Panikångest attack, vad var era symtom innan och under attacken?

På mig börjar det med ett sug i magen, andas tung, försöker dra djupa andetag men går inte.
Blir pirrig i hela kroppen, yr, mår illa, oroar mig för att kräkas, känns som om jag har 1000 ögon på mig. Känner mig instängd och hjärtklappning.

Jag vet inte riktigt varför jag får dessa men antar att de har med min barndom att göra, minns den knappt.. Sen hade jag ett ganska jobbigt förhållande med min dotters pappa som tillslut slutade med att jag höll på å förlora livet. Är idag rädd för män och blivit inåtvänd, asocial. Ångesten kommer oftast då det är nåt nytt som händer runt mig, i folksamlingar eller när jag inte kan kontrollera en viss situation.
Räcker med om nån säger hej på bussen eller en okänd frågar om sätet bredvid är ledigt.
Innan telefonsamtal osv

Jag har två bra sidor som du kan läsa på ts. Den första är vi många i som precis som du har PÅ och tror vi är döende i diverse djungelsjukdommar, den tråden räddade verkligen mig när jag hade det som jobbigast och där kan man gnälla, stötta, fråga och INGEn tycker man är konstig!
www.familjeliv.se/Forum-11-308/m53348286.html

Den här andra är 35 sidor med folks olika symptom på panikångest, stress osv. Åxå grymt skön att vara in och skriva och läsa i när man mår dåligt, då inser man att man varken är ensam eller har så extremt konstiga symptom..
www.familjeliv.se/Forum-4-50/m50170704.html

Anledningen till att jag bara skickar länkarna är för att min symptomlista är lång och pendlar från dag till dag, så jag orkar inte rabbla upp allt. men Finns där i trådarna. 

Mina symtom:
Min ångest kommer som ett molande tryck som lägger sig över bröstet och inte går bort, känns fruktansvärt tungt och kan inte andas lika lätt. Blir extremt orolig och nervös, får så stor oro att jag ibland sitter och river mig i ansiktet (har jag märkt) får svårt att sova- eller kan inte sova alls pga trycket i bröstet. Blir frusen och svettig samtidigt. Får hjärtklappningar där hjärtat rusar iväg och hjärtrytmen blir också oregelbunden, ibland slår hjärtat väldigt hårt också.
Får en inre panik i kroppen som inte går bort, kan inte slappna av alls, känner mig stirrig även om jag sitter still......
Mått dåligt sedan 11 års ålder då jag blivit försummad av mina föräldrar som barn och fick uppleva våld i hemmet- fick ta hand om min mamma som liten då hon blev psykiskt sjuk och slagen av sin sambo. Fick sedan flytta till min far där jag blev inlåst på ett rum, inte fick ha vänner eller fick heller ingen mat. Mår också dåligt pga min relation till min pojkvän just nu då han själv blivit lite deprimerad och inte vet längre hur han känner för mig riktigt.. Detta har skapat en jäkla panikångest hos mig..

Vet inte om det är panikångestattacker jag får, men jag får djävulens ont i bröstet och svårt att andas. Hela dagen har jag kännt ett tryck i bröstkorgen och fått gå utomhus för att få luft och inte tuppa av...
Det började när jag fick reda på att vi får göra ivf efter nyår. Ska man inte slappna av då ist?
Tror jag känner ångest för misslyckade ivf försök, såhär i förväg. Det kan ju lika gärna gå bra som det gör för många...men jag vet inte.

Ångesten är olika för andra, men det där trycket över bröstet och andningssvårigheter är de typiska symtomen. Också att man börjar svettas och fryser samtidigt, hjärtat slår jättefort och regelbundet, man kan bli extremt orolig och nervös i kroppen.
Försök och göra andningsövningar, där du tar djupa andetag ca 10 gånger, andas in djupt och andas ut likadant, på så sätt sänker du också hjärtrytmen och man får i sig mer syre. Dock får man nog själv komma fram till vad som hjälper för jag har haft extrem ångest sedan i måndags..... Uscha......

Det är så skönt att läsa att man inte är ensam.
Tack för länkana.
När jag har fått panikångest har det ibland kombinerats med allergi (svår).
Därför vet jag ju inte vilket som är vilket.
Jag blir extremt orolig och jag blir som ett torterat instängt djur som ska slås ihjäl om en minut-den raka okontrolerade paniken upplever jag. Hjärtat pulserar  i öronen, magen vänder sig får svarta prickar framför ögonen och benen känns som de ska vika sig. Miljoner tankar dyker upp, panik känslan i min kropp griper mej totalt.
Men alldeles innan kan jag vara lugn ibland och ibland är det en stressad situation.

Jag är så rädd att vara ensam och min make som är min "räddare" åker till afghanistan nästa vecka.

Ska ge dig en tanke. Det är inte ens pojkväns/sambos/mans uppgift att rädda dig. Det är du själv som ska lära dig att älska dig, det är inte hans uppgift att försöka rädda ditt inre, du förstår nog. Det är bara du själv som kan fixa dig, att lägga det ansvaret (om du nu gör det?) på någon annan är inte rättvist. Kramar.....

Rättvist är det inte men den där känslan av att vara ensam och få panik är hemsk och då är man glad över att man har sin partner att luta sig mot. När min karl jobbade em så fick min syster komma och hjälpa mig med barnen ett tag och sen hålla mig sällskap. Jag avskyr att vara ensam men idag klarar jag det.. För 6 månader sedan kunde jag inte vara ensam med barnen alls!

Detta är inget nytt för mej, det är snarare vad jag säger till folk. Har sagt det till honom flera g. Men min ångest finns inte när han är där, han gör inget speciellt.
Tack

För mig så börjar det med krypningar i benen, illamående och en väldig rädsla för att kräkas en olustkänsla panik i hela kroppen. Sen blir jag väldigt ledsen oxå och gråter.

Förra året genomgick jag tre EKG och koll av blodtryck. Allt visade sig vara normalt.

Det togs blodprov på - blodstatus, lever, sköldkörtel och njurar. Svaren var - fina värden.

Just vid denna perioden hafe jag sökt hjälp för många olika symtom, men i huvudsak för sömnsvårigheter. Så fort jag försökte somna så ryckte jag till och fick rejäl hjärtklappning.

Tack vare en viss tids sjukskrivning tog jag mig igenom det tuffa och kände mig återställd igen.

Nu verkar det vara dags igen :(((((

Förra fredagskvällen hade vi lite fredagsmys varpå jag drack två glas vin till middagen. Till saken hör att jag är galet sockerkänslig.

På natten vaknar jag av fruktansvärd hjärtklappning och jag börjar dricka vatten för att lugna ner kroppen. (Har haft två liknande situationer där jag ätit för mycket och för "sött" sent på kvällen.)

Vanligtvis brukar allt återgå till det normala efter vattenintaget, men inte denna gången.

Mitt hjärta lugnade sig en bra bit men pulsen förblev ändå hög. Detta gjorde mig rädd och nu sedan dess har jag haft hjärtklappning varje natt och där imellan hög puls.

Jag ringde till VC som efter att de hört min oro trodde att detta var panikattacker och stress och jag fick utskrivet atarax som jag har ätit innan.

I förrgår kom en kär väninna på besök och gav mina axlar och nacke taktil massage. Efter en stund känner jag hur det lättar i bröstet och trycket försvinner och min puls blir mycket mer långsam *lycka*.

Den natten sover jag men vaknar av hjärtklappning som jag lyckas lugna och jag ksn somna om.

Igår var jag mkt trött och matt men pulsen höll sig mkt lugnare över dagen...tills det var dags för sömn igen. Då rusar pulsen upp igen och allt kommer tillbaka :(((

Jag anar en tanke-spiral som hela tiden triggar igång hjärtat, men hur lugn jag än försöker vara/bli så är pulsen hög ändå:(

Min fråga är nu...finns här fler som upplevt det så här längre perioder?

Så tacksam för svar!

Med vänlig hälsning,

Orolig