Hjälpsamma tips till ledsen bonusmamma?

Hej!
För att börja ursäktar jag mig med det superlånga mailet. Hoppas ni orkar läsa och att jag inte har skrivit allt för krångligt!
Jag är i samma situation som dem flesta "bonusmammor". 
Jag och min sambo har världens underbaraste förhållande där vi både har planerat och ser en väldigt ljus framtid ihop
och när vi hamnar i konflikt är det enbart över en sak och det har etsat sig fast i mitt huvud såsom
förlovning och att ha skaffat barn. När vi pratar om framtiden osv ploppar det upp små hemska tankar i hjärnan på mig som nog faktiskt tar död på min egen lycka. 
Jag kan få fula tankar som "Han har gjort det där innan undra hur det var då och vad han tänkte" "Undra om han var lycklig osv" 

Han har ett barn sen tidigare som är sex år och dom separerade när barnet var ett år ungefär och jag är övertygad om att saker inte står riktigt rätt till tyvärr. 
Även om han kan vara hur underbar och go som helst. 
Det är mycket problem kring matsituationerna och om han ramlar och slår sig så kan han dra igång ett skrik som varar i över en timma
och bli helt hysterisk och som vi har kommit på så är det från mammans håll som detta har uppstått, 
att om man ramlar så är det farligt och skrämt upp honom så mycket så att minsta skråma måste plåstras om och kanske till och med åka till doktorn med. 
Han har precis börjat skolan och har inte så många kompisar att leka med på fritiden förutom släktingar.
Den sociala biten har jag och min sambo jobbat på och har lyckats få honom att träffa några regelbundet vilket piggar upp honom otroligt mycket.

Mamman till barnet har jag inte hört dom bästa sakerna om från dom flesta hållen. 
Att hon rent ut sagt skall vara riktigt elak och dessa sakerna började innan barnet ens fanns med i bilden. 
Jag har både hört på telefon och via mail att hon inte riktigt är harmonisk med sig själv. 
Min sambo har inte vårdnaden om sin son men han är hos oss 3 dagar i varannan vecka ungefär och redan innan jag fanns med i bilden så krävdes det mer av min sambo
än han hade rättigheter till och det har exet utnyttjat ganska rejält. Han vill inte ha med henne och göra  och jag likaså. 
Finns det nått hållbart förhållningssätt? 

Jag tycker inte att en "låtsas" gemensam vårdnad fungerar och att min sambo skall ta lika mycket ansvar när han inte ens har vårdnaden och när allting bara blir till problem?
Min sambo är den känsligare typen och vill inte bli ovän med något och om han inte mår bra spelar ingen roll för han vill bara vara alla tills lags.
Han har även flertal gånger tänkt och känt att om han kunde ta tillbaka allt som har hänt (Träffat henne och skaffat barn)
skulle han göra det men lever efter och göra det bästa av situationen och vi klarar det faktiskt riktigt bra stundvis då det är jag min sambo och barnet,
 som en riktig och lycklig familj.

Men då kommer vi till problemet igen. "Mamman" Vi har testat allt men kommit fram till att telefonkontakt 
dom emellan fungerar absolut inte då det haglar in långa onödiga sms som inte är relevanta då vi bara försöker lösa dom praktiska bitarna som hämtning, lämning info osv! 
Mailkontakt fungerar sådär men jag är ständigt orolig och blir väldigt negativ i tanken eftersom det alltid dyker upp nya saker 
som skall diskuteras och planeras enligt henne bara för att ha en "kontakt" rullandes. För att lägga mer jobb på min sambo för att hon inte skall känna sig bortglömd. 

Nu när hon inte kan utnyttja min sambo då jag har uppmuntrat och stöttat honom till att säga ifrån och det gör henne galen.
Jag är så trött på att anpassa mitt liv och planera därefter och samtidigt måste ta hänsyn till någon annan som jag inte har valt och ha kontakt med (exet)
och särskilt när hon gör allt för att göra det lite surare för oss i våran vardag. 
Min sambo stöttar och försöker göra så gott han kan men även han blir väldigt ledsen och tappar orken ibland så det känns så fel och klaga
ibland när jag vet att han har det minst lika svårt.  Nu behöver vi hjälp för att hantera så att det inte kommer åt oss!
Att diskutera det med henne fungerar inte, det har vi redan försökt!
Det här är säkert ingen nytt men om det finns nått tips och råd så tar jag gärna emot.
Känns som jag bryter ner mig själv i det hela och står i vägen för min egen lycka. 

Ledsen tjej