Ni som bor i en tvåa med barn.... Vill ni dela ned er om hur ni har det?

Jag bodde i tvåa med mina dotter, då delade vi sovrum Det var mer så att jag hade min säng i hennes rum =)

Jag och min partner bodde en period i en liten trea med våra två barn (det skulle vara en tillfällig lösning men vi trivdes så det blev lite längre) då hade barnen varsitt rum och vi hade en bäddsoffa o vardagsrummet (som även var köket....) Vi hade det toppen när vi bodde så litet. Vi gjorde oss av med en massa prylar och blev mästare på förvaring =)

Nu bor vi stort och är stökiga igen.

Vi bor i en trea men bonusbarn vv. Han har det ena rummet såklart. Lilltjejen sover i spjälsäng bredvid mig. Skötbord har jag gjort iordning ovanpå byrå i vardagsrummet. Funkar fint

Vi bor i 2 rok och kök. Vi är två vuxna och två barn.

Vi har delat av vardagsrummet så äldsta sonen har fått "eget rum". Vi delar sovrum med minstingen, hon har egen säng där. Köket är ganska stort så hon har fått en egen vrå, där hon har sina leksaker. Det får även plats både bord och stol till henne så hon kan sitta och rita om hon vill. Köket är i anslutning till vardagsrummet så det har blivit att vi tre delar lite på kök, vardagsrum och sovrum. Sonen har sitt i sitt "rum".

Funkar bra för oss iallafall. Vi har dock ingen balkong. Det hade ju förståss varit ännu bättre!    

Jag bodde i en tvåa med min dotter i 8 år. Hon fick ta sovrummet och jag hade min säng i vardagsrummet. Skaffade draperier så att jag kunde "gömma" sängen om jag ville. Funkade kanon.

Men handen på hjärtat... Är det för litet enligt er? Är det taskigt mot barnet?

Vi är två vuxna, ett barn och två katter som bor i en tvåa på 62 kvadrat. Funkar alldeles förträffligt! Sonen har sovrummet och vi har vår säng (bara 1.40 bred) i vårt ganska stora vardagsrum, går hur bra som helst. Vi är duktiga på möblering och förvaring och har en stor klädkammare till hjälp! Vi trivs kanon och tänker inte flytta på flera år. Vi ser det som så att vi vuxna inte behöver eget rum, det är vår son som gör det och framförallt KOMMER behöva eget rum.
Däremot får vi ofta höra från nära och kära att vi behöver ett till rum och borde flytta till större. Varför de tycker så vet jag inte för vi har varken stökigt eller trångt...

Jag bor i en 2a på 60 kvadrat, ska bli snittad på tisdag :) så då blir de ja bebis å katten,

 stort sovrum, kök och stora rum, badrummet är lite mindre, men har plats för tvättmaskin å badkar utan problem, sedan bor ja på botten våningen å har en uteplats på en 20 kvadrat minst :)
blir ensamstående då pappan valde annat som tydligen va viktigare... så kommer klara oss på att bo i 2an ett tag framöver :)

Detta känns ju roligt. Ingen som vill visa bilder på hur ni har det? 

Ah, sitter här med ett stort smile. Då kanske det kan bli verklighet att en liten bebis kan få bo här med mig utan att jag behöver ha dåligt samvete . 

Vi bor i en tvåa med inneförråd, så en total yta på 73 kvm med två barn. (Vi har inget vinds/källarförråd utan inneförrådet är ca 10 kvm))
lillkillen sover i vårt rum och dottern har vi inrett inneförrådet till. Dessutom har vi den mesta förvaringen där inne, men hon har sitt eget ktypin i alla fall. Det fungerar bra nu men vi behöver större om par år, då förvaringen är minimal. Det gäller att sälja av saker när sonen växt ur det. Sen har vi hyrt in oss i bekantas förråd vilket har gjort att ofta har vi noll koll på vad saker finns när vi behöver det. Men vi trivs så otroligt bra så ingen av oss har egentligen lust att flytta.

Vi bor i en tvåa på 70 kvm - stor hall, stort vardagsrum, stor klädkammare, normalstort kök o sovrum.
I dagsläget sover sonen i den inredda klädkammaren, och jag o sambon i sovrummet. Vi väntar ett barn till, och när hon kommer så får hon första halvåret sova hos oss (som sonen gjorde), och sedan får barnen dela på sovrummet och vi flyttar ut vår säng i vardagsrummet och bygger en liten skiljevägg mellan säng/vardagsrum. Tyvärr kan jag inte ge bilder på detta förens tidigast nästa sommar ;)