• Anonym (så ensam)

    så ensam och vill inte bo själv längre

    Jag bor själv sedan 2 månader tillbaka.. hade ett 3 år långt förhållande innan. 

    Jag har stora problem med social fobi,efter min sons dödsfall.. jag får panik/ångestattacker när jag t ex ska handla, gå på möten, kalas m.m. ja listan kan göras lång.
    Jag får sån ångest/panik att jag har släppt allt jag håller i och springer ut ur affären och knaprar i mig stecolid och primperan då jag nästan spyr och magen gör uppror på detta också så toalett är nästan ett måste.  

    Kan ta fram stec burken (lite försiktigt)  mitt i affären och alla stirrar som om jag vore ett missfoster. 

    Har börjat gå i en grupp för att kunna komma ut lite men EN hälsade på mig. Ändå sa jag hej till alla. Kul att gå dit igen alltså..

    Jag har ingen att prata/umgås med här och jag vill inte bo själv längre, har alltid haft någon i samma boende.. mår så dåligt och är ledsen konstant.
    Sitter och funderar på om det finns någon jag kan flytta ihop med eller in till. 

    idag har jag suttit i soffan i stort sett hela dagen, visst lagat mat och färgat lite hår men inget annat. Jo jag hade kunnat gå ut på stan lite men jag Vågar inte det själv. Har försökt såååå många gånger men slutar alltid med att jag får panik. Vill ha någon lugn dag. 

     

  • Svar på tråden så ensam och vill inte bo själv längre
  • Anonym

    Oj, det låter jobbigt :/ jag har precis samma problem med social fobi, får panik i affärer o.s.v. Äter dock inga mediciner för det känns inte som att någon läkare kommer att hjälpa mig när det gäller psykisk ohälsa. Men jag kanske inbillar mig.. Har väldigt svårt att be om hjälp i alla fall... Men hur som helst, har du inga vänner som kan komma över till dig ibland? Kan du åka hem till andra och hälsa på och få lite sällskap? Dina föräldrar kanske? Kanske skaffa ett husdjur för sällskap eller något? Har du jobb eller annan sysselsättning du på dagarna? Du kanske kan börja träna på ex: friskis eller något och därigenom lära känna folk? Svårt kanske men..

  • Anonym (så ensam)

    Jag gjorde inte det i början men sen blev jag tvungen, har också svårt att be om hjälp. Nej inte många läkare hjälper en.. tog mig 3 år att få komma in till en psyk-ssk och nu när jag flytta så visste inte den nya vuxenpsyk om dom hade någon att ge mig.  
    Nej jag har inte ens 1 vän här i stan, en syster och hennes familj. Men jag vill inte vara den jobbiga systern som springer där ofta.
    Djur hade jag innan och det gjorde inte de bättre tyvärr.  Jag jobbar inte utan har börjat med någon grupp precis, ska börja träna snart, men har som sagt ingen att gå med så jag väntar på att min systers rehab ska bli klar så vi kan gå ihop.  

  • Anonym
    Anonym (så ensam) skrev 2011-10-30 18:50:25 följande:
    Jag gjorde inte det i början men sen blev jag tvungen, har också svårt att be om hjälp. Nej inte många läkare hjälper en.. tog mig 3 år att få komma in till en psyk-ssk och nu när jag flytta så visste inte den nya vuxenpsyk om dom hade någon att ge mig.  
    Nej jag har inte ens 1 vän här i stan, en syster och hennes familj. Men jag vill inte vara den jobbiga systern som springer där ofta.
    Djur hade jag innan och det gjorde inte de bättre tyvärr.  Jag jobbar inte utan har börjat med någon grupp precis, ska börja träna snart, men har som sagt ingen att gå med så jag väntar på att min systers rehab ska bli klar så vi kan gå ihop.  
    Åå okej då förstår jag. Det är ju kanske inte så lätt att lära känna nya människor när man flyttat antar jag. Det kanske funkar att läsa någon kurs på komvux/högskolan för att få lite nya vänner? Annars kanske du kan skriva ett inlägg här på familjeliv och söka efter nya vänner, det finns nog alltid fler som är ensamma och vill ha fler vänner
  • Lavish

    Jag är ingen psykolog men jag tror den enda medicinen är att försöka komma ut och träffa folk så ofta du bara kan klara. Borde det inte bli lättare för varje gång när du känner att du klarade av det och inget hemskt hände? Försök att ge dig själv en rejäl klapp på axeln varje gång du varit ute bland folk och ännu mer om du pratat med någon att du nu var riktigt duktig och att allt gick riktigt bra. Försök att vara stolt och känna dig positiv när du varit ute och inte sitta och tänka att folk tittade konstigt. Hoppas du mår bättre snart!

  • Anonym (så ensam)

    Anonym: nej det är inte det..komvux kan jag inte då jag använt mina 3 år i studielån.  ska börja i en grupp med liknande problem idag. Hoppas att jag klarar av detta, måste få vänner på något sätt, iaf  kunna klara av att gå UT.

    Lavish: Nej det blir inte enklare, har försökt i 4 år, och tänker varje gång att nu klarar jag detta och nästa gång blir det bättre. Men det blir inte de, visst kanske några gånger. Och jag är glad för dom enstaka gångerna.  

    Vill tillägga att allmän läkare har skrivit ut anti-depp medicin efter medicin. Har blivit så mycket sämre varje gång. Går nu på mirtazapin som en psykiatri läkare skrev ut och den gör så jag kan Leva. Men har gått upp så mkt i vikt att jag avslutar denna.  

  • Anonym (piller)

    De flesta antidepp blir man ju sämre av i början?!? hur länge har du ätit dem.. har själv ätit Mirtazapin och ville inte heller äta dem för jag blev så fet. Jag har ätit mååånga mediciner och inte förräns nu har jag hittat rätt... ge inte upp det kan verkligen vända =)

Svar på tråden så ensam och vill inte bo själv längre