Nallen skrev 2011-11-05 17:13:25 följande:
Dina ord kunde vara mina egna. Jag och min x-fru har varit skilda nu i snart 4 månader och det är 2 månader kvar av betänketiden. Jag har precis som du letat med ljus och lykta efter någon "metod" att ordna upp allt.
Men .... jag har kommit till en punkt nu då jag känner att jag får mer och mer klarhet i det hela och det enkla svaret är egentligen att det inte finns någon speciell "metod" att få tillbaka kärleken. Jag har försökt att prata, prata och prata. Berätta hur jag känner, berätta om alla de "fel"jag upptäckte att jag gjorde (hon gjorde även en del fel).
Det ENDA du kan göra är att börja göra precis som du gjort. Se de fel och brister du själv hade. Bearbeta dom på alla sätt du kan göra. Sen bygger du upp dig själv som den ensamma starka man du är! Även om det tar emot så fortsätt framåt, tillåt dig själv att sörja (t.ex. låter jag mig själv vara ledsen en liten stund då och då) men dra dig upp sen. Fortsätt framåt, läs böcker, prata med människor, träna, skapa DITT nya liv (även om man inte vill), försök få bort rädslan och skapa glädjen till livet istället! När du reser dig så sluta tänka på det du inte längre har eller det som kan hända, lev i NUET!
Detta kommer leda till att du i slutändan kommer bli en väldigt stark och trygg person som kan möta nästa förhållande på ett helt annat sätt eftersom vi har lärt oss den hårda vägen av de fel vi har begått. För när du är denna starka, trygga man så kommer du träffa någon, oavsett om det är ditt x eller någon ny.
Så mitt råd är att det enda sättet är att släppa taget, var en snäll, stark och trygg person sen är resten upp till ödet och henne! Tror inte på att låta bli att kontakta men kontakta av rätt anledning, när du vill göra henne glad som person, som vän även om det innerst inne tar emot.
Önskar verkligen dig all lycka!!!
Det är otroligt svårt, vissa stunder känns de bra, helt okay. Men sedan får man en dipp, detta är sker dagligen, från ena timmen till den andra. Läser mycket på internet och att det finns fler människor där ute som går igen samma sak som en själv. Problemet är att jag känner att jag behöver prata av mig mer än vad jag gör, efter 2 månader för mig känns de fortfarande som de vore igår! det hände. Men för folk runt mig tycker att det har gått lång tid och kan inte riktigt förstå hur jag känner och tänker!
För dig har de nu gått 4 månader, känns det som du kommit någon vart? Själv försöker jag ta tag i mitt liv, hitta nya saker och mål som jag vill uppnå. Problemet är att det går upp och ner hela tiden, Min panikångest som jag har, gör att det blir värre när jag känner att jag inte har kontroll på situatioen. Har alltid trort och gör fortfarande att kärleken är det finaste som finns och det är det som livet går ut på. Har någ svårt att se att det finns kärlek till andra saker än ens partner.
Sedan tidigar har jag haft problem med min familjen, känner att jag inte är accepterad och saknar en riktigt familje känsla. Den känslan och tillliten fanns dock hos hennes familj och jag kände mig välkommen och älskad, när förhållandet tog slut, står ja nu där alldeles själv..! Dock bor jag hemma men bandet är liksom inte så starkt att vi pratar om saker och ting. De klagar och tycker jag borde rycka upp mig, vilket jag försöker med, för vill inte må så här!
Vet inte hur gamal du är och hur länge du och ditt ex var tillsammans, men för mig har de vart svårt att släppa, men det är väl som du säger att man i slutändan kommer bli en väldigt stark och trygg person.
