missfall i v. 12 - berättat för släkten...
I söndags var min graviditet i vecka 12, och vi berättade för släkten att vi skulle få ett syskon till lill-fisen. Sen på eftermiddagen börjar jag blöda lite stilla, och vi var väl inte jätteoroliga, då man kan blöda utan att det måste betyda det värsta. Men det värsta hände, blodklumpar kom ur mig på natten och en färd till gyn-akuten där dom kunde konstatera att det inte fanns något kvar i livmodern, utan det var ett konstaterat missfall.
Nu känns det bara tomt och konstigt, hur går man liksom vidare? Vi vill ju hemskt gärna ha ett barn till, syskon är ju fantastiskt att ha när man växer upp, och vi vet att vi är kompatibla att göra barn ihop. Men hur fan klarar man nervpressen fram till vecka 12-13 om man skulle bli gravid igen?! Vi hade ju precis slappnat av när detta hände...
Hur vanligt är det egentligen med så ganska sena missfall? Om det hade hänt i vecka 5-6 hade jag inte tyckt det var lika jobbigt, nu hade jag ju nästan börjat tjockna till lite (antagligen inbillat).
Någon som har liknande erfarenheter, och kan muntra upp en hormonkossa som saknar sin graviditet (till och med foglossningen...).