HJÄLP! Jag tappar mitt hår. Ej gravid eller ammande.

Jag tappar också en massa hår, i mitt fall definitivt på grund av stress. Är sjukskriven pga stressrelaterad sjukdom. Även om jag mår bättre nu så räknar jag med att jag kommer tappa ytterligare hår. Det är inget konstigt i sig att tappa hår vid stress men jag tycker inte att det är fel att uppsöka en hudläkare eftersom att du känner dig väldigt orolig. Särskilt som du beskriver att du brukar ha besvär med din hårbotten. Tyvärr har jag inga direkta tips. Men jag vet hur det känns...

Hej När min syster var 16 år började hon tappa håret, hon tappade så att hon blev helt flintskallig på vissa ställen sen blev det mer och mer och till slut rakade hon allt för att det inte gick att dölja. Så hon  fick börja ha peruk och efter ca 1-2 år blev det bättre och håret kom sakta tillbaka. Idag är hon 19 år och nu har hon börjat tappa håret på vissa ställen igen. 

Hon har en sjukdom (kommer inte ihåg vad den heter då det är ett väldigt långt ord) men det gör att man tappar håret periodvis. Sen mår hon inte så bra inombords heller, det är mycket som har hänt i familjen och så så det "hjälper" väl tyvärr till. 

Hoppas det går bra för dig och att du slipper tappa mer hår. 

alopecia nånting heter det. Fläckvis håravfall. Så länge de inte är fläckvis som är borta så behöver du nog inte oroa dig. Men jag förstår att de är jobbigt. Jag tappade själv mkt hår ett tag, mådde dåligt, åt dåligt osv.

När jag började äta bidrottningsgele som del innehåller scilicea (stavas) så vart de mkt mkt bättre1:)
Dessutom blev med hy mkt finare. Min pojkvän märkte skillnad också..inga tussar som låg överallt som han alltid klagade på annars :)

Köper man naturläkemedel endast för håravfall och slutar, så brukar de bli likadant som de va innan eller värre. Jag har frågat på hälsokost.

Mitt val kvinna har funkat för vissa, om du kanske tar de och väntar på resultat kanske du lugnar dig lite också.

Hoppas de går bra.. 

Jag tappar också massor av hår, har gjort en längre tid...Men det är nu de senaste två åren som det har börjat synas. Speciellt uppe på hjässan, vid pannan som du skriver är det värst för mig med...Jag vet att min pappa var tunnhårig, men jag vet inte om jag har den ärftliga varianten som även kvinnor kan ha, eller om det beror på stress eller järnbrist....Visst tar det här mycket på mig psykiskt, men jag har kommit till det stadiet att jag inte orkar bry mig..Tappar jag mitt hår så gör jag det, det är inte hela världen. Jag lever i alla fall, och det finns viktigare saker i livet. Jag har alltid varit mån om mitt utseende, men tänker som så att jag får raka av det och skaffa peruk (det finns faktiskt fina) eller huvudbonad (finns fina sjalar eller vad man ska säga).
Jag tror inte på laserhjälmarna och de krämer som finns...och tänker inte lägga ner en förmögenhet på det.
Hoppas att det löser sig för dig, det är extremt jobbigt när man märker att håret börjar tunnas ut.
Hur gammal är du förresten?

Samma här,
inget som tyder på sköldkörtelfel eller nåt annat typiskt medicinskt.
Kan tillägga att min mamma är också tunnhårig, o jag blir väl likadan. MEN jag har ju haft tjockt hår, varför blir de tunnare nu vid 30?
O just uppe på huvudet, vid luggen har jag tappat extremt mycke på sistone.
Vet ju att man tappar håret i perioder, vart annat år kan man få en riktig rusch av håravfall... men då jag redan har tunnt så blir det ju nästan skalligt uppepå :(

Ja vad gör man, idag ska jag till en läkare igen. Hon e spec inom sköldkörtel, om jag trots alla vanliga prover har nån obalans i hormon eller sköldkörtel? Ingen vet. Att ändra kosten är jag också villig till 1000, kan tänka mig prova vad som helst som skulle förbättra hårväxt. Hörde häromdan att en kille jag känner haft dålig hårbotten hur länge som helst. O de visa sig nu (fast blodproverna inte visat nåt) att han e glutenkänslig. Så han ha utesluti allt mjöl o diverse och nu fyra månader senare har hyn och hårbotten äntligen förbättrats. Ja han tyckte att han mådde sååå bra.

Så nog ska vi hitta ett sätt att må bättre! Jag följer gärna kampen med dig :)
Återkommer

PS.
Ja o precis som jag läste här innan så har jag stundtals piffat till mig med häftiga huvudbonader och struntat i håravfallet, man orkar inte grubbla på det hur länge som helst. Men med jämna mellanrum kommer jag tillbaka till stadiet "jag vill ta reda på varför" och just nu är jag där igen. Jag ska ta reda på varför jag har håravfall och annars känner mig så fruktansvärt trött o slut. Går nämligen också ner i vikt ofrivilligt, så det är inte enbart håret som minskar.

Apiforce  heter bidrottningsgelen. Den är skit bra. Och jag har testat många olika vitaminer. B vitamin sägs ju vara bra. Men just bidrottning har hjälpt mig :)
Den finns i hälsokost affärer, men såklart på nätet också, brukar vara billigare på nätet, då kostar den 149:- för 30 kapslar.

Jag brukar ta en varje dag, men de har hänt att jag inte tagit den på 1 månad och håret är bra ialf .
Hoppas du hittar något som passar dig ::) 

Om läkaren säger att det inte är nåt fel på sköldkörtlen, ta det med en nypa salt tills ni själva sett provsvaren. Allt för många får det svaret men det visar sig att proverna inte alls är ok. Bara för att dom ligger inom referens betyder inte det att det är ok för just dig.

 Jag har också tappat em hel del hår speciellt framme vid luggen. Inget fel på mina provsvar heller. Det känns verkligen jättehemskt o jag är livrädd för att tappa håret.. HAr testat det mesta men inget verkar hjälpa. Vet inte heller vad man ska göra?

Hur gammal är du? Jag är 43 år. Jag har börjat få oregelbundna blödningar (jag har alltid varit "som en klocka", alltså haft mens var 28:e dag sedan 12 års ålder), svettas något otroligt på nätterna, sköra slemhinnor du-vet-var. Har även en del håravfall. Alltså, det tog ett tag innan poletten trillade ner, eftersom jag fortfarande går omkring och tror att jag är 25 . Men (som läkaren på VC mycket riktigt påpekade) det är alltså klimakteriet som lurar runt hörnet.... Både min mamma och min  mormor kom in i klimakteriet relativt tidigt (strax efter 40).

Min dotter tappade också mkt hår, hon var hos läkare flera gånger, tog många blodprov.
Slutligen kom läkaren på att kolla hennes b12 värde, och det visade sig att hon hade stor b12 brist, så nu får hon b12 sprutor var tredje månad. Hon har fått ett otroligt tjockt och fint hår nu. Tydligen är inte b12 brist helt vanligt på yngre personer, därför är det många läkare som missar att ta detta prov. Fråga din läkare om han har tagit provet.
De sa också att min dotters hårtappning berodde på stress....

hittade den här gamla tråden o undrar om TS är kvar o läser?
Isf hur gick det ?

Jag började tappa hår för ett år sen, april 2013. Märkte först att det ramlade av mer än vanligt, lite större klump i duschen och så. Kollade även i hårbotten, speciellt på toppen av huvudet. Kittlade liksom, som om nåt mikroskåpiskt kröp där då och då. Sen blev det värre och värre. I juli månad tappade jag stora klumpar när jag tvättade håret, jag verkligen grinade och skakade av skräck och sorg varje dag efter dusch. Det var hemskt. Jag köpte en laserkam som påstås enligt kliniska undersökningar att den ska hjälpa mot hårlossning och jag använde den enligt bruksanvisning. Tyckte i augusti-september att jag tappade mindre hår, men håret var jättetunt nu. Och livlöst. Och torrt och trassligt, omöjligt att kamma igenom. Det var som ett hemskt fågelbo. Men, i oktober började jag tappa stora mängder igen och mitt hjärta verkligen brast. Jag har isolerat mig, har inte velat träffa folk längre, bara suttit inne. Blev helt deprimerad, slutade träna, satt bara på soffan inne och slökollade på TV och googlade på hårlossning.

I januari började jag äta vitamin D3 i högre dos och sakta men säkert började jag må lite bättre. Och håret verkade sluta ramla av i sådana mängder. Och i början av mars började jag träna igen och det känns som om min depression börjar lyfta. Jag mår lite bättre. Och, det bästa av allt, numera tappar jag nästan inget hår alls. Jag har massa nytt hår som växer in, korta, men dom är där. Min bena har fyllts upp igen, vilket var väldigt bred ett tag. I december sa mina barn att jag har ju flera kala fläckar uppe på skallen! (Jag höll på att dö)

Jag använder laserkammen fortfarande, 15 minuter, 3 ggr i veckan. Och jag har börjat tvätta håret med Nizoral schampoo var 4e dag. I vintras började hårbotten även klia något enormt, den blev röd och irriterad och lite flagnig. Men det känns som om Nizoral har hjälpt mot det.

Det känns som om allt mitt hår håller på att komma tillbaks nu. Det känns starkt och stabilt, jag får numera inga hårstrån mellan fingrarna när jag drar med handen genom håret. Jag vågar numera gå utanför dörren, kan tom ha utsläppt hår, det ser bra ut. Men jag är fortfarande svag efter "chocken" att gå igenom detta och den tunga depressionen jag fick. Det var så hemskt, svårt att förklara. Kände mig så maktlös.

Har ingen aning vad som orsakade hårlossningen. Det bara kom. Och slutade. Jag kollade upp sköldkörteln, men den var normal. Nu är jag bara så tacksam att jag fått håret tillbaka och jag hoppas verkligen att jag aldrig mer behöver uppleva detta. Jag bryter hellre både armar och ben eller liknande än detta.