Hur mkt stöd och hjälp får du som gravid av din partner?

Jag har aldrig behövt tjata, itan helt enkelt sagt tex "jag kan inte dammsuga längre för min foglossning knäcker mig o jag blir orörlig i dagar, så det är din uppgift nu" varpå han svarat "självklart" och skött jobbet, kanske inte så ofta som jag själv hade velat dammsuga men han gör det ;)
Han springer i tid och otid till affären när jag blir sugen på något och han har huvudansvaret för allt som innebär lyft/bära med både sonen o tunga saker - utan tjat från mig, och inget gnäll från honom ;)

Tja maken lagade all mat/diskade/städade och gick ut med hundarna i 20 veckor tills dess att illamåendet gick över.
Tvätta klarade jag av.
I slutet av grav så skruvade han alla grejer, möbler etc som jag köpt.
Nu är han en underbar pappa som gör allt för sin son. Unnar alla att ha det så bra.

Jag är i stort sett sängliggande och sambon gör allt, och klagar.. inte så mycket =) Han städar, fixar mat, hämtar och lämnar på dagis, diskar, värmer vetekuddar, går ner till tvättstugan, följer med till läkare/MVC om han inte jobbar.. Tur man har!

Väntar tvillingar och maken vill att jag gör så lite som möjligt, så vi mår bra alla 3 =)
Jag hjälper till så gott jag kan, men just nu gör han det mesta här hemma och det går per automatik.
Inget tjat från mig och inget gnäll från honom.

Jag gjorde nog ingenting som gravid. ... Min man gjorde allt! TIllochmed tvättade mina fötter dagligen när jag inte nådde dem.

Jag bor ihop med pappan till vårt barn. Han är väldigt förstående och hjälpsam. Även om jag ibland får tjata lite på honom när det är något som jag inte KAN göra själv. 
I början när jag mådde illa lagade han all mat eftersom jag mådde illa av matoset. Nu är jag i vecka 23+1 och har fått fruktansvärda foglossningar. Han bär allt tungt och ät väldigt mån om att jag inte får göra vissa saker. Han påminner mig när jag sitter fel och vissa kvällar får jag till och med fotmassage. 
Så jag är väldigt lycklig som har en sådan underbar sambo.

Är du och pappan tillsammans?

Min man började dammsuga 2 ggr i veckan & skötte diskmaskinen (Vilket han håller fast vid idag oxå) Men när jag fick havandeskapsförgiftning i v 34 så gjorde han allt, tvättade, lagade mat, städade, gick ut med hunden osv..  Han var väl den som tjatade på mig att inte göra för mycket...
Hur som haver så föddes vår flicka ändå 3 veckor för tidigt (blev igångsatt pga dåliga värden & njurar som höll på att lägga av) trots min mans ansträngningar..
 

Åh som någon annan skrev, jag unnar alla en sådan man som min under graviditeten. Jag fick frukost på sängen varje dag. Små peppande presenter när det var jobbigt eller tungt (nya sköna promenadskor tex när jag klagade på ont i fötterna). Massage varje kväll, fötter axlar och rygg. Han målade mina tånaglar, lät mig inte bära något som vägde mer än ett kilo typ och sade varje dag att jag var så vacker. Han är idag en fantastisk pappa som mer än gärna tar nätter och matning för att avlasta mig, och han älskar vår dotter över allt annat. Förstås.