4 månader och vaknar på natten och vill leka.

Vi hade/har samma problem.. de började vid 4 månader och tösen vaknade mellan 2-4 och skrattade stojjade och vad jätte glad o låg o skrek av glädje i sängen.. eftersom hon var glad så försökte vi efter många nätter att låta henne ligga där o vara glad o sprattla tills hon somna om.. tog allt från 40min till 2 timmar.. ibland gick de över till att bli arg o då fick vi gå upp med henne.. Tips på vad man kan göra har jag tyvärr inte.. utan bara ha tålamod.. nu är töserna 5 månader o vaknar oftast inte alls längre.. väldigt sällan ialf o de handlar inte om några vakenpass på 2 timmar längre! =)

Skönt att höra att det blir bättre! Hon somnar inte om utan att man vaggar henne men som du säger kan hon ligga och sprattla och vara glad en lång stund först. Hon blir lite uttråkad om det inte händer något och då blir hon sur, men om hon ser någon av oss är hon lycklig. Efter lite mindre än 2 timmar blir hon kinkig, och somnar sedan lugnt om vi vaggar henne. Hon är totalt ointresserad av att ammas, hon bara leker med tutten och skrattar och vill inte alls somna.

Får väl hålla ut och hoppas det blir bättre helt enkelt.

Tänder ni lampan när hon vaknar? Jag hade tagit upp henne i mörker, bytt blöja, vill hon inte ha mat så hade jag  vaggat & vaggat tills hon somnar. Hon kommer somna om även om hon skriker en stund först.

Har stött på det här problemet på när jag arbetar på BVC, speciellt när barnen är runt 4 mån. Föräldrar berättar att barnet är piggt och vaket på natten och ligger och försöker prata med allt (inklusive kudde och händer). Det kommer att gå över. Gör ingen stor grej av det utan håll det mörkt och släckt. Det är ju så mycket som händer i utvecklingen i den här åldern och det är inte alltid man har tid att sova. Lycka till! 

Vi har en mycket svag lampa på hela natten, samma som sen hon föddes. Vi tänder inget mer. Hon skriker inte, bara jollrar och "pratar" och är glad. Hur mycket vi än vaggar tar det två timmar att få henne att somna om.Precis så gör hon! Vi får väl hålla ut och vänta ut det helt enkelt. Skönt att veta att det finns ett slut. Det är lätt att glömma i all trötthet.

Tar ni upp henne för att hon är vaken eller för att hon skriker? Eller menar du att hon skriker när hon ligger i sängen men slutar skrika när ni tar upp henne? För skriker hon inte i sängen är det väl ingen anledning att ta upp henne. Då kan hon ligga där och jollra själv.

Vår andra hade tyvärr lätt för att vara vaken mitt i nätterna, vi såg ett samband med att hon sov för mycket dagtid. Vi såg också samband med utvecklingsfaser, och då särskilt med koppling till motorisk utveckling. Det kommer ju gå över, men det är skitjobbigt när man väl är mitt i det! Har inte så många råd, förutom att kanske fundera över dagssömnen om ni kan behöva begränsa den om det har blivit ett mer eller mindre permanent problem. Vår dotter kunde inte sova mer än ca 1½ timme på dagen, annars var hon vaken. Och det var inte alltid så lätt att hålla den tiden...

Gör man inget ligger hon och jollrar en stund, sen blir hon uttråkad och vill att något mer ska hända. Det räcker med att hon ser någon av oss eller får något att pilla med. Hon somnar inte om på egen hand heller så hon måste vaggas för eller senare. Oavsett om jag tar upp henne eller inte så får jag ingen sömn. Jag brukar ta upp henne i en förhoppning att hon ska somna snabbare så.Ja, det är svårt. Får hon inte sova som hon vill på dagen  blir hon jättegnällig hela dagen. Det är ju inte så roligt heller. Hon är 20 veckor nu, jag tror att det kan vara utvecklingsfas. Hon håller på lära sig massor, igår började hon plötsligt hasa runt på golvet. Kanske är det det som är problemet. I natt sov hon i alla fall mycket bättre så idag kan jag se ett ljus i slutet av tunneln. När jag skrev tråden var jag desperat trött och det kändes som jag aldrig mer skulle få sova.

Det är oftast precis så det brukar kännas samma dag det sker en förändring
När man känner att man verkligen inte står ut längre, då brukar faserna vara på väg över... så hoppas den positiva utvecklingen håller i sig!

Jag vågar inte tro att det är en permanent förbättring. Jag är bara glad att jag är lite piggare idag.

Måste bara säga att jag är så tacksam över att jag hittade den här tråden just idag då jag nog är lika trött som när TS skrev den. Min dotter har börjat göra precis likadant och är troligen också i en utvecklingsfas. Eller det är hon för det händer jättemycket med henne, hon lär sig ngt nytt varje dag känns det som. 

Skönt iaf att veta att andra varit med om samma och att det förhoppningsvis och troligtvis går över :)