Mellanbarnet

Så olika det kan vara, för själv är jag ett mellanbarn och jag har alltid varit i fokus. Ett glatt barn som har charmat min omgivning. Som vuxen inser jag fördelen med att vara just mellanbarn: att vara både storasyster och lillasyster. Nu har jag kanske inte varit ett "typiskt" mellanbarn för det var jag som banade väg för stora- och lillasyrran genom att jag var först med att flytta hemifrån, stadga mig, få en bra utbildning, fast jobb. Dock tog det längre tid innan jag bilade familj.
Om jag jämför mig och mina syrror så är jag den som är mest utåtriktad, social och jag är den som alltid har fixat saker. Sitter aldrig still och låter saker komma till mig. Nej, jag ser verkligen till att få ut det maximala av livet.
Så du kan vara lugn. Det kommer nog att gå bra för ditt barn med

Ooops, glömde ju bort att tillägga att det här med att barnet inte säger något, eller rent av vill vara ifred faktiskt inte behöver vara något negativt. Jag var som mycket liten ganska tyst och under hela min uppväxt har jag haft ett stort behov att få vara ensam ibland. Inte så konstigt med tanke på att vi var fem i familjen och farfar och farmor bodde även hos oss, så att få vara ifred litet var bara skönt tyckte jag. Dessutom hade man ju läxor och annat att sköta om.
Att barn vill vara ensamma, eller inte pratar så mycket är deras sätt att tolka alla intryck som barnet får dagligen. Barnet behöver inte vara social 24 timmar om dygnet. Vårt samhälle är lite skevt tycker jag som nästan kräver att barnen ska ha social kompetens från start. Det är något man odlar under sin uppväxt.
Så låt ditt barn få vara såsom det är, med den personlighet det vill vara. tycker du att barnet inte mår bra så kanske barnet behöver mer uppmärksamhet. Kanske du kan ägna dig åt barnet någon dag, utan de andra syskonen. Det löser sig ska du se.

hej hej...ett till mellanbarn här..
en äldre syster,en yngre..jag är väl det typiska mellanbarnet..höll mig mest undan har alltid hamnat i mitten i alla tjafs som har varit och är den mest tystlåtna av oss...
jag medlar fortfarande,inte mellan oss systrar,men mellan alla andra verkar det som...jag lär mig aldrig att det är jag som får mest skit för det..
nu vart det mest negativt,men det är så jag har uppfattat det..
qram på er!

Jag är oxå ett mellanbarn, men inte sjutton är jag bortglömd för det. Undrars om det stora mellanrummet mellan syskonen har med det att öra?

Har själv tre barn varav det sista med 8 års mellanrum till mellanbarnet.

Jag har mellanbarn men inte är hon bort glömd hon är lika hjäplsam som storasyster me hatar att städa sitt rum.
Mina tjejer är så stora 7och 10 och nu har vi fått en sladdis och alla har lika mycke uppmärksamhet av oss här kör vi med millimeterrättvissa just för att det ite ska bli några orättvisor.