Svartsjuk
Jag har enorma problem med min svartsjuka och det känns som om vårt förhållande inte kommer att hålla på grund av detta. Jag har i ett tidigare förhållande blivit utsatt för otrohet och detta har kanske satt sina spår.
Vi har varit sambo i 4 år och i början av vårt förhållande var jag inte särskilt svartsjuk, klart att jag tyckte det var lite jobbigt då han var på konferenser och så vidare, men det var inte så jag mådde dåligt av det och jag litade på honom. Vi var oftast på fest tillsammans, han gick på firma fester på egen hand var tredje månad ungefär. Han dricker sig ofta väldigt berusad och har minnesluckor. Jag har aldrig varit på fest utan honom.
Sedan vi fått barn förändrades allt. Han började gå ut på egen hand ungefär två gånger i månaden och han var inte lika kärleksfull längre. Han började bråka och klagade ofta på mig. Jag började må dåligt och bli svartsjuk under denna period. Genom att jag började kolla upp honom (mobil, dator osv.) blev det allt sämre. Jag fick reda på av en annan tjej att han testat lite, varit väldigt flörtig och pussat en annan tjej på en fest. Jag frågade honom och fick till svar att hon säkert ljuger, men att han inte minns något från den kvällen. Sedan har det hänt några gånger att han somnat på soffan på fester, då har jag varit väldigt orolig innan han kommit hem på förmiddagarna. Sedan har det hänt några små insidenter som gjort mig misstänksam, men jag har aldrig fått några bevis på att han varit otrogen. Bland annat kom han hem från en konferens och betedde sig minst sagt underligt. Ljög om att det var han och tre killar kvar på en fest jag skulle hämta honom från, jag stod redan utanför dörren (vilket han inte visste) och det kom ut 6 tjejer. Han sa att han inte märkt att de var kvar, detta var innan jag blev svartsjuk. En gång åkte han på fest med fyra gamla tjejkompisar och kom hem 3 på natten, kanonfull och hade supit bort sin jacka. Jackan kom senare tillrätta full av gräs! Telefonen ringde och nån la på då jag svarade. En konferens satt han och pratade med en kollega till halv tre på natten, vart vet jag inte riktigt - men han ringde upp mig då och sa att han suttit och samtalat med en tjej som var trevlig och intressant, han var stupfull då han ringde och mindes inte att han ringt dagen efter. En gång på en konferens då han pratade med mig i telefon kom det in en kvinnlig kollega i hans hotellrum och slängde omkull sig i hans säng och utbrast -jag måste lägga omkull mig, jag är helt slut! Han sa sedan att detta var ett normalt beteende bland arbetskollegor och att jag var svartsjuk bara.
Han hade för avsikt att åka på fest till en kvinnlig arbetskamrat i en annan stad och sova över, samt att ta en kryssning tillsammans med kvinnliga och manliga kollegor. Detta gjorde att jag satt ett ultimatum, åk så flyttar jag. Han åkte aldrig, men blev irriterad.
Nu har han lösenord på mobil och dator. Han vill inte diskutera detta med mig alls, så fort jag nämner något säger han att jag är sjukligt svartsjuk och ska sluta tjata. Han har svårt att visa känslor och vill inte tala om känslor. Han säger att han inte vill prata om "mitt" problem med svartsjukan och att jag måste sluta tjata om det, passar det inte så är det bara att flytta, du gör som du vill.
Jag har frågat honom om vad han skulle göra om han varit otrogen eller om han hånglat med någon (han tycker inte det är otrohet) och han svarade först att han inte visste om han skulle säga något, men sa sedan kanske och efter att jag pressat honom sa han ja jag måste väl säga det då. Jag frågade honom om det hänt tidigare och han sa att nej, inte vad han minns i alla fall. Jag frågade om han inte märkt något, men det hade han inte och han skulle i så fall fått veta det av den "andre".
Han slutade ändå att gå ut och har inte varit på firmafest eller konferens under 18 månader, inte sedan konferensen då han var så konstig då han kom hem. Han låg i soffan i tre dagar och ville inte prata, han sa att han var sjuk. Han hade köpt med sig en hel påse med presenter till mig, trots att jag hade tjatat och bråkat på honom innan han åkte iväg.
Nu ska han börja gå ut igen, han ska först på konferens och nästa månad ska de ha en firmafest som han ska gå på. Nu börjar det om för mig igen. Jag har börjat tänka på de gamla händelserna. Han säger att kollegorna är trevliga och att han tycker väldigt mycket om dem. De betyder mycket i hans liv och han vill festa med dem ibland.
Jag är oroad över att han ska supa sig full och vara flörtig och kanske vara otrogen. Jag är också orolig över att han varit otrogen tidigare men håller tyst om det. Han är så tystlåten och hemlighetsfull. Han visar inte sina känslor och säger aldrig att han tycker om mig, utom då jag frågar och då är jag tjatig. Han vill aldrig prata om vårt förhållande över huvud taget och han ägnar i stort sett all sin lediga tid till sin hobby. Nu har jag bråkat på honom i tre veckor om att han ska börja gå ut och festa igen, nu är han skittrött på mig och mitt tjat. Det är bara det att jag mår dåligt och känner ett stort behov av att prata med honom. Han blir bara arg då jag pratar så det ger ingenting. Jag har bett honom om att vara nykter på konferensen, men det var otänkbart för honom. Jag bad honom om att dricka mindre, men det kunde han inte heller lova, då det var svårt att sluta dricka då han väl hade börjat. Jag bad honom om att ha mobilen på under konferensen, men det ville han inte heller, inte heller kunde han lova att ringa mig - det hade han inte tid eller lust med och han skulle inte heller vara ensam så det gick kanske inte. Han menade att jag var som en barnunge som skulle ringa då han var borta i tre dagar. Jag är också en barnunge som mår dåligt och är svartsjuk, en barnunge ligger och skriker på golvet då de inte får som de vill och så såg han mig som också då det gällde att han skulle ut och festa med sina kollegor.
Jag vill inte vara svartsjuk längre, jag inser att det är hos mig det största felet ligger även om han beter sig känslolöst. Jag vet dock inte vad jag ska göra åt detta. Jag kan inte lita på honom och jag mår så dåligt av detta, jag vet inte hur jag ska orka leva med min svartsjuka. jag blir helt psykiskt nerkörd av detta. Jag vill heller inte lämna honom eftersom jag tycker om honom.
