• Ysmania

    missfall i v. 12 - berättat för släkten...

    I söndags var min graviditet i vecka 12, och vi berättade för släkten att vi skulle få ett syskon till lill-fisen. Sen på eftermiddagen börjar jag blöda lite stilla, och vi var väl inte jätteoroliga, då man kan blöda utan att det måste betyda det värsta. Men det värsta hände, blodklumpar kom ur mig på natten och en färd till gyn-akuten där dom kunde konstatera att det inte fanns något kvar i livmodern, utan det var ett konstaterat missfall.

    Nu känns det bara tomt och konstigt, hur går man liksom vidare? Vi vill ju hemskt gärna ha ett barn till, syskon är ju fantastiskt att ha när man växer upp, och vi vet att vi är kompatibla att göra barn ihop. Men hur fan klarar man nervpressen fram till vecka 12-13 om man skulle bli gravid igen?! Vi hade ju precis slappnat av när detta hände...
    Hur vanligt är det egentligen med så ganska sena missfall? Om det hade hänt i vecka 5-6 hade jag inte tyckt det var lika jobbigt, nu hade jag ju nästan börjat tjockna till lite (antagligen inbillat).

    Någon som har liknande erfarenheter, och kan muntra upp en hormonkossa som saknar sin graviditet (till och med foglossningen...).

  • Svar på tråden missfall i v. 12 - berättat för släkten...
  • Anonym (jag)

    Jag fick ma i v.13 (hade tillbaka bildats i v. 7) och vi hade berättat veckan innan att vi väntade barn och alla var så glada och vi hade till och med fått några presenter till bebisen (första barnbarnet) och jag tyckte det var så jobbigt att berätta att vi inte skulle få någon bebis iaf inte just nu. Vi hade haft en stor middag för släkt och vänner där vi berättat om graviditeten så det var bara att ringa runt och berätta och alla blev ju ledsna och beklagade och jag kände det som om jag lura alla.

    Vi blev gravida igen efter några månader och då väntade vi med att berätta tills vi gjort ett ultraljud i v. 12 som visade att allt var bar och samma sak gjorde vi gången efter det då lillasyster kom och allt har gått bra då

  • Ysmania

    åh, vad skönt att höra att det gick bra gången efter! Mitt värsta scenario är ju att historien ska upprepa sig, missfall igen, och igen, och SEN kan dom tänka sig att utreda varför... Jag är ju 36 år, känns som om jag har lite tiden emot sig.
    Hur kommer det sig att du fick göra ultraljud i vecka 12? Var det ett KUB-test, eller var det för att du bad om det? Man vill ju oxå, men samtidigt vill man inte göra KUB'en ifall man får riktigt dåliga värden.

  • Bling1975

    Hade ni fått göra något ultraljud innan det hände? Det är ju tyvärr ganska vanligt med MA. Dvs att fostret dör runt v 7-9 men att det sedan tar några veckor för kroppen att fatta det. Om du blir gravid igen tycker jag att du ska kontakta en gyn som kan göra ett tidigt ultraljud och konstatera att hjärtat slår. Det kan man göra redan i v 6-7. Om hjärtat slår är risken för missfall betydligt mindre, även om det givetvis inte finns några garantier innan bebisen är ute.

    Lycka till!


    Stitch längtar efter Lilo
  • Ysmania

    Nej, eftersom det var andra barnet fick jag inte lyssna på hjärtslag eller nåt annat kul, utan bara vanlig inskrivning och prat om KUB och ultraljud. Skulle gått på ultraljud nästa vecka dock, i samband med KUB. Min barnmorska ska avboka den åt mig...

  • Anonym
    Ysmania skrev 2011-11-10 12:27:24 följande:
    Nej, eftersom det var andra barnet fick jag inte lyssna på hjärtslag eller nåt annat kul, utan bara vanlig inskrivning och prat om KUB och ultraljud. Skulle gått på ultraljud nästa vecka dock, i samband med KUB. Min barnmorska ska avboka den åt mig...
    Fast du vet ju inte om du egentligen gick till vecka 12, som övriga skriver så kan ju utvecklingen av fostret stannat flera veckor tidigare men det var först nu kroppen förstod att det skulle ut (MA).

    Jag hade MA och till mig sa dom på kvinnokliniken att om jag blir gravid igen kommer jag att bli beviljad tidigt ultraljud i ca v.7 för att se hur det ser ut och lugna nerver osv... Det kan du säkert också be om!
  • Anonym

    Först och främst - beklagar sorgen. Jag hade ett tidigare missfall än du, och när jag sedan blev gravid igen fick jag göra ett VUL tidigt (i vecka 10). Det var mest pga att min BF-uträkning efter graviditetssymptom och ÄL inte alls stämde med barnmorskans uträkning med snurran, men jag var förstås glad över att få göra ett så tidigt ultraljud. Det sägs ju att om man ser hjärtat slå tidigt i graviditeten (från vecka 8, har jag hört) så är det mycket sällsynt att det blir missfall. Visst, allt kan hända, men jag tror att du skulle känna dig lugnare nästa gång om du fick göra ett tidigt VUL. Lycka till!

  • Ysmania

    ja, tidigt ultraljud är ju definivt något jag kommer att härja runt som fasen tills jag får! Lita på det...
    Antagligen det som behövs, som det känns nu är ju nerverna utanpå redan, och vi har inte ens börjat jobba på saken  ännu, eftersom jag fortfarande blöder efter missfallet.

  • Tant Green

    Vid min första graviditet upptäcktes det i vecka 14 (vid rutin-vul) att fostret slutat leva i vecka 10. Det var ju jobbigt förstås, och andra gången blev det ett tidigt mf i vecka 6. Men tredje gången gick det bra och jag fick göra extra vul i vecka 8 och 10 för att lugna ner mig lite. 

  • Ysmania
    Tant Green skrev 2011-11-10 12:42:44 följande:
    Vid min första graviditet upptäcktes det i vecka 14 (vid rutin-vul) att fostret slutat leva i vecka 10. Det var ju jobbigt förstås, och andra gången blev det ett tidigt mf i vecka 6. Men tredje gången gick det bra och jag fick göra extra vul i vecka 8 och 10 för att lugna ner mig lite. 
    Oj, en abort och ett missfall alltså! Shit, du är rätt otrolig som klarat av det... Känner mig inte direkt trevligast  och mest balanserad i sverige just nu alltså...  Ska fram på city i morgon och käka lunch med mannen, få se om jag pallar att se alla miljoner gravida kvinnor som bara poppar upp när man INTE fixar att se dom... Vill ju oxå vara gravid...
    Men jag försöker se det lite positivt, hade det inte hänt nu, hade det blivit en planerad abort nästa vecka efter KUB'en, då dom definiivt kunnat konstatera att fostret var dött. Undrar om det hade varit lika jobbigt?
Svar på tråden missfall i v. 12 - berättat för släkten...