Kan barnmorskan förhindra att man spricker vid förlossning

jag tror tyvärr inte barnmorskan kan göra så mycket i det..

jag fick sy både invändigt och utvändigt men jag kände inget när jag sprack, det dem kan göra är att klippa men det är inget jag rekomenderar

Jag "har hört" att det kan hjälpa om barnmorskan håller emot lite på barnets huvud när det ska komma ut, vet inte om det är så eller inte, men jag har bett om det på mina två förlossningar och har nästan inte spruckit alls.

Inte förhindra, men hon kan försöka...

Hålla varma blöta handdukar mot mellangården när du krystar tex. Sen är det väl viktigt att du inte tar i och krystar för kung och fosterland om du inte har riktig värk...

de kan motverka en hel del faktiskt. men går det väldigt fort så är det nog svårare att kontrollera. värme för att öka cirkulationen är bra (och skönt). vid min andra fl höll bm en handduk med varmt vatten mot mitt underliv.

be BM hålla koll och så kan hon guida när du bör andas dig igenom krystvärken för att lugna ner det lite. hon kan även hålla emot bebisens huvud så det inte går så fort.

att spricka lite är inget farligt och du känner liksom inte att du spricker

BM kan inte förhindra det, men hon kan hjälpa dig att förebygga att du spricker. Det kan hon till exempel göra genom att lotsa dig genom krystningen och be dig att ta det lugnare. Sen kan BM ge stöd åt mellangården som Sweet life skriver.

Vad jag vet har det inte så mycket med barnets storlek att göra, utan hur fort det går.

Skulle nog säga att barnets storlek har betydligt mindre påverkan är hur förlossningen fortskrider!
BM kan inte förutse allt och förhindra det, men absolut påverka förloppet.

Min 1a förlossning bokstavligen flöööög dottern ut på en och samma krystning och rev sönder allt som gick i sin väg (förlorade 2,5 liter blod och blev op). Dottern var inte särkillt stor och hade ett litet huvud.

2a hade jag skrivit förlossningsbrev hos auroraBM att jag var livrädd att det skulle gå på samma sätt. BM fokuserade på att förhindra det och dom hade även läkare i rummet ifall det skulle hända igen, men jag behövde inte sy ett enda stygn den gången och sonen var större med stort huvud.

Sen vad gäller att spricka så tycker jag igentligen inte att du behöver vara så rädd för det om det inte blir extremt. Det kändes ingen extra när jag sprack utan det jag tyckte var så hemskt efteråt var att jag inte fick uppleva det där magiska när man får upp barnet på bröstet och allt blir lugnt utan istället blev akut op och borta i 5-6 timmar....det var det jag var rädd skulle hända igen!

Tusen tack för era svar och tips, jag ska definitivt skriva ner att jag önskar mig varma handukar och någon som trycker emot lite.

En fråga till.

Jag har hört att korta kvinnor oftare spricker och har svårare att föda jämfört med långa. Finns det sanning i det påståendet?

Nej, det skulle jag nog inte hålla med om...

Jag har två systrar, en 152cm kort och en 175cm lång.. den längre sprack från Ystad till Happaranda medan den kortare inte hade några problem med bristningar...

Ja det är ju endel av deras uppgift att försöka förhindra detta. Men det är ju inte så att det finns ett universalsätt som gör att kvinnor inte spricker. Det bm gör är ju att guida dig hur du ska krysta för att spricka så lite som möjligt, hon kan hålla emot, värma mellangården med varma handdukar, smörja med olja osv osv. Man gör rätt i att lyssna på bm i krystskeedet även om det kanske inte alltid är så lätt för att man bara vill trycka på o ha det avklarat. Men sen så finns det ju som sagt inget sätt att garantera att man inte spricker för det beror ju på en massa olika faktorer.

Jag blev både klippt och sprack vid första förlossningen men jag kan inte säga att ngt var värre eller bättre än det andra. Det gjorde liksom så ont i övrigt att det gick knappt märktes. Ingen skillnad i läkning heller, vad jag märkte.
Vid andra förlossningen bad jag om aktivt arbete för att förhindra bristningar men sprack ändå (visserligen mindre än första gången). Men den barnmorskan gjorde sannerligen allt hon kunde för att förhindra, varma handdukar och stöd mot mellangården och minst ett finger upp i analen och det, mina vänner, gjorde fan mer ont än att krysta fram själva ungen!

Nu väntar jag min tredje och kommer nog ändå att be om ett aktivt stöd för att slippa de värsta bristningarna och för den delen hemoröjder. Kanske kommer jag dock be att de lämnar ändan i fred...  

Det kan bero på hur trött man är i vävnaden i underlivet också. Pågår förlossningen och krystandet länge så förlorar vävnaden sin elasticitet.

Delsvis kan bm hjälpa till så man inte spricker så mycket genom att hålla varma handduk  mot underlivet, det är inget man behöver be om utan det gör dom, de vill självklart också undvika att kvinnan spricker. 
 om man spricker eller ej beror absolut inte på barnet storlek eller kvinnas storlek. med min nr 2 som vägde 4.3kg och var 55 cm lång med huvud på 37 cm sprack jag knappt nåt, däremot blev jag klipp med sonen som var 1 kg lättare och ett huvud på 4 cm mindre.

min andra förlossning gick väldigt snabbt när de tog hinnorna, min bm berättade efteråt att hon hade kunnat ta hinnrna mycket tidigare men ville inte forcera fram en förlossning för snabbt i onödan just för att alla vävnader inte hinner töja ut sig och det kan göra att man spricker mer.

Att man spricker är ju faktiskt något naturligt även om det känns skrämmande, det gör inte ont att bli sydd, däremot kan man ha svårt att sitta och röra sig, med nr 1 var alla besvär borta efter 2 v och nr 2 efter 4 dar.

Fanns det nått som ni upplevde värre än att spricka, tex epudralen eller förverkarna.

Men jösses, jag kan tala om att sprickandet nog gjorde MINST ont under hela förlossningen! Jag fick hålla emot krystvärkar för att sonen inte hade sjunkit ner - DET var det jävligaste under min förlossning.

Oj, det är så lite jag vet om själva förlossningen :S (Hur har kvinnor klarat sig i alla tidet =)

Vad menar du med att "hålla emot krystvärkar för att sonen inte hade sjunkit ner" var han inte i position eller sjunkit ner med huvudet?
Var det BM som rådde dig till det?

Hm. Under en förlossning ska ju barnet rotera ner i bäckenet, förbi spinaeknölarna, dvs de ska få ut huvudet genom hålet i bäckenet innan man kan börja krysta. Normalt börjar väl man få krystvärkar sedan barnet har sjunkit ner. Så att börja krysta innan leder ju liksom inte till någonting annat än stress för barnet. Och krystvärkar är jävulusiskt starka!

Jag kan inte minnas vem det var som sa åt mig att hålla emot. Jag vet att överläkaren var där och undersökte om det gick att ta med sugklocka (det gick inte, han satt för högt upp) eller om det skulle bli akut kejsarsnitt. Det slutade med att jag fick en spinalbedövning, jag kund slappna av, sonen sjönk ner tillräckligt och togs med sugklocka (en dragning, resten fick jag själv göra).

Så jag hade en lite mer komplicerad förlossning. Sprack väldigt måttligt, sydde väl en femton stygn kanske. Ska tillägga att jag är gravid i v 22 och ser fram emot nästa förlossning, så jag hade en bra förlossningsupplevelse fastän förlossningen var lite svårare.

pga en skada i ryggen så har jag problem "down there" så i princip kan man säga att jag under några omständigheter inte fick spricka....de BM som förlöst mig i tre graviditer var samtliga informerad om läget. De två första så höll dom emot men fick tillslut göra ett kontrollerat klipp, den sista förlossningen funkade med att hon höll tillbaka o vi tog allt sakta o lugnt o det innebär att barnet stod o tryckte fram o tillbaka rätt länge så det fick tänja sig sakta.
Ett kontrollerat klipp gör ju så du inte spricker runt ex själva sfinkter området utan hon kunde lägga det åt sidan. Hoppas du förstår vad jag menar men absolut kan BM göra mkt så det inte spricker åt alla håll eller sk "naturligt"