Vad är det för människor som anser sig ha rätt att skälla ut andra människor??

det undrar jag med.

Låter som en arbetskollega till mej. Han har gjort sig ovän med 6 st (bara tjejjer) Han börjar med att gapa o skrika och bestämma fast han inte har den rollen just den dagen. Alltså han har inte huvudansvaret just den dagen att ha ansvaret. Endå lägger han sig i.  Han är som en stoooor tagg i röven. Något måste hända, annars blir vi tokiga.

Hur är man funtad om man dag ett, på ett nytt jobb, kommer in med en pissig attityd och "jag vet bäst, och kan allt"??

Jag skällde på två tonåringar som trakasserade en uppenbart psykiskt sjuk människa häromdagen. Jag skrek, pekade med hela handen och blev helt högröd i ansiktet. Inte mitt stoltaste ögonblick, men ibland är det befogat med en utskällning. 

Jag skulle dock inte skällt på killarna om det de gjorde inte var så fult att de uppenbarligen borde vetat bättre. Och jag skäller inte på vuxna människor i situationer där samtal duger fullgott.

Många gånger handlar det nog om att personen ifråga inte mår bra själv, från första början. Finns nog inget enkelt, bra svar. Men trist är det.. Specifikt för dom stackare som råkar ut för dom här "skälle-pellarna".

Men det beror ju på vad det gäller. Jag och min sambo skällde på en karl häromdagen eftersom han hade lagt sig på tutan när vi stod bredvid med våran två månader gamla bebis. Han var arg på en bilist framför på parkeringen som absolut klantade sig som fan men att lägga sig på tutan, det var en gäll signal, när man står med ett babyskydd precis intill tycker inte jag är okej.

Men skällde ni verkligen? Eller uttryckte ni ert ogillande och er åsikt? Hur gick det till?

Javisst kan man bli arg och irriterad men tror man verkligen att folk tar till sig något av det man säger när man gapar och skäller. Skulle någon skälla ut mig så skulle jag bara se dem som idioter och borsta det av mig. Däremot om någon sa till mig lugnt och bestämt att något jag gjorde var fel så skulle jag absolut respektera det och fundera mycket på det. Såg senast en tråd där en kvinna på fullt allvar stolt påstod att hon hotat dagispersonal med stryk eftersom de glömt ta på sonen halsduk.

VA? Sådant beteende är inte normalt.

Mmm....jag såg det också. Låter helt horribelt. Jag tycker generellt inte att skäll är rätt väg att gå, men jag har jobbat på fritidsgård, och skäll kan vara mycket effektivt om man är väldigt sparsam med det. Jag blir sällan arg, utan sparar det till tillfällen då det verkligen behövs.

Att skälla på vuxna för att de inte är "perfekta" är bara obalanserat.

Visst är det konstigt, vad tror han att han vinner på att uppföra sig så. Alla som stöter på honom måste ju anse att han är en idiot utan någon som helst trovärdighet och uppfostran

Men på en fritidsgård eller om du tex jobbar inom skolan så 'r det väl antagligen så att du vid flera tillfällen sagt ifrån om ungdomarna ska sluta eller skärpa sig och som du säger sker det sällan och det är klart att en förälder kan bli arg och skälla på sina barn ibland. Det jag menar är vuxna som skäller ut människor de inte känner eller har en personlig relation till

Nej, då håller jag med dig. Man vinner inget på att bli omotiverat arg, tvärtom. Man förlorar bara trovärdighet själv om ens enda strategi för att hantera konflikter är att skälla.

Här om dagen åkte jag buss med mina tre barn. Ställde vagnen så att sonen inte kom åt någon stopknapp. Har även en bebis och en snart 4 år gammal dotter(som förstår när man trycker och när man inte gör det). Brevid oss stod/satt en äldre dam med rullator. Någon i bussen tryckte på stopknappen strax innan en hållplats. Bussen stannade och ganska många klev på men ingen gick av. Busschauffören började gapa i högtalarna om att man inte får trycka om man inte ska gå av. På hållplatsen efter det tryckte damen med rullator(olika signaler om det är en vanlig knapp eller vagn/rullstol/odyl-knappen) och då gormade han i högtalaren om att JAG skulle lära mig att hålla ordning på mina FÖRBASKADE ungar och lära dom hur man beter sig. Skulle dom trycka en gång till så får vi gå av oavsett om vi är framme eller inte för så fick det minsann inte gå till.  

Den busschauffören fick höra både det ena och det andra efter det kan jag lova. Även av andra än mig som även dom såg att mina barn inte missbrukade någon knapp. Satan vad arg jag blev. 

Det gör dig snarare till en hjälte! Du hjälpte en människa i en hemsk situation. Det är inte samma sak som att oprovocerat skälla ut kassörskan eller förskolepersonalen.

Håller med! Civilkurage ska bara berömmas, och det är långt ifrån samma sak som det jag upplever att TS beskriver.

I min värld kommer man betydligt längre med att förklara och samtala.

Men fan vad svennig tråd! Lite sund aggressivitet har väl aldrig skadat nån? Bitcha MER säger jag!

Helle333:
Jag hade tutat om någon kört som en idiot. Annars kanske han fortsätter att köra som en idiot och skadar någon.
Blir ni lika arga på hundar som börjar skälla? Hemglass?

Luullis:
Vilken idiotgubbjävel!!! Jag hoppas du skällde riktigt ordentligt.

Det är skillnad på att bitcha och att ha civilkurage! Civilkurage ser jag gärna mer av i mes-Sverige.

Karln vågade inte komma ur sin bil så vi stod och sa väldigt argt BEBIS och pekade på babyskyddet och visade tydligt vårat ogillande, hade han vågat komma ut hade jag sagt ifrån på ett mindre bra sätt är jag rädd för. Trött och hungrig är ingen bra kombo när någon lägger sig på tutan precis intill mitt barn.

Men det är sällan jag skäller ut folk det går jag erkänna, därför jag skrev det beror på vad det gäller =) jag blev redigt förbannad på sambons systerson en gång men jag skällde inte på honom jag satt och pratade allvar med honom i en hel timme. Det var första gången i hans då sjuåriga liv som en kvinna sa ifrån till honom. Jag vet inte om jag var mest irriterad på honom eller på hans mamma som kör med fri uppfostran (som i mina ögon är att släppa ungarna vind för våg och att de får bete sig hur sjutton de vill utan att det får någon som helst konsekvens) så att hennes sju år gamla son aldrig blivit tillsagd ordentligt.