Ekonomiskt våld? Vad ska jag göra? Långt!

Jag är fullständigt förtvivlad, och vet inte längre vad som är rätt eller fel.

När min sambo och jag träffades för 3 år sedan hade han nyligen påbörjat ett stort byggprojekt. Han hade ett heltidsjobb, och byggde ett hus vid sidan av, på kvällar och helger. På den tiden bodde vi 3,5 timme från varandra (jag i Malmö, han i Danmark). Jag blev oplanerat gravid 4 månader in i förhållandet och för att vi skulle kunna vara tillsammans över huvudtaget studerade jag på distans, så att jag kunde vara hos honom så mycket som möjligt. Annars hade vi knappt kunnat träffats alls, eftersom han jobbade hela tiden. När jag var höggravid efter skolterminens slut  (under sommaren) var jag arbetslös med a-kassa på lägsta nivån, igen för att kunna vara tillsammans med honom. Jag hade kunnat sommarjobbat om jag varit hemma, och han bodde långt ute på landet, så där fanns inget jobb jag kunde få. Istället spenderade jag min tid med att hjälpa honom så mycket jag kunde med allt från matlagning till att välja inredning till huset och skapa en gräsmatta. Till hösten flyttade han till mig i Malmö (men fortsatte ha sin adress i Danmark).  Hans husprojekt blev färdigt, huset blev sålt, och han fick en vinst på ca 200.000 DKK. Barnet föddes och jag fick högsta SGI, baserat på jobbet som jag hade sagt upp mig från för att studera. Några månader efter barnets födsel kunde min sambo inte tänka sig att bo i Sverige mer, och han ville inte bo i en lägenhet. Han letade ivrigt efter ett hus åt oss i Danmark. Ett renoveringsobjekt. Det var ett väldigt osäkert läge ekonomiskt, eftersom jag bara hade min svenska föräldrapenning (lägre kurs än den danska) och jag hade planer på att studera på universitetet efter föräldraledigheten. Men min sambo insisterade och lockade med att vi ju kunde renovera källaren och göra den till en lägenhet som vi kunde hyra ut. De pengar som han tjänade på det förra husprojektet gick till insatsen till ett nytt hus. Vi står båda två som låntagare och ägare till huset. Han började renovera, jag fick leka inredningsarkitekt och bestämde hur det skulle se ut. Han använde sin föräldraledighet till att renovera huset, medans jag passade barnet (i Danmark får bägge föräldrarna vara hemma samtidigt). När min föräldraledighet var slut var det fortfarande väldigt långt kvar av källarprojektet, så den kunde vi inte hyra ut. Jag hittade en kompromiss, en yrkesutbildning med lön. Inte det jag egentligen ville göra, men bättre än ingenting. Utbildningen började med 3 månaders skolgång – och så visade det sig att jag inte hade rätt till studiebidrag (eftersom jag flyttat mellan länder). Jag ville hoppa av och hitta ett jobb, men min sambo stöttade mig i att fortsätta. Så i 3 månader hade jag i princip ingen inkomst, vi fick leva på hans lön och våran buffert, och allting gick i minus. Sen, efter 3 månader, fick jag en rätt inkomst, og vi började så småningom komma upp på plus på kontona igen. Vi fick en värdering på huset och la om lånen och har i dag ett egetkapital på nästan 500.000 i huset.

Mycket har hänt sedan dess med vårat förhållande och nu ska vi separera. Det är en lång historia... Det är han som har gjort slut.

Han vägrar sälja huset, fastän banken aldrig kommer att gå med på att han står som låntagare själv. Men det värsta är, att han står fast besluten om att alltihop är hans! och jag ska ha så lite som överhuvud möjligt. Han påstår att jag inte bidragit med något som helst, att det varit hans pengar hela vägen, att han ju haft mer inkomst än mig, det var hans pengar som gick till insatsen, och det är ju han som är hantverkare och gjort det fysiska arbetet med renoveringen. Han säger att jag bara är ute efter hans pengar och han gör verkligen allt för att bevisa att jag inte är värd någonting. Han säger saker till folk som jag inte tycker stämmer. Igår tex hörde jag att han sa till någon pr telefon att alla våra möbler ju är hans, jag har inte kommit med någonting. Jag gick en runda i vårat hus och konstaterade att omkring 80 % av alla våra möbler, tv, dvd osv, är något som jag ägde innan vi träffades och tagit med mig in i förhållandet. Han får mig att framstå som nån slags parasit! Men i princip varenda krona av min inkomst de senaste 3 åren har gått till OSS. Jag har inte spenderat dem pengarna på mig själv.

Jag har talat med en advokat, och advokaten säger att jag har rätt till 50 % av vinsten på huset. Det är dock långt ifrån det jag begär... Men jag vet inte längre vad som är "rätt" och vad som är "fel". Vad är bäst att göra? Vad är rimligt? Han trampar så mycket på mig att jag är nära ett sammanbrott. I går började jag gråta hysteriskt som ett barn, i 1,5 timmar, kunde inte sluta. Jag försöker hålla huvudet högt och klara av vardagen med jobb, barn och alla måsten. Jag kommer inte orka en rättsprocess. Vad hade du gjort?