ADD-utredning på gång - Börjat självmedicinera med alkohol.
Har ätit SSRI i ungefär ett år tillbaks, samt vid behov Stesolid för inkommande ångestattacker. Bortsett från nedstämdhet och ångest så har jag stora problem med minnet, koncentration, irritation, sinnesnärvaro mm. Jag har därför tagit upp kontakten med vården igen för att få vidare hjälp med mina övriga problem, och dom ville skicka mig på utredning för ADD pga mina symptom.
Nu till problemet. Jag har den senaste tiden börjat självmedicinera med alkohol när jag känner mig "panikig" och tillfälle bjuds (uteslutande kvällar när både barn och fru har somnat). Jag skulle uppskatta att jag dricker kanske 1-2 glas vin eller motsvarande på en kväll, 2-3 vardagskvällar i veckan. Enda anledningen till detta bruk är för att jag inte vill slösa på Stesoliden som jag har en såpass begränsad tillgång till. Vågar inte fråga om mer då det är en högst beroendeframkallande medicin och jag då framstår som "beroende" och då tror att jag riskerar bli av med den.
Jag vet inte om jag vågar säga något om mitt alkoholbruk till min läkare, eller de som sköter ADD-utredningen. Jag vet att enda anledningen till att jag dricker alkoholen är för få stillhet i skallen när tankarna snurrar. Och jag vet därför också att om jag får hjälp roten till det onda, eller med ökad medicinering, så kommer orsaken till detta alkoholbehov vara borta. Men vad gör man tills dess...
Vad tror ni. Om jag säger som det är till läkarna om min nyfunna kärlek till alkoholen, tror ni att det kommer ställa till det för min utredning, eller tror ni att de förstår problematiken och lägger in det för beräkning i diagnotiseringen?
Tror ni en läkare ökar ransonen på lugnande, i mitt fall stesolid, om de ser att man annars riskerar att halka in i ett alkoholmissbruk, eller drar de i nödbromsen? Eller kanske ökar de på hastigheten på utredningen lite?
Någon som har liknande erfarenhet?
Nu till problemet. Jag har den senaste tiden börjat självmedicinera med alkohol när jag känner mig "panikig" och tillfälle bjuds (uteslutande kvällar när både barn och fru har somnat). Jag skulle uppskatta att jag dricker kanske 1-2 glas vin eller motsvarande på en kväll, 2-3 vardagskvällar i veckan. Enda anledningen till detta bruk är för att jag inte vill slösa på Stesoliden som jag har en såpass begränsad tillgång till. Vågar inte fråga om mer då det är en högst beroendeframkallande medicin och jag då framstår som "beroende" och då tror att jag riskerar bli av med den.
Jag vet inte om jag vågar säga något om mitt alkoholbruk till min läkare, eller de som sköter ADD-utredningen. Jag vet att enda anledningen till att jag dricker alkoholen är för få stillhet i skallen när tankarna snurrar. Och jag vet därför också att om jag får hjälp roten till det onda, eller med ökad medicinering, så kommer orsaken till detta alkoholbehov vara borta. Men vad gör man tills dess...
Vad tror ni. Om jag säger som det är till läkarna om min nyfunna kärlek till alkoholen, tror ni att det kommer ställa till det för min utredning, eller tror ni att de förstår problematiken och lägger in det för beräkning i diagnotiseringen?
Tror ni en läkare ökar ransonen på lugnande, i mitt fall stesolid, om de ser att man annars riskerar att halka in i ett alkoholmissbruk, eller drar de i nödbromsen? Eller kanske ökar de på hastigheten på utredningen lite?
Någon som har liknande erfarenhet?
