Hur ska man reagera när en polare startar konkurrerande verksamhet?
Detta är egentligen inte ett problem ännu, men det känns som det kommer att bli det snart...
Min sambo startade eget företag för några år sedan och har byggt upp det från hobbyföretag till numera huvudförsörjning med ambitionen att anställa (minst) en person inom kort. En polare till honom blev också sugen på att starta eget när han såg hur bra det gick och gjorde så i början på året. Det kändes lite sådär att vännen skulle starta inom samma bransch då konkurrensen redan är tät här i krokarna, men han pratade mest om andra arbetsområden inom branschen så det lät ju jättebra att de skulle kunna samarbeta och komplettera varandra!
Sambon har hjälpt honom mycket mer att komma igång, köpt timmar av honom när han har behövt hjälp, förmedlat uppdrag som han inte har tid eller kunskap till att ta åt sig men som han vet att vännen kan osv. Vännen har fortfarande firman vid sidan av sitt vanliga jobb, han har inte vågat ta steget att satsa på heltid än. Helt förståeligt, har man familj så måste man tänka igenom saken ordentligt så man känner sig säker på att det kan funka. Min sambo har dock försökt att pusha på med att han kommer ha mycket jobb framöver som han behöver ha hjälp med så att det skulle kunna räcka till heltid åt dem båda, men eftersom vännen inte har vågat ta steget så har sambon som sagt börjat se sig om efter en anställd och har nu fått tag i en kille som verkar bra.
Men nu har vännen plötsligt börjat ta in uppdrag själv av den typen som är min sambos huvudsysselsättning, sådant som vännen har varit med och hjälpt till med tidigare och som han helt och hållet har lärt sig av min sambo. Sambon i sin tur har lagt ner mycket tid och pengar på utbildning i yrket och börjar nu känna att han inte vill lära ut mer till vännen då det inte verkar som att han själv kommer få dra nytta av kunskaperna, vännen visar ingen ansats till att ha tänkt att ge tillbaka varken uppdrag eller timmar. Vännen verkar sura över att sambon ska anställa en kille, men vad ska han göra när han behöver
mer hjälp än han kan få av vännen idag och vännen inte kan ge ett klart svar på när eller ens om han kommer att satsa på heltid?
Sambon pratar med mig och ber om råd hur han kan ta upp det här med vännen utan att förvärra situationen. Han känner sig huggen i ryggen av vännen när han har gett honom så mycket "draghjälp" för att komma igång och som tack får han inte en god samarbetspartner som det var tänkt utan en konkurrerande verksamhet. Han är givetvis också rädd för att vännen ska dumpa priserna för att få in en fot eftersom vännen vet på ett ungefär vad sambon tar betalt. Jag tycker att det är j-igt fult gjort av vännen, men jag är ju förstås partisk eftersom jag är delägare och det handlar om en stor del av vår försörjning.
Jag har sagt till sambon flera gånger under året att de måste göra upp det där ordentligt med skriftliga kontrakt så att de säkert vet att de är överens om varandras avsikter, det blir ju så lätt fel när man gör affärer med polare och allting blir så uppförstorat när man känner att tilliten har brutits. Och det har de väl gjort till en viss del, när det gäller betalning och timkostnad och sånt. Men jag tror inte att de har tagit upp såna här frågor formellt. Visst har de pratat om det och det skulle kanske kunna ses som muntliga kontrakt, men det är ju dels svårt att bevisa och dels vill man ju inte gärna inleda en tvist med en vän om det inte är absolut nödvändigt. Vilket det inte känns som i det här fallet, ännu.
Så nu vill jag låna era objektiva ögon och be om era åsikter! Ska sambon bara svälja förtreten och skylla sig själv som har hjälpt till så mycket? Eller vad ska man säga, hur kan man ta upp det på ett bra sätt utan att förvärra situationen?
