Åsikter om hemmafruar! :D

Hur kan man nöja sig med så lite stimulans är min första spontana tanke?
Är ju ingen direkt tankenöt att slå på diskmaskinen.

Jag tycker väl ingenting egentligen, det är upp till var och en att välja. Men jag förstår inte vad man fyller sina dagar med, om man inte har småbarn hemma? Så mycket finns det inte att göra hemma.

Och efter att ha varit hemma i snart 2 år med mina tvillingar så säger jag NEVER EVER att jag blir hemmafru, någonsin. Jag vill ha mitt liv tillbaks som vuxen. Det ska bli en lättnad att lämna på förskola i januari och få göra lite eget igen, utan barn.  

Jag har varit det, nu pluggar jag på distans. Det är superbra.

Jag var det för att det gör att alla får så mycket mer tid.

Skriver om hur det var för några månader sedan, det är ungefär likadant nu, förutom ett par timmars studier mitt på dagen.

Om dagarna fixade jag och donade lite hemma, ordnade med middagen inför kvällen, tvättade, träffade några vänner, och så vidare. Jag var volontär på några museum också, och med i några fonder för välgörenhet.

Vid tre hämtade jag sonen och vi gick och fikade, sedan gick vi hem och lekte och hade det roligt tills hans pappa kom hem.

Väldigt lite tid behövde jag lägga på mat, eftersom jag förberett det mesta redan, så vi åt gemensamt och sedan umgås vi till att det är sängdags.

Efter läggningen kunde jag och min man umgås hela kvällen, eftersomsom alla sysslor redan var fixade med.

Det är så skönt att aldrig behöva stressa, att aldrig behöva laga något för att "det går snabbt", att aldrig ha ett stökigt hem, utan kunna få spontanbesök närsomhelst, att kunna lägga alla tid man har tillsammans, på roliga saker  

Jag undrar mest hur de står ut. Och så givetvis hur de tänkt sig framtiden med möjlighet till arbete, pension etc. Känns oerhört sårbart att vara hemmafru.

Jag tycker först o främst att alla får välja själv o att man inte ska döma någon.

Jag har faktiskt själv funderat över tanken. Pluggar just nu halvtid på distans, vi har ett företag som kräver mycket tid av min man. Eftersom jag tagit föräldraledigheterna så har vi sedan länge skrivit papper på pension mm, jag äger självklart halva huset, bilen, sparade pengar mm Man får ju inte vara dum utan se om sitt hus! Jag kanske inte skulle klara av att vara hemma o "bara" fixa hemma men om vi hade råd skulle jag definitivt kunna tänka mig att plugga halvtid ett par år medan barnen är små. Vi får sååå mycket kvalitetstid tillsammans o jag älskar att vara med mina barn. Jag har en akademisk examen med x-antal år som erfarenhet o för cv´ts skull vill jag iaf plugga så det ser bättre ut. Som sagt hade vi haft möjligheten hade jag gärna fortsatt så här. Har ALDRIG stressat på morgnar, vi äter frukost länge, lämnar nio (äldsta 5 år o har aldrig gått mer än 9-15), lugna eftermiddagar mm. Detta för att jag pluggat o sen jobbat deltid. Jag har stort socialt umgänge (både själv o tillsammans med min man), träffar kompisar flera gånger i veckan o känner stimulans.
Oj vilket långt inlägg det blev men blir lite trött på alla som är så anti.   

Tycker oxå det låter nedvärderande mot de som vill vara hemma!
Det är väl bara positivt att det finns människor som vill vara hemma med sina barn/ o ta hand om hemmet
än ( för att vända på frågan) att ha ett stressigt liv o fara hit o dit för att få vardagen att gå ihop!
Ingen mår väl bra av o stressa, eller?