• Anonym (ledsen!)

    Finns det hjälp för mig??? snälla nån?

    Hej.. jag vet inte ens hur jag ska börja, jag är så desperat, så jag vågar inte prata med någon.. har jag någon över huvudtaget??

    Jag och min man har levt tillsammans i snart sju år... vi har 3 barn, och vårt förhållande är OKEJ.. som betyder att vi bråkar då och då, men bryr oss och älskar varandra ..

    i början har "livet i sängen" varit jättebra.. det har varit perfekt... men med åren så slocknade allt INOM MIG ganska fort.. och jag vet inte VAD DET ÄR SOM HÄNDER?..

    Jag har ingen lust.. jag tvingar i mig tankar , allt möjligt för att få lust, det känns dött.. vissa gånger gråter jag...
    mest undviker jag, ljuger att jag har ont, mens... jag älskar honom... verkligen.. men vad händer med mig där i sängen????

    snälla nån som har erfarenhet? råd , tips.. just nu RÄKNAS.. allt... för det känns jättejobbigt... och han har börjat märka att jag drar mig helst ur.. och har börjat nämna otrohet.. det skulle jag aldrig i livet göra.. men hur ska jag förklara vad jag egentligen känner...?

    Tack alla som tar sin tid! 

  • Svar på tråden Finns det hjälp för mig??? snälla nån?
  • Anonym (Samma)

    Det va samma för mig, men detta försvann när jag slutade ta mig p-spruta. Tyvärr va det för sent för vårt förhållande så min man han flytta innan jag fick ordning på det. Gör inte mitt misstag vänta inte be om hjälp innan det e för sent.

    Önskar dig lycka till

  • Anonym (ledsen!)
    Anonym (Samma) skrev 2011-11-05 10:56:47 följande:
    Det va samma för mig, men detta försvann när jag slutade ta mig p-spruta. Tyvärr va det för sent för vårt förhållande så min man han flytta innan jag fick ordning på det. Gör inte mitt misstag vänta inte be om hjälp innan det e för sent.

    Önskar dig lycka till
    Gud,! oh.. tusen tack för ditt inlägg.. betyder så mycket..
    jag tar också p-spruta kan det ha med saken o göra???
    tack än en gång! 
  • Anonym (Joss)

    Prata med honom! Han förstår väl inte alls vad som är fel, och även om du inte heller vet det så måste du berätta det. Låt honom inte gå och tro att du är otrogen när det inte stämmer.


    Ni kanske måste spexa upp tillvaron lite, så att sex blir mer spännande igen?

  • Anonym (ledsen!)

    tack för tipset... 
    vi har försökt krydda till det.. och det hjälper inte (för min del).. =((
     

  • Lady T

    Visst kan p-sprutan påverka, alla typer av hormonella preventivmedel riskerar att påverka sexlusten.

    Dock är mitt råd att i stället för att spexa/sexa till det, ta sexlivet "back to basics". Börja med att fundera på egen hand över vad det var som tände dig en gång i tiden, och fundera över om något skiljer sig från den tiden nu. I stället för att leka avancerade lekar, gör sexet så "enkelt" som möjligt, utforska varandra, kanske utan penetration under en period, ta det långsamt och lugnt,  och prata, prata, prata med varandra, det är nog det viktigaste i det här. Att prata utan att skuldbelägga. Och då menar jag inte bara partnern, utan även dig själv. Jag känner nämligen igen mig i det du beskriver, och till slut skyller man sig själv för allting... Man mår dåligt över att man inte har lust, för man VILL ju så gärna vilja.

  • Anonym (ledsen!)
    Lady T skrev 2011-11-05 17:45:50 följande:
    Visst kan p-sprutan påverka, alla typer av hormonella preventivmedel riskerar att påverka sexlusten.

    Dock är mitt råd att i stället för att spexa/sexa till det, ta sexlivet "back to basics". Börja med att fundera på egen hand över vad det var som tände dig en gång i tiden, och fundera över om något skiljer sig från den tiden nu. I stället för att leka avancerade lekar, gör sexet så "enkelt" som möjligt, utforska varandra, kanske utan penetration under en period, ta det långsamt och lugnt,  och prata, prata, prata med varandra, det är nog det viktigaste i det här. Att prata utan att skuldbelägga. Och då menar jag inte bara partnern, utan även dig själv. Jag känner nämligen igen mig i det du beskriver, och till slut skyller man sig själv för allting... Man mår dåligt över att man inte har lust, för man VILL ju så gärna vilja.
    Hej
    tack för ditt råd.. det känns precis som att du känner mig...så som du beskriver det..
    jag vill helst inte att han ska känna att NÅGOT ÄR FEL.. då han lätt kan misstolka det ( så som han är som person)... det var därför det var så svårt att tala om det..
    men nu tycker jag ändå att det är dags...inget kul att gå till toaletten och gråta ut hela händelsen liksom...
    Puh!! 
  • Binary
    Anonym (ledsen!) skrev 2011-11-05 21:20:20 följande:
    Hej
    tack för ditt råd.. det känns precis som att du känner mig...så som du beskriver det..
    jag vill helst inte att han ska känna att NÅGOT ÄR FEL.. då han lätt kan misstolka det ( så som han är som person)... det var därför det var så svårt att tala om det..
    men nu tycker jag ändå att det är dags...inget kul att gå till toaletten och gråta ut hela händelsen liksom...
    Puh!! 
    Hej, även jag känner igen mig i ditt problem och Lady T's beskrivning. Den biten kanske inte är så konstig då jag ändå är Lady T's partner. Men jag håller fullt med i det hela. Back to basics och ta och kommunicera om vad som egentligen händer i mindre laddade situationer. Förändringen kommer inte över en natt, men med öppen kommunikation mellan båda parter så kommer förändringen över tid.
    sextankar.nu - En mans tankar om sex
  • Anonym (ledsen!)
    Binary skrev 2011-11-05 21:30:05 följande:
    Hej, även jag känner igen mig i ditt problem och Lady T's beskrivning. Den biten kanske inte är så konstig då jag ändå är Lady T's partner. Men jag håller fullt med i det hela. Back to basics och ta och kommunicera om vad som egentligen händer i mindre laddade situationer. Förändringen kommer inte över en natt, men med öppen kommunikation mellan båda parter så kommer förändringen över tid.
    tack för svaret!
  • Anonym (Samma)
    Anonym (ledsen!) skrev 2011-11-05 11:34:16 följande:
    Gud,! oh.. tusen tack för ditt inlägg.. betyder så mycket..
    jag tar också p-spruta kan det ha med saken o göra???
    tack än en gång! 
    Kan bara prata för mig, och där dödade den allt vad sex och lust hette, har inte tagit sprutan sedan februari i år och jag har fått tillbaka all min lust och lite till. Mina slemhinnor va torra och gjorde ont alltid men inte nu mer.

    Så enligt min uppfattning så sluta med sprutan så kommer din lust tillbaka.
  • varmodig
    Anonym (ledsen!) skrev 2011-11-05 10:54:07 följande:
    Hej.. jag vet inte ens hur jag ska börja, jag är så desperat, så jag vågar inte prata med någon.. har jag någon över huvudtaget??

    Jag och min man har levt tillsammans i snart sju år... vi har 3 barn, och vårt förhållande är OKEJ.. som betyder att vi bråkar då och då, men bryr oss och älskar varandra ..

    i början har "livet i sängen" varit jättebra.. det har varit perfekt... men med åren så slocknade allt INOM MIG ganska fort.. och jag vet inte VAD DET ÄR SOM HÄNDER?..

    Jag har ingen lust.. jag tvingar i mig tankar , allt möjligt för att få lust, det känns dött.. vissa gånger gråter jag...
    mest undviker jag, ljuger att jag har ont, mens... jag älskar honom... verkligen.. men vad händer med mig där i sängen????

    snälla nån som har erfarenhet? råd , tips.. just nu RÄKNAS.. allt... för det känns jättejobbigt... och han har börjat märka att jag drar mig helst ur.. och har börjat nämna otrohet.. det skulle jag aldrig i livet göra.. men hur ska jag förklara vad jag egentligen känner...?

    Tack alla som tar sin tid! 
    Du måste våga prata om det här med din man, det kan ju finnas massor med förklaringar till minskad sexlust: prestationsångest, mental låsning, trötthet, utbrändhet m.m. Tala med din man och ha sex när du har lust och på dina villkor så lossnar det säkert efter ett tag.
  • Lady T
    Anonym (ledsen!) skrev 2011-11-05 21:20:20 följande:
    Hej
    tack för ditt råd.. det känns precis som att du känner mig...så som du beskriver det..
    jag vill helst inte att han ska känna att NÅGOT ÄR FEL.. då han lätt kan misstolka det ( så som han är som person)... det var därför det var så svårt att tala om det..
    men nu tycker jag ändå att det är dags...inget kul att gå till toaletten och gråta ut hela händelsen liksom...
    Puh!! 
    Hej =) Ja, det känns kanske som att jag känner dig, och jag tror att det kan bero på att jag känner din situation så oerhört väl... Jag har ju själv varit där, och det är bara drygt ett år sedan vi lyckades bryta dödläget som var här hemma.

    Att du inte vill att han ska känna att något är fel förstår jag, det är lätt att misstolka, och att han lägger det på sig själv, precis som du gör nu... Jag känner så väl igen ditt resonemang just där. Det är ju dig det är fel på, eller hur? Du vill ju reda ut det på egen hand, det ska inte drabba honom? JUST så tänkte jag... Det var mig det var fel på, för det var ju jag som inte kände lust, fast jag så gärna VILLE känna lust. Samtidigt så visste ju min sambo att det var något fel, det kände han av ändå, utan att jag sa någonting. Så han gick ju omkring och kände att det var HANS fel att jag egentligen inte ville... Så gick vi om varandra i kommunikationen, ingen sade någonting, förutom de gånger det exploderade och vi grälade om det. Och jag tror att vi båda gick ur de grälen med en känsla av att vara den som gjorde fel, var elak, inte förstod den andra, etc.

    Din man vet också att något är fel. Han har börjat prata om det, och han har till och med börjat misstänka att du är otrogen. Han hör alla ursäkter för att inte ha sex, han märker att du drar dig undan, men han vet inte alls vad det beror på. Risken är ganska stor att han börjar koka ihop egna teorier, t.ex. otrohet, och att problemen växer sig ännu större.

    Den stora faran med att inte prata med din man ligger dock djupare än så. Varje gång du lägger på en "show" i sängen, låtsas att allt känns bra och sedan låser in dig på toaletten för att gråta trycker du ner dig själv. Varje gång du fejkar glädje bygger du grunden för att klara av att fejka nästa gång också. Och varje gång du tvingar dig själv att "ha lust" blir det svårare och svårare att känna lust på riktigt... På ett sätt gör du din egen lust oviktig i sammanhanget. Om du i stället är ärlig med din man och pratar med honom om att du har svårt att känna lust och att du inte vet vad det beror på, om det är preventivmedlet eller något annat, ger du honom en chans att vara med och arbeta på att få din lust att komma tillbaka. Det är viktigt att låta det arbetet ta tid, och den tiden kan han bara "ge" om han vet vad problemet är.

    Och jag vidhåller fortfarande, back to basics är viktigare än att "hotta upp" just nu.

    Hoppas att jag inte är alltför rörig, och att du inte tar illa vid dig av något jag skriver. Det är inte heller några generella kunskaper och lösningar jag har, utan jag pratar bara direkt ur egen erfarenhet. Kanske inte allt passar just dig och er.
  • Binary
    Lady T skrev 2011-11-06 08:11:04 följande:
    Hej =) Ja, det känns kanske som att jag känner dig, och jag tror att det kan bero på att jag känner din situation så oerhört väl... Jag har ju själv varit där, och det är bara drygt ett år sedan vi lyckades bryta dödläget som var här hemma.

    Att du inte vill att han ska känna att något är fel förstår jag, det är lätt att misstolka, och att han lägger det på sig själv, precis som du gör nu... Jag känner så väl igen ditt resonemang just där. Det är ju dig det är fel på, eller hur? Du vill ju reda ut det på egen hand, det ska inte drabba honom? JUST så tänkte jag... Det var mig det var fel på, för det var ju jag som inte kände lust, fast jag så gärna VILLE känna lust. Samtidigt så visste ju min sambo att det var något fel, det kände han av ändå, utan att jag sa någonting. Så han gick ju omkring och kände att det var HANS fel att jag egentligen inte ville... Så gick vi om varandra i kommunikationen, ingen sade någonting, förutom de gånger det exploderade och vi grälade om det. Och jag tror att vi båda gick ur de grälen med en känsla av att vara den som gjorde fel, var elak, inte förstod den andra, etc.

    Din man vet också att något är fel. Han har börjat prata om det, och han har till och med börjat misstänka att du är otrogen. Han hör alla ursäkter för att inte ha sex, han märker att du drar dig undan, men han vet inte alls vad det beror på. Risken är ganska stor att han börjar koka ihop egna teorier, t.ex. otrohet, och att problemen växer sig ännu större.

    Den stora faran med att inte prata med din man ligger dock djupare än så. Varje gång du lägger på en "show" i sängen, låtsas att allt känns bra och sedan låser in dig på toaletten för att gråta trycker du ner dig själv. Varje gång du fejkar glädje bygger du grunden för att klara av att fejka nästa gång också. Och varje gång du tvingar dig själv att "ha lust" blir det svårare och svårare att känna lust på riktigt... På ett sätt gör du din egen lust oviktig i sammanhanget. Om du i stället är ärlig med din man och pratar med honom om att du har svårt att känna lust och att du inte vet vad det beror på, om det är preventivmedlet eller något annat, ger du honom en chans att vara med och arbeta på att få din lust att komma tillbaka. Det är viktigt att låta det arbetet ta tid, och den tiden kan han bara "ge" om han vet vad problemet är.

    Och jag vidhåller fortfarande, back to basics är viktigare än att "hotta upp" just nu.

    Hoppas att jag inte är alltför rörig, och att du inte tar illa vid dig av något jag skriver. Det är inte heller några generella kunskaper och lösningar jag har, utan jag pratar bara direkt ur egen erfarenhet. Kanske inte allt passar just dig och er.
    låååångt meddelande... men, ja. Så är det, och så var det
    sextankar.nu - En mans tankar om sex
Svar på tråden Finns det hjälp för mig??? snälla nån?