Vilken väg ska jag gå
Är mycket splittrad över min situation. Separerade för dryga året från barnens pappa efter år av svek lögner där droger alkohol var inblandade. Vi separerade i samförstånd och körde på utan att titta tillbaka. Trodde att den dagen jag bestämde mig slockna lågan av känslor och det var det här som skulle hända och jag skulle gå vidare.
Under det här året har mannen i fråga tagit tag i sin situation, vaknat upp och tagit ansvar för sina handlingar. Han har försökt flera gånger få mig tillbaka. Vilket har vart helt uteslutet för min del.
Har blivit stark byggt upp mig själv och min tillvaro med barnen. Det som inte kännts bra eller känns bra är när man får se sina barn flängas fram och tillbaka med sina väskor. Gör så ont att ge dom denna splittrade uppväxt. Även om jag vet att hur många andra har det så och klarar sig bra. Bättre är det ju inte heller att bo med två föräldrar som inte älskar eller visar varandra respekt.
Men nu så för några månader så bara det helt plötsligt exploderade nåt mellan oss, igen. Vi kan prata om allt, skratta och bara trivs i varandras sällskap. Självklart drar barnen oss samman och båda har väl egentligen tanken om hur det egentligen kunde varit. Men till saken hör ju att vi haft flera återföreningar under åren vilket vart bra i början men med tiden fallit tillbaka i samma spår. Skillnaden denna gången är att allt kommit upp till ytan och vi pratar, verkligen pratar.
Han vill verkligen ställa allt tillrätta och gör allt för att det ska bli bra. Han vill söka hjälp tillsammans och verkligen visa att han förändrats. Jag tror honom till en viss del men denna människa är mycket manipulativ och har talets gåva.
Min fråga hur vet man vad som är rätt. En del av mig vill släppa, acceptera, gå vidare. Men så ser man honom med barnen och så känner man att man vill ju vara en familj och dela allt detta med varandra. Känslor finns, men osäker på vilka. Kan man verkligen släppa gammalt, finna respekt, tillit efter år av svek o lögner men såklart ljusglimtar i tillvaron också??