knäppisen skrev 2011-10-29 12:47:53 följande:
Min son föddes v 29+0. Han mådde som förväntat för veckan kan man säga. Vi blev kvar på sjukhuset i 5,5 vecka och sedan var vi hemma med hemsjukvård i 5,5 vecka.
Vi hade ingen möjlighet att bo på sjukhuset (fanns inte plats) så jag sov hemma förutom ett par nätter före utskrivning. Jag brukade komma till sjukhuset runt 7 på morgonen. Stannade till 15 då jag hämtade storasystern som gick på dagis 8-15. Oftast åkte maken till neo då och var med sonen. Sen åkte maken hem vid 18-tiden o jag åkte tillbaka till neo ett par timmar för att komma hem runt 22-23 igen. Allt detta underlättades av att vi har gångavstånd till sjukhuset.
Idag mår sonen bra. Som en följd av sin tidiga födsel har han en cp-skada som gör att han har problem med motoriken men annars en pigg o glad kille som nyss fyllt fem år.
Tack för svaret!
Vilken tur att ni hade så nära till sjukhuset. Vi har också hyfsat nära och det lär ju verkligen underlätta på sina vis. Annars verkar det som en väldigt jobbig tid när man är inlagd?
Vad skönt att han är pigg&glad och mår förhållandevis bra!:)
Cleary skrev 2011-10-29 14:34:59 följande:
Min son snittades ut i 30+0 pga en blödande placenta previa. Han förlorade en hel del blod och mådde därför sämre än förväntat. Behövde respiratorvård i 3 dygn, låg i kuvös en vecka. Fick en sepsis, men svarade bra på antibiotika. Därefter var det mest en lång väntan på att hans syrgasbehov skulle gå över (han utvecklade ett syrgasberoende då lungorna var omogna och ductusen inte slöt sig). Det var 10 långa, tuffa veckor, men det blev bra till slut.
Vi åkte hem med honom i 40+0. Den första förkylningssäsongen blev lite jobbig då han fick problem med luftrören, men det har han växt ur nu. Nu är han 14 mån korrigerat och har inga men av sin prematuritet, så vitt vi vet.
Nu ligger jag på sjukhus väntandes barn nr 2 (v. 31+5, har liknande komplikationer med moderkakan). Vi anade redan i v.15 ungefär att det troligen skulle bli problematiskt igen och att det skulle bli en lång sjukhusvistelse, så vi har haft gott om tid att planera.
Den första tiden jag var sjukskriven låg jag hemma och då hade jag hjälp av en familjestödjare (barnskötare från kommunen) som kom hem till oss och hjälpte mig med sonen. Sedan jag legat på sjukhus har det varit ett rullande schema av besökande släktingar som hjälper till, i kombination med att min man tar semesterdagar då och då. Som tur är bor vi nära sjukhuset, så min familj kan komma och hälsa på mig.
Den nya bebisen kommer också att bli en prematur, och förutsatt att allt går bra kommer vi så småningom hamna på ett familjerum där både jag, min man och våra barn kan bo tillsammas. Då vi länge vetat att vi skulle få en prematur till har vi låtit bli att sätta sonen på dagis och har haft uppehåll från öppna förskolan under en period, för att undvika smittor, eftersom vi nu går in i den säsongen.
Hoppas detta hjälper dig, eller ger lite idéer iaf!

Jag förstår att det måste vart jättetuffa veckor!
Men vilken tur att det gick bra tillslut!

Vilken otur att nummer 2 också verkar komma för tidigt:/
Tack för att du skrev, det hjälpte mig och dessutom visste jag inte det här med familjerum som lät som ett bra alternativ! Vad smart av er att tänka på dagis också för att slippa bakterier så tidigt!
Håller tummarna att eran bebis som är i magen nu kommer att stanna så länge som möjligt!