Svårt att lita på min sambo

Hej!
Jag och min sambo har varit tillsammans i ungefär 1,5 år. Han är absolut den jag vill leva med, hade han inte vart det så hade jag gett upp för länge sedan.. Men nu är vårt förhållande på bristningsgränsen och jag behöver verkligen tips och råd på vad vi kan göra för att börja kommunicera bättre och få det att fungera. Vårt största problem är min otroliga svartsjuka...

Det hela började med att han när vi precis blivit tillsammans berättade en massa om sina ex. Kanske lite för mycket. Han berättade alltså ingående om deras sexliv och så. Det hade kanske varit okej om han inte var vän med sina ex men riktigt så är inte fallet. Så på grund av detta tycker jag det är lite jobbigt när han ska träffa sina ex alldeles ensam, men det är självklart inget jag förbjuder honom från att göra även om jag blir lite lätt putt...

Sen när vi hade varit tillsammans i ungefär 5 månader upptäckte jag av en ren slump att han hade kvar sina online-dejting profiler och fortfarande var aktiv. Han loggade alltså in regelbundet och så. Jag sa till honom att jag inte tyckte det var särskilt roligt och trodde han skulle ta bort dem på en gång men det gjorde han först efter lite tjat... Detta var väl ingen stor grej just då men ihop med allt annat som kom senare väger det in.

Efter 6-7 månaders förhållande så var vi ut på krogen tillsammans, han blev väldigt full, fick minnesluckor och betedde sig illa. Han dumpade mig på plats när jag påpekade att det kanske var dags att lugna sig lite med alkoholen, men han ångrade sig igen efter en stund. Detta var väl inte heller världens största grej just då men nog kändes det i hjärtat...

När vi varit tillsammans i 8-9 månader var han ut på krogen med sina kollegor och gjorde en riktig tabbe. Han blev för full (igen) och hånglade med en kollega på dansgolvet. Sedan skulle han hjälpa en annan (kvinnlig) kollega hem. Men istället för att bara skicka iväg henne med taxin så följde han med henne hem. Väl där upptäckte denna kvinna att hon hade glömt sina nycklar i en annan kollegas väska och försökte sig då ta sig in i huset genom att krossa ett fönster men misslyckades. Eftersom de inte tog sig in och hon var full så blev hon väldigt ledsen och det slutade med att hon grät/sov i min sambos knä i en bil som stod på gården. När de sen vaknade på morgonen så körde de för att hämta nycklarna och sen gick min sambo in till henne och fortsatte sova. Min sambo hade lovat mig att komma hem efter krogen eller eventuell efterfest men han gjorde varken det eller hörde av sig för än klockan var två dagen efter. Denna händelse skapade en stor kris i vårt förhållande och jag fick väldigt svårt att lita på min partner. Det var först efter detta som min svartsjuka började bli onormal. Han lovade mig  i alla fall att han inte längre skulle umgås med dessa två kvinnor utanför jobbet nå mer, jag vet inte om det kanske är ett orimligt krav men jag tycker det verkar helt normalt.. Han påstod att han höll med just då men det har visat sig om och om igen att han fortsatt vara vän med den kvinnan han sov med. Han diskuterar även problemen i vårt förhållande med henne och det känns lite som en kniv i ryggen..
Efter denna händelse har han även slutat dricka alkohol.

Ytterligare två månader efter detta, när vi varit tillsammans i 10-11 månader, kom nästa snedsteg. Jag hade precis börjat återfå något slags förtroende för honom och slutat med min allra värsta svartsjuka när jag en dag lånade hans dator för att fixa lite jobbsaker. När jag skulle logga in på en sak på internet dök det upp ett konstigt användarnamn i "rullgardinen" som kom upp där under. Jag tyckte det lät lite "porrigt" och googlade därför användarnamnet. Mycket riktigt hittade jag en användare på "knullkontakt" där min sambo lagt upp en annons. Han letade efter någon att dela sina vårkänslor med om vi säger så. Jag konfronterade honom med annonsen och han påstod att han inte vet alls varför han la upp den, han ville väl bara se om han fick något svar. Han ville i alla fall inte vara otrogen. Allt den tillit jag lyckats bygga upp plus lite till försvann där och min svartsjuka kom tillbaka med besked. Efter detta började jag tycka det var väldigt jobbigt när han skulle träffa kvinnliga kompisar. Till saken hör väl lite också att han själv sagt att han varit kär i alla de kvinnliga kompisar han umgås med. Jag berättade att jag tyckte det var jobbigt när han träffade dem och föreslog att han kanske kunde ta hem dem så jag också fick träffa dem, så skulle det nog kännas bättre - detta han han inte gjort... Och så sa jag även att jag i alla fall ville veta när han skulle träffa dem, så att han inte håller det hemligt. Det skulle ju vara väldigt jobbigt ifall jag fick veta av någon annan att han träffat dem liksom..

Men för 2 veckor sen skulle han vara hundvakt hos sin mor. Jag märkte på honom att det var något som var konstigt och när jag ringde honom hörde jag en röst i bakgrunden. Jag märkte att han hade glömt gitarren hemma, trots att han pratat om att han skulle spela gitarr hela tiden när han var där, så svartsjuk som jag är tog jag gitarren och åkte ut med den till hans mor för att "vara snäll". Och mycket riktigt sitter han där i soffan framför TVn med tjejen han dejtade alldeles innan mig, som han sagt att han skulle varit tillsammans med om det inte varit för att hon inte var så intresserad. Och detta trots att jag frågat honom rakt ut ifall han ska träffa någon när han är där ute. (Ja, jag förstår själv att det är min svartsjuka som orsakar detta. Men det är hans beteende som orsakar min svartsjuka. En ond cirkel med andra ord) Det sjuka är att han, trots att han blivit avslöjad, fortsätter att ljuga. Han påstår att hon varit där i en halvtimme och att hon bara hade vägarna förbi, men det visar sig att hon varit där i 5 timmar och att det varit planerat i flera dagar.

Det största problemet för mig är dock att han snackar skit om mig för sina kompisar/familj. Jag tycker självklart att det är helt okej att han diskuterar våra problem men jag tycker inte att det är det han gör när han säger att jag är tjatig, svartsjuk, kontrollerande och påfrestande utan att ens nämna alla hans fel och brister. Utöver allt jag skrivit ovan är han även spelberoende, alltså av datorpel, xbox och sånt. Så under hela vårt första år tillsammans satt han framför sina spel hela dagarna. Enda gången vi umgicks var när vi åt middag, låg i sängen för att sova eller var ute hos hans mor eller så för att hälsa på, inte mycket till förhållande tycker jag... För ett tag sedan kom vi överens om att varannan dag var spelfri dag, detta har gjort att vi umgåtts lite mer men han spelar fortfarande en del på de spelfria dagarna och på speldagarna är han som besatt av spelandet, det går knappt att få honom därifrån för att äta middag... För att underlätta uppdelningen av hushållsarbetet kom vi från början överens om att han sköter all tvätt och den som inte lagat maten diskar efter middagen, så sköter jag allt annat. Detta har inte heller fungerat utan jag har fått tjata på honom om tvätten och diskat kanske hälften av gångerna trots att jag lagat i princip all mat.

Nu efter den senaste händelsen med kompisen som han ljög om att han skulle träffa så fick jag veta av honom att hans mamma, syster, bror och mammans man tydligen tror att jag läser hans sms (vilket jag faktiskt inte gör, trots all min svartsjuka). Jag blev väldigt upprörd då jag och hans familj har en väldigt god relation och kontaktade därför hans mor angående det. Till svar fick jag inte höra någonting alls om hennes påstående om att jag läser hans sms utan bara att svartsjuka förstör ett förhållande (för det visste jag ju inte?) och "....gör den andra ett "snedsprång" så är det ju något fel,något i förhållandet som fattas eller är för mycket av,man ska inte "kväva" den andre med sina"svarta tankar"...."
Om jag inte missförstår henne helt och hållet så skyller hon allt hans beteende på mig. Hon sa även att hon inte ville lägga sig i utan att vi får lösa detta på egen hand. Varför man då sitter och diskuterar med halva familjen hurvida jag läser sambons sms eller inte, när han inte ens är närvarande, förstår jag inte. Men detta har ju såklart gjort att jag känner mig obekväm med att umgås med hans familj. Då jag inte vill skapa några onödiga konflikter med svärmor så har jag inte pratat med henne nå mer om det hon sa men jag tycker det är otroligt jobbigt att inte kunna säga vad jag tycker om henne och hennes uttalande. Det undviker jag såklart även för min sambos skull som tycker detta är väldigt jobbigt.

Men det jag undrar är väl om du har några konkreta tips på vad jag/vi kan göra för att jag ska sluta vara så svartsjuk och bygga upp mitt förtroende för honom igen, om det är något han kan göra? Eller om du tycker att efter allt som hänt är det ingen idé att försöka utan separation är det bästa alternativet..? Jag älskar verkligen denna man och vill få det att fungera, men jag vill inte fortsätta med något som aldrig kommer att bli bra...