Jag undviker, tar jag då inte ansvar?

Jag ser rött bara jag möter en annan förälder på t ex barnens  träningar. Vi har haft några heta diskussioner om principer för laget och jag tycker att den andra föräldern är helt (ärligt talat) knäpp. Jag tycker att han/hon verkar ha en dold agenda och jag blir förbannad bara jag ser honom/henne. Det har gått så långt att jag helt undviker personen ifråga. Det kan ju tyckas löjligt att inte ens hälsa, men jag blir förbannad bara jag ser honom/henne. Jag vill verkligen inte bråka inför barnen, därför gör jag så här. Jag hoppas att det liksom lägger sig med tiden. Jag har dock fått kritik för detta av en annan förälder i laget, som tycker att jag inte är vuxen när jag gör så här. Hon tycker att jag ska ta tjuren vid hornen och lösa det hela. Jag känner dock att jag inte är där ännu, och att varje diskussion med den andra föräldern bara riskerar att urarta och bli en ful historia. Gör jag fel som undviker ALL kontakt tills jag känner att jag är redo att lösa detta, eller är jag löjlig som inte talar med den andra föräldern om detta redan nu? Vad tycker ni? Vad är rätt och vad är att vara vuxen?