Ni som lever med bonusbarn, ångrar ni er???

Ja, jag ångrar att jag började träffa honom. Hade ingen aning om hur det skulle bli. Hela mitt liv styrs av en annan familj (exets) och var de vill bo. Känner mig som femte hjulet under vagnen. Men känner inte längre att jag vill lämna eftersom jag faktiskt älskar hans barn. Men mitt liv hade varit mycket enklare och bättre på många vis om jag aldrig blivit ihop med honom.

Jag har bosatt mig flera hundra mil från mina hemtrakter för denna familj och gett upp min karriär och får vända på varenda krona. Hade vi kunnat vara en hel familj så hade vi haft flera hus, arbete, inga lån mm. Men vi kan inte flytta pga delad vårdnad och jag lär inte kunna adoptera hans barn.

Så nej, det blev inte det livet jag hade tänkt för mig och min familj. Men det är inte lätt att lämna ett barn man börjat älska.

Man kan inte tävla heller med att exet faktiskt kan neka honom barnet om vi skulle flytta.

Jag har två bonusbarn som inte har någon kontakt med sin mamma alls. På ett sätt har nog det gjort saken lättare hur illa det än låter. Med det menar jag alla problem som kan komma upp som bråk, tjafs om högtider, semestrar osv. Jag ångrar mig inte! Jag älskar mina bonusbarn av hela mitt hjärta. 

 Vad är det barnens mamma lägger sig i? 

Ångrar mig inte - tvärtom. Jag är oerhört tacksam att jag pga min sambo även får äran att ha hans barn i mitt och mitt barns liv.

Jag flyttade in till honom och två barn. Har inga egna men jag trivdes inte alls med konceptet. Tyvärr hade jag inget val så jag var tvungen.

Jag kom ihåg min upprymdhet över "familjen" så mysigt.  Fixade och donade så vi alla skulle trivas. Vardagen kom och förälskelsen gick över. Barnen kände sig trygga med mig för det tjafsades och smälldes i dörrar...jag blandade inte i mig i detta. Det fick pappan ta.

Så less på deras jäkla stökighet, köket i en enda röra, badrummet i kaos och inga handdukar. Jätteberg av tvätt. 

Hittade aldrig något att ta på sig..30 min innan skolan ! Jäkla gnäll varje morgon. Jag styrde upp detta men det blev för jobbigt att göra kvällen innan.

Hämtning och lämning...Kläder som glömdes och skulle lämnas..Det tar aldrig slut..

Ex ringer och påminner om saker han redan vet osv..  3-5 dar i veckan. ( enbart kontroll och för gammal vänskaps skull )
Ja det va väl lite av min resa i familjelivet   Jag tyckte allt blev jobbigt men visst ingen av oss var beredda på omställningen som kom.

Idag med facit så hade jag aldrig flyttat dit pga barnen. Dom var inte redo !   Vi vuxna trodde det men som sagt så var det inte. Blir barn någonsin redo för ihop flyttning ?

Jag vet inte vad jag hade gjort om jag hade haft barn. Hade det gått ?  
Vi är fortfarande tillsammans men som särbo

Det är ett svårt beslut för dig att ta. Mycket fördelar och nackdelar. Kan ni bo på prov först ? Hyra ut din lägenhet 6 mån ?  

Hoppas det går bra och lycka till.   

   

            

Hej, jag lever tillsammans med en ny man, mitt x och jag har en bra relation. Kan samarbeta o s v.. Min mas X är rena psykfallet. Och det har varit det enda jobbiga i vårt förhållande.

Sätt dig ner tillsammans med din kille, gå igenom vilka regler ni vill ha för barnen. vem som ska göra vad och inte.

Berätta vilka förväntningar du har av honom. Vad DU vill att han gör och fråga honom det samma.

Och kom ihåg att hans X kommer inte att försvinna, hon kommer alltid att vara en del av er tillvaro. Så det är viktigt att din kille sätter ner foten och att du gör klart för honom vad du tycker.

Min mans X har varit en mardröm från dag 1. Det har varit mycket bråk och tjafs sen jag kom in i bilden, ja innan dess med.
Det har inte blivit bättre med tiden, tvärtom, men trots det ångrar jag inte för en sekund mitt liv med honom och våra barn...

Jag har väldig dåliga erfarnheter. Jag hade precis som du ett barn på heltid och han barn vv.l Det var jättejobbigt. Mitt barn började se mannen som pappa, och mannen var oerhört fin mot honom veckorna hans barn inte var där, men varannan vecka var han luft, då fanns det bara tid för det egna barnet.
Vi kunde heller inte åka bort, gå på zoo, gå på bio eller åka hem till MIN mamma de veckor hans barn inte var med oss, för det var ju orättvist mot hans barn som skulle känna sig utanför. Jag fick ju faktiskt tänka på att mitt barn ver med hans/hennes pappa hela tiden och det biologiska barnet bara hälften av tiden. Det var alltid orättvist mot hans barn och vi fick alltid stå stand by. Vi kunde heller inte bo var vi ville, för han var tvungen att bo nära sitt barn. Vi fick alltid vänt till sist med att planera semestrar då mamman till hans barn skulle säga till först innan vi kunde bestämma, vad vi ville göra. Det var alltid viktigt att ta hänsyn till hans barns hämtningar och lämningar. Jag fick hämta och lämna mitt barn varje dag, så för mig var det bara jobbigare att leva i denna familj. Vi kände oss livegna och exet hängde hela tiden över oss och hade synpunkter på ditt och datt.
Jag avskydde denna situation!

Lycka till

Ja, aldrig igen!!! Och det var inte för barnens skull.. Utan för biomamman! Totalt galen. Nu bor barnen bara med sin pappa( kanske lättare?) mamman träffar inte ens barnen, de vill inte. Äldre barn.

Jag skulle nog inte göra det IGEN, för jag trivs inte med att ha flera i hushållet har jag insett. Jag är nog en »par-person« som därtill för många år sen valde att inte skaffa barn.

Men jag har varken dumma barn eller dumt ex att klaga på (utan helt tvärt om är mycket bra personer) så att säga att jag ångrar mig är väl att ta i. Jag älskar ju min sambo jättemycket.

Tror att problematiken kan se väldigt olika ut, beroende på egna barn eller inte och en massa andra omständigheter. I ditt fall låter förutsättningarna utmärkta! Det är ju så mycket man kan göra,s en är det bara att testa!

Jag ångrar inte sambon, jag ångrar inte de fina barnen, numera vuxna, som jag fick möjlighet att lära känna, och ännu mindre vårt gemensamma barn . Men jag vet en sak, jag skulle aldrig göra om det, speciellt efter det man har läst här.

I din sits så hade jag nog avvaktat, för det är inte roligt att ha ett ex som skall kontrollera tillvaron hela tiden.

Tack för fina tips, 
känns som det är ofta det går fel...
Jag känner mig väldigt tveksam så än så länge så avvaktar jag.
Det lätt att bara tänka på allt positiva innan man flyttar