• Hanna 379

    Deprimerad efter Xgraviditet

    Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till.. 
    För 7 veckor sedan blev jag opererad för ett X och jag kan inte "gå vidare".
    Det känns som att alla runt omkring inte kan eller vill prata om det längre för att det inte finns något mer att prata om, man har sagt allt som finns att säga om allt som har hänt, men jag är fortfarande så himla ledsen..
    Mina närmaste har gjort sina tappra försök för att muntra upp mig med sina positiva kommentarer, men vad dom än säger så känns det som att INGEN förstår mig! Dom tycker bara att jag är negativ när jag egentligen bara är realistisk.

    Är man negativ när man tänker att det inte är en självklarhet att få barn?

    Jag vill inget hellre än att få vara gravid, men samtidigt så blir jag livrädd av bara tanken att "tänk om det kommer hända igen" risken finns ju eftersom att dom sparade äggledaren. "tänk om den andra äggledaren är för trång" tänk tänk tänk.... det enda jag gör är att tänka, tänka fel.. 

    Hur ska jag" tänka rätt" för att ta mig ur det här?
    Finns det fler där ute som gråter sig till sömns om kvällarna? 
    Min underbara älskade sambo kan snart inte hantera situationen, och jag kan snart inte längre hantera mig själv.
    Vad kan jag göra för att "gå vidare"? 

  • Svar på tråden Deprimerad efter Xgraviditet
  • Sousou

    Du stackare, jag känner igen mig. Jag fick ett x i oktober 07,opererades nov 07. Blev av med hö äggledare,kände mig väldigt nere o negativ efteråt. Kände mig mindre kvinnlig, gav upp hoppet om barn o bad min man att lämna mig för jag inte kunde ge han ett barn(jag har ett barn sen innan).  Sålänge jag var såhär blev jag inte gravid för det blev mer som ett jobb snarare än ett samliv med maken. När jag släppte det blev jag gravid igen!!

    Nej du är inte negativ, det är inte självklart att man kan få barn. Man ska vara väldigt glad om man kan få barn oavsett kön:)

    Du måste koppla av o leva igen, annars kan det verkligen försvåra din chans att bli gravid igen.

  • Sökermening

    Jag vet hur det känns

    Att vara ensam i mängden

    Att inte få ordning på kroppen

    Att vara livrädd för brännande frågor

    Tänker ofta på det min mamma säger

    Man kan vara förälder utan att ha barn

    Därför att man vet hur man gör

    Därför att man står på knä och gör sig liten
    Av den enkla anledningen
    Att man ärligt är intresserad av barnet och dess värld  
      

    Du är värd det bästa

    Du är sedd av den osynlige

    Du är stadd på en väg som leder till mening

    Men ack så ofta

    Jag glömmer att detta gäller också mig

    Jag har något i mig som            

    Som vill få mig att tänka

    Att jag är mindre värd än andra

    Den dag närmar sig nu

    Då jag tvingas tvätta bort den stämpeln

    Jag satt på mig själv

    Då jag befriad upptäcker mig själv

    Som en värdig människa

    Med min egen historia

                                                      

Svar på tråden Deprimerad efter Xgraviditet