Frågor till er som är familjehem/jourhem/kontaktfamilj

Hej

Har funderat lite "löst" på att ev bli familjehem/jourhem eller kontaktfamilj om några år när mina barn växt till sig lite, just nu är de lite för små samt att ena barnet har npf som kräver en del behandling) men tanken finns endå några år framåt.

Därav att jag frågar er som redan är det...

* Har ni egna barn, vilken ålder är lämpligt att ta emot andra barn och de biologiska tycker det är okej?

*Hur stort bor ni? Har ni eget rum till det barnet som kommer eller delar han/hon med era biobarn? Ni som är jourhem, har ni i så fall ett rum ståendes utifall att något barn skulle "dyka upp"?

*Har läst lite på nätet men hittar inga direkta kriterier, vad gör att man inte skulle bli godkänd? Kan en gammal socanmälan göra att man inte blir godkänd? (fick en för några år sedan där inget alls gjordes då det som uppgavs i anmälan inte stämde in alls så det lades ner efter ett samtal)

*Hur gamla är ni? Vilken ålder tycker ni man bör vara i? Eller spelar ålder ingen roll? Livserfarenhet?

*Räknar de med att båda har fast jobb och god ekonomi?

*Psykisk ohälsa? Hur ser de på det? Tex att man haft kontakt med psykiatrin för flera år sedan (depression)

* Hur mycket jobbar ni/är hemma med barnen? Bör man försöka att en person är hemma hela tiden eller jobbar ni båda heltid? (kan tänka mig att barnets ålder och behov spelar in där)

* Ang barnen, får man "välja" tex ålder, kön osv? Vet ett par som bor i samma kommun som inte velat ha tjejer då detta inte fungerat med deras biologiska dotter, där har de bara haft tonårskillar tex. Tänker även att skillnaden är ganska stor på att ta emot ett mycket litet barn jämfört med en tonåring med mycket i bagaget (eller för all del ett litet barn med mycket i bagaget)

*Får man någon utbildning/handledning? Både före samt under tiden man har barnet hos sig, kan tänka mig att det kan dyka upp situationer där man inte alls vet hur man skall göra/hantera situationen.

*Hur har er kontakt med biologiska föräldrarna sett ut? (även fast jag gissar att det skiljer enormt)

*Om ett barn tex jourhemsplaceras ett tag och det visar sig att barnet inte kommer att kunna återförenas med sina biologiska föräldrar på länge, hur fungerar det om man känner att barnet skulle kunna få stanna hos en tillsv?
*Hur lång tid tog det innan ni fick ett barn placerat hos er?

*Vad har varit svårast, jobbigast med att vara familjehem?

*Vad har varit roligast? Lättast? fungerat bäst?

Många frågor som sagt, men hoppas kunna få svar av de som vet och kan och vill dela med sig.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-10-11 04:57
De "fördelar" jag kan se idag att vi har är

* Stabilt förhållande

* Fast inkomst båda två

* Kunskap om npf då stora barnet har en lindrig diagnos inom Autismspektrat, han är INTE utåtagerande/slåss (ville få med det eftersom fördomarna tycks vara stora på FL)

* Jag själv jobbar inom socialpsykiatrin med personer från 18 och uppåt) vilket gjort att jag sett och upplevt många som bott i familjehem och även träffar "familjehemsföräldrarna" och även "bioföräldrarna" så jag har sett hur det kan vara och se ut, både där det fungerat och inte. Jobbar dessutom en del med behandling och missbruk. Jag tror det kan vara en fördel att ha sett och jobbat med div "trasiga" människor, sett hur de haft det samt att jag vet vart man vänder sig, vilken insatser som finns. Samt att erfarenheten av "jobbiga anhöriga" finns men även hur man på ett gott sätt bemöter dessa, (sedan förstår jag också att det är skillnad på ett barn man har hemma och något man jobbar med)

*Vi lägger mycket tid på barnen, barnen är delaktiga i det mesta i hemmet

*Har ett gott socialt nätverk, speciellt på sambons sida

*Vi tycker mycket om djur och har en del djur

*Vi vuxna är vana att samarbeta runt rutiner, bemötande och struktur (speciellt med tanke på älsta barnet med npf)

*Nära både till stan och ut på landet