har man sagt A får man väl säga B - eller..??

Jag igen då...!! samma pina varje dag - tankarna är hos "fel" människa, en qvinna som är min allra bästa vän (har en annan tråd om bakgrunden här). Nu har jag (tyvärr i fyllan o villan) fått urhasplat mej, i form att ett textmeddelande dock, åt henne att jag har nåt jag skall berätta åt henne då vi har tid att diskutera nån dag. Ehe, dumt el inte??? maybe. Nå hon ringde på morgonen o undrade vad jag hade på hjärtat...hmm...jag mindes ju iaf att jag skrev åt henne i natt. Blev lite svår o mumlade om att jag ska berätta nåt en annan dag....senare kom hon hit i ett annat ärende en sväng (snygg som bara .....oj 17)... dom vackra ögonen så fint lagade med macup. Åter igen undrade hon vad jag haft för ärende....men jag bara kunde inte...nästa gång...Jag sa att jag skall berätta åt henne en annan dag....Sen kollade vi upp när vi ska ta nästa ute-kväll...Nu känns det som att jag liksom öppnat asken, sagt A och hon väntar på B....o jag känner att jag måste fortsätta berätta om hur jag känner...Att jag bara vill kyssa henne, hålla henne o önska att ifall jag har helt fel, hon trots det vill vara min vän. Men fick dock en fiilis om att hon verkligen VILLE veta vad jag hade att säga... eller vad tycker ni jag ska göra?