• I Am Mine

    Hur hjälper jag min 11-årige son att sluta göra och säga taskiga saker?

    Jag får en del mail och smtal från fröknar på skolan som rapporterar min sons dåliga beteende på skolan.

    En del som de berättat är att han pratar högt och stör på lektionen och har mob med in på lektionen fast han ej får. Han har sagt elaka saker till en tjej i klassen. Hon säger också elaka saker sa deras fröken, men jag vill att han tar hand om sin del i det hela. Han hänger mkt med en kille som också gör och säger elaka saker och han dras med i det tyvärr.

    Det blir mkt tillsägelser från fröknarna och sen tar vi det hemma också och pratar om det, men det fortsätter ändå.

    Jag tror på att fånga de positiva saker han gör och berömmer honom direkt han gör nåt bra och visar och säger alltid att jag älskar honom, även när han gjort dumma saker. Men det är så tröttsamt att hela tiden behöva prata om det här när det inte ger resultat känns det som.

    Jag förklarar och förklarar att man inte kan göra och säga precis som man vill, att andra kan bli störda eller ledsna och i stunden låter det som han förstår.

    Jag vill inte köra med en massa straff utan vill att han ska förstå varför han inte kan göra som han gör och på så sätt sluta.

    Men hur gör man? har ni några bra tips?

    Han är inte elak innerst inne, men väldigt otänkt och i stort behov av att kompisar ska tycka han är cool och så tror jag. han har många vänner och är omtyckt men jag tror många tycker att han är jobbig ibland också när han beter sig sådär.

    Sitter det i självkänslan? Kan man stärka den på nåt sätt? Eller finns det andra sätt att få honom att sluta med detta?

    Jättetacksam för hjälp!

  • Svar på tråden Hur hjälper jag min 11-årige son att sluta göra och säga taskiga saker?
  • CeeJay

    Min första tanke är att han måste förstå att han gör fel, att han måste tänka efter först innan och han han lär sig att behandla andra som han själv vill bli behandlad.

    Och att ni pratar hela tiden om att man egentligen är coolare om man vågar stå på sig och säga infrån när han VET att det är fel, om han ev blir hetsat att göra någon från någon annan.

    Nu har jag mindre barn men detta är någonting vi har jobbat med hela deras liv i stort sett. Det kan vara svårt i olika åldrar att inse att man inte behöver göra som någon annan gör.

    Vi kom aldrig så långt att vi fick samtal från skolan men däremot gjorde vår flicka saker hon visste var fel enbart tillsammans med ett annat barn. Vi försökte därför kontakta andra barnes föräldrar och även föräldrar till det barn som blev "utsatt".

    För mig är det JÄTTEVIKTIGT att barnen lär sig att vi föräldrar bryr oss och inte bara lämnar ämnet för att vi tycker det är förjobbigt. Gör man ingenting NU så lär barnet fortsätta i samma banor. Och att de andra barnen vet att MIN dotters föräldrar inte tycker vissa saker är ok. Jag har inga probelm med att säga till andra barn när dom gör någonting som är fel. Och jag tycker aldig man ska utgå ifrån att ens egna barn "aaaaaldrig gör någonting dumt". Och man måste som sagt prata, prata, prata med sitt eget barn om vad man förväntar sig av deras uppförande. Och naturligtvis säga att det inte är ok med sånt beteende. Jag tror inte på straff utan mer att man pratar och sen låter barnet vet att man litar på henne/honom att man inte fortsätter med det här beteendet.

    Och om det dyker upp igen - då går man igen hela processen igen.          

  • I Am Mine
    CeeJay skrev 2011-11-11 13:31:25 följande:
    Min första tanke är att han måste förstå att han gör fel, att han måste tänka efter först innan och han han lär sig att behandla andra som han själv vill bli behandlad.

    Och att ni pratar hela tiden om att man egentligen är coolare om man vågar stå på sig och säga infrån när han VET att det är fel, om han ev blir hetsat att göra någon från någon annan.

    Nu har jag mindre barn men detta är någonting vi har jobbat med hela deras liv i stort sett. Det kan vara svårt i olika åldrar att inse att man inte behöver göra som någon annan gör.

    Vi kom aldrig så långt att vi fick samtal från skolan men däremot gjorde vår flicka saker hon visste var fel enbart tillsammans med ett annat barn. Vi försökte därför kontakta andra barnes föräldrar och även föräldrar till det barn som blev "utsatt".

    För mig är det JÄTTEVIKTIGT att barnen lär sig att vi föräldrar bryr oss och inte bara lämnar ämnet för att vi tycker det är förjobbigt. Gör man ingenting NU så lär barnet fortsätta i samma banor. Och att de andra barnen vet att MIN dotters föräldrar inte tycker vissa saker är ok. Jag har inga probelm med att säga till andra barn när dom gör någonting som är fel. Och jag tycker aldig man ska utgå ifrån att ens egna barn "aaaaaldrig gör någonting dumt". Och man måste som sagt prata, prata, prata med sitt eget barn om vad man förväntar sig av deras uppförande. Och naturligtvis säga att det inte är ok med sånt beteende. Jag tror inte på straff utan mer att man pratar och sen låter barnet vet att man litar på henne/honom att man inte fortsätter med det här beteendet.

    Och om det dyker upp igen - då går man igen hela processen igen.          
    Väldigt kloka ord! Tack jag tror också det är superviktigt att inte släppa det utan prata om det och försöka få honom att förstå. När vi pratar känns det som han förstår men sen hamnar han i samma situation igen.

    Jag antar att det bara är att fortsätta som vi gör nu och ta det från gång till gång och hoppas att det en dag sjunker in och att han själv känner att han inte kan fortsätta sådär.
Svar på tråden Hur hjälper jag min 11-årige son att sluta göra och säga taskiga saker?