i ett annat sovrum förrän nu. Hade vi dock veta hur bra det skulle gått hade vi nog flyttat henne tidigare. Men tidigare än 6 måander skulle jag inte ha dem i ett eget rum. Dock i egen säng bredvid ens egen.

Jag säger samma som när det gäller samsovning, runt 10 år som mest, längre än så då tror jag inte det är särskilt sunt. I den åldern har de allra flesta barn kommit i puberteten eller är precis på väg, och behöver utrymme framför närhet, för att kunna utvecklas normalt.

Jag vet inte om jag kan säga att våra har eget rum... det är en vägg mellan oss men samtidigt är det öppet så det är bara som en halv vägg kan man säga... de kommer nog inte få ordentligt eget rum med dörr och grejer förrän om några år, äldsta dottern är nu 4 år. Känns totalt främmande att placera henne på en annan våning eller så (just nu sover vi alla på övervåningen) då behöver hon vara betydligt äldre innan hon är mogen för det.