Jag vet fortfarande inte om jag har framfall och jag vet inte var jag ska vända mig för att få hjälp..

I början av 2008 födde jag mitt första och hittills enda barn; förlossningen gick bra och det kändes som att allting var återställt i underlivet ganska anser efter förlossningen. Jag var på efterkontroll där barnmorskan kontrollerade att jag kunde knipa ordentligt och på rätt sätt, vilket jag kunde. Så jag gjorde lite knipövningar sporadiskt (dessvärre inte så ofta som man ska) och införskaffade knipkulor. Men våren 2010, alltså två år efter förlossningen, började det kännas konstigt "där nere". När jag hostade kändes det som att nåt föll ut och när jag torkade mig efter att ha varit på toaletten så kände jag att något buktade ut. Jag knep på för glatta livet dagligen men efter 2-3 månader när det fortfarande kändes konstigt så kontaktade jag en bm. Hon konstaterade då att jag hade slidväggsframfall, både främre och bakre slidväggen och skickade hem med mig med en broschyr om knipövningar. Jag skulle knipa i 10 veckor och sedan återkomma; trots att jag upprepade gånger sa att jag hade knipit utan förbättring så lyssnade hon inte. Hon gav mig bara en klapp på axeln och ett "lilla vän, du är så ung så det där rättar till sig!" (jag födde mitt barn som 18-åring och var således 20 år när jag sökte hjälp i fjol). Då jag inte kände att bm tog mig på allvar så kontaktade jag en gynekolog jag tidigare varit i kontakt med. Hon konstaterade att det INTE var framrann jag hade utan att det var något hudveck i slidan som trillat ner. Inget att oroa sig för sa hon, det sitter där det sitter och vill jag så kan jag operera bort det i framtiden (hon sa dock att det inte var aktuellt nu pga min låga ålder eftersom jag antagligen ville föda fler barn vaginalt). Jag nöjde mig med hennes svar. Jag har känt mig besvärad av det där "hudvecket" men det har varit kosmetiskt, inget som stört rent praktiskt. Nu har det dock gått ytterligare 1 år och jag känner att det har blivit värre.. Först kändes det som att något bara hade kollapsat upptill men nu känns det även nedtill... Jag vill inte veta av mitt underliv i nuläget för det känns helt förstört och jag blir förfärad av att se och veta hur det ser ut därnere... Jag kniper med knipkulor och jag vet att det ger resultat då min sambo känner av att jag kniper under sex, men jag är ändå orolig att det ska förvärras och att allt bara ska trilla ner helt och hållet... Jag vet heller inte var jag ska vända mig längre. Barnmorskan tog mig inte på allvar och gynekologen sa ju att det inte ens var framfall, men något är inte som det ska... Jag känner det på mig och jag märker det rent kroppsligt också. Jag vet inte var jag ska vända mig för att få hjälp med det här... Jag vill veta vad det är som är tokigt, vad jag kan få för hjälp innan det förvärras ytterligare; och jag vill bli tagen på allvar och inte avfärdad pga. min unga ålder...