Flygskräck, inte flygrädsla :(

Jag har varit extremt flygrädd tidigare, så till den milda grad att jag stått utanför ett flygplan och gråtit hysteriskt och inte kunnat förmå mig att kliva ombord. Kunde inte röra mig på grund av skräcken och hindrade planet en lång stund från att lyfta.
Jag har alltid varit den som panikgråtande har fått sitta hos flygvärdinnorna när planet lyft och landat.

Nu har jag mer eller mindre helt botat min flygrädsla, nåt jag aldrig trodde skulle kunna ske.
Jag fick ett nytt, väldigt bra, jobb som jag inte kunde tacka nej till trots att det innebär många resor inrikes och utrikes varje år.
Jag valde medvetet att inte berätta om min skräck (för då hade jag inte fått jobbet) och tvingades därmed att låtsas inför mina kollegor att jag var helt cool under resorna. Och ganska snart så försvann oxå rädslan mer och mer till att nu vara mer eller mindre borta. Jag har vissa grejer som jag sysslar mer som ökar mitt lugn (som att jag ser till att ha kommit så pass långt in i en bra bok att jag längtar till att läsa den och därför gör det under starten och ofta hela resan, musik i öronen när man får slå på elektronik, och att jag sitter i närheten av vingarna)

Vet inte om detta alls kan hjälpa dig. Men jag vill säga att det går att övervinna, och att jag tror att det sitter mycket i huvudet, ens inställning men allra främst i hur man agerar kring det.

Ja, jag är rädd att jag ska vägra åka när jag väl står där och ska kliva på.. Eller att jag tycker det är så otäckt att flyga dit så att det blir ännu värre att ta sig hem igen! Är rädd för allt ifrån att det ska krascha till terrorister ombord :O så jag vet inte hur jag ska lyckas dämpa all rädslan för att inte ha kontrollen över situationen.. :(

Jag har också varit flygrädd som bara den, men var tvungen att ge mig iväg till Cypern då min mamma blev dålig där nere och pappa behövde hjälp. Jag kan rekommendera dig ett par länkar som hjälpte mig:

http://www.fritidsresor.se/inspiration/Flyg-Trygg/Flyg-Trygg-Fragor-och-svar/

http://www.swedavia.se/sv/Swedavia/Resenar/Forum-for-flygradda/

Läs allt där, speciellt första länken. Det som hjälpte mig mest var ett svar från en flygvärdinna: Tror ni verkligen att vi skulle ha detta som arbete om vi var det minsta oroliga?
Och faktiskt, varför skulle de?

Hoppas du blir hjälpt av dessa länkar! Jag är inte flygrädd längre, även om jag har svårt att släppa kontrolltanken. Jag kan ha den under kontroll nu i alla fall ;) 

Min respektive är oerhört flygrädd. Jag förstod inte HUR flygrädd förrän vi åkte iväg på en första resa tillsammans. Han hade då flugit ett par gånger tidigare med andra människor. Dels är det en rädsla för framförallt start (och delvis landning) dels en rädsla för att bli illamående och spy (blir lätt åksjuk). Han började bli stressad och spänd redan i taxin från långtidsparkeringen och när vi satt i planet, medan alla steg på så blev han yr, fick svårt att andas och var tvungen att resa sig en stund och stå i gången. Han berättade efteråt att det var OERHÖRT nära han steg av planet då. Jag förstod att han var nära en panikångestattack.

Sen har vi flugit ett par gånger till efter det och det går bättre för varje gång. Troligen handlar det delvis om att utsätta sig för just det man är rädd för. Det som han gör för att hantera det är:
* åksjuketabletter innan (som dessutom är svagt lugnande/ångestdämpande)
* läser och tittar på alla dokumentärer som handlar om flygkrascher. Speciellt sådana där man redogör för "såhär gör du om olyckan är framme". Det har gjort att han känner sig mer i kontroll över situationen faktiskt. Han tittar var nödutgångarna är och räknar stolsrader och har en egen plan för hur han ska ta sig dit OM nu något händer. Osv.

Jag är själv inte alls flygrädd. Och kanske påverkar min närvaro åtminstone i någon mån positivt? Han vill gärna att jag bara är tyst (om han inte frågar mig om något; oftast någon fråga om "det där lät konstigt, hörde du?" eller "brukar det vara såhär många luftgropar"), men gärna att jag håller honom i handen vid start.

Om flygrädslan är så svår att du inte ens kan tänka dig gå ombord på ett plan så kanske KBT borde kunna vara något? Det är ju en bra metod för att bota fobier vad jag förstår.