Han vågar inte träffa mig för att prata

Jag träffade en kille för 2 månad sedan och vi började träffats varenda helg eftersom han jobbar borta i veckorna. Allt hick så bra mellan oss och jag blev kär och kännde verkligen att han blev kär i mig också. Jag fick träffa hans barn även om jag tyckte att det var lite för tidigt men han ville det så jag gick med på det. För två veckor sedan efter en underbar helg vände allting plötsligt. Han hörde av sig per sms en kväll och sa att han känner sig ostabil och vill vara fri, det hade gått för fort och han var "nog inte mogen" för ett seriöst föhållande trots att han har skickat signaler om att han vill ha ett seriöst förhållande. Det som gör mig ledsen och inte kan släppa är att han vågar inte träffa mig och säga detta till mitt ansikte. Vi har haft det så bra tillsammans som jag tycker att jag förtjänar att få höra det direkt, inte på telefon,mså jag accepterar inte att det är över. Jag vet att han tycker om mig jätte mycket, det har han sagt många gånger, och jag tror att han blev rädd för att ha fått så starka känslor för mig efter så kort tid och därför vågar han inte träffa mig för då kommer han inte att kunna avsluta förhållandet, om det är verkligen det han vill. Kan det var så som jag tänker eller går jag och lura mig själv? Han har inte varit hem till sig de senast två helgerna så det känns som han verkligen inte är stabil nu och vill inte riskera att träffa mig för då kommer han inte att kunna lämna mig. Jag har frågat honom om han kan komma och träffa mig så att vi kan prata men jag hör att han inte är bered att göra det, han hittar alltid ursäkter till varför han inte kan. Den kärleken och omtanken han har visat mig när vi var tillsammans kan omöjligt vara fejkad. Snälla hjälp mig. Jag måste hitta ett sätt att gå vidare. Jag kan inte äta, jag kan inte sova utan sömnpiller, det surrar i mitt huvud hela tiden och det gör så fruktansvärt ont hela tiden. Jag tillät mig själv att bli kär i honom och jag föll djupt, jag är inte bered att lämna honom ännu, åtminstone inte innan vi har pratat ut och försökt att hitta en lösning, kanske backa tillbaka och ta det lite långsamt. Varför skulle han ta ett så drastiskt beslut, i stället för att försöka hitta en lösning när vi har haft det så bra? Många tsnkar i huvudet just nu...