Angående pratinlärning.

Hej.

Jag är INTE orolig, jag är nyfiken!

Jag började använda tecken med min son före han var ett år fyllda. Han snappade ganska fort upp några tecken, "hund" (som även betydde katt) använde han ganska fort. Snart fyller han två och han har väldigt många tecken som han använder sig av, ibland generaliserar han grovt, ibland hittar han på egna tecken, ibland snappar han upp tecken som jag nästan inte använt och orden kan flyta ihop och gå isär - ungefär som när en tvååring pratar tänker jag.

När han var sju-åtta månader sa han "mamma" och "pappa" personspecifikt och välartikulerat. Det slutade han med efter ett par månader och när han var runt 15 månader började han säga "eh" vilket är något han fortfarande säger - till allt. Ord tycks inte intressera honom mer än att få höra när han pekar. Vill han något så säger han "eh" och tecknar. Även om hans tecken ibland är ljud. Bil är exempelvis "brmmmm", och "mamma" och "titta" har slunkit med säkert för att det är lättare att säga än att teckna.

Men nu börjar det hända något, det dyker upp lite småord här och där. Men alla börjar med K! Det fascinerar mig otroligt mycket.
De ord han kan och använder är "kudde" "kotte" och korv. Även jacka och täcke har slunkit med, dock kacka och käcke.

Vad är så specifikt med just K-ord?