planerat kejsarsnitt vs vaginal förlossning

Jag tror det är svårt att bli beviljad snitt enbart för att man vill bevara sitt underliv. Men det finns ju dessvärre inga garantier för hur ditt underliv kommer vara efter förlossningen. Mitt är som vanligt, dock en något förslappad slidvägg men inget som stör på nåt sätt, har hjälpt bra med knipövningar. Men jag är jätterädd att få bestående men nästa gång..

Jag är gravid i vecka 40+2 och det kommer bli en vaginal förlossning visst jag är jätte rädd till och från, från att spricka fran a till ö men många av mina bekanta har det gått riktigt bra för! Och om det skulle vara så att allt verkligen går sönder så att man lider av det så finns det hjälp man kan få. 
Jag tror också att det är svårt att bli beviljad snitt pga att bevara sitt underliv. Men prata med din BM och se vad det finns för hjälp att få om det skulle vara så att allt är sönder eller hur du ska gå till väga om du verkligen vill ha snitt.

Lycka till! 

Tyvärr är det inte alls säkert att man får den hjälpen man behöver. Visst, dom syr ju ihop dig om du spricker men har du problem efteråt är det inte lätt att få någon hjälp. Sjukvården ser tyvärr problem efter förlossningen som "något man får räkna med" och jag har läst otaliga trådar här där kvinnor tar in luft, har urinläckage och det skaver och det enda sjukvården säger till dom är att knipa. Jag försöker inte skrämmas men det är verkligheten för MÅNGA kvinnor och det är därför jag är rädd. Känns som att jag haft sån tur att inte känna av att jag fött barn att jag inte vågar göra om det flera gånger eftersom nåt hemskt kan hända. Och det suger ju! Det är inte meningen att kvinnor ska behöva lida efter en förlossning och vill man ha hjälp får man betala det ur egen ficka.

Jag blev snittad pga förlossningsrädsla i kombination med stort barn som gick över tiden. Är nu gravid igen och vet inte riktigt hur jag ska göra nästa gång.

Snittet var en fruktansvärd upplevelse för mig. Man ligger på en brits som ett kadaver som inte kan röra sig med slangar i armarna och så skakar hela kroppen av hur de bökar inne i magen på dig för att massera ut barnet genom snittet. Jag kände mig totalt utlämnad med ca 12 personer i rummet som sprang omkring. Skakade sedan i timmar efter att barnet väl kommit ut pga den chockartade upplevelsen.
Jag är iofs väldigt rädd för sjukhus överhuvudtaget och har tidigare blivit utsatt för övergrepp som barn. Trodde att snittet skulle vara lättare psykiskt än en vanlig förlossning men det vet ej fan om det hade kunnat vara värre faktiskt. Att uppleva en operation i vaket tillstånd var det värsta jag varit med om i vuxen ålder.

Såhär i efterhand har jag också förlorat förmågan till att få orgasm pga avskurna nervtrådar som inte hittat tillbaka till varandra och jag har ingen känsel alls mellan naveln och muffhåret. Det är faktiskt väldigt obehagligt även om det inte låter så farligt.

Vill inte skrämmas egentligen utan bara ge dig lite mer information om hur man KAN uppleva ett planerat snitt. Så att du vet vad du eventuellt väljer. Det finns också kvinnor som fått betydligt värre men än jag efter snittet, liksom det finns kvinnor som fått fruktansvärda skador av att föda vaginalt.

Lycka till med beslutet och med bebben! :)

Jag måste också lägga till: att föda vaginalt var för mig en helt fantastisk upplevelse. Jag mådde fantastiskt bra efteråt förutom att det sved lite när jag kissade. Så för mig var det underbart att föda barn!

Det låter som om att du ä förlossningsrädd och är man det är det inget problem att få planerat snitt. Stå på dig om ett snitt. Och man ska inte alls acceptera att bli förändrad eller få underlivet förstört bara för att man väljer att skaffa barn. Det är därför kejsarsnitt finns!

Hej.

Jag födde min dotter i februari och tyvärr drabbades jag av en stor bristning (sfinkterruptur) och diverse andra komplikationer. Har inte mycket gott att säga om eftervården heller. Det jobbigaste är att man inte blir trodd utan måste tjata till sig all hjälp. Trist eftersom man hellre skulle vilja ägna tiden och energin till sin nya lilla bebis.

Men min mening är inte att skrämma någon utan att berätta att så här kan det gå i vissa fall. Jag önskar att jag hade vetat om detta innan så hade jag kanske kunnat förhindra eller i alla fall varit bättre förberedd. Allvarliga bristningar i underlivet går till stor del att förhindra. Mitt råd till dig är att vara ordentligt förberedd och att din partner också är medveten om hur du vill ha det. Tyvärr är det så att du inte helt kan förlita dig på att personalen alltid gör det som är bäst. Det är du som ska leva med de beslut de tar, inte dom. Med det menar jag inte att vårdpersonal medvetet fattar dåliga beslut utan att det alltid är bra att själv vara tydlig med vad man själv vill. Det är bara du som känner dig själv bäst. Om det är viktigt för dig att inte spricka sönder ska du vara tydlig med det till förlossningspersonalen så att de kan göra allt för att förhindra det. Egentligen borde detta väl vara självklart men nu är det inte så tyvärr.

Jag tror personligen inte att planerade kjejsarsnitt är lösningen på att förhindra förlossningsskador utan jag skulle hellre utveckla och förbättra förlossnings- och eftervården. Det tror jag att alla skulle tjäna på, både sjukvård, patienter och samhället. Jag köper inte det argumentet att "man vet vad man gett sig in på" och så vidare. Då kan vi ju lika gärna föda hemma som man gjorde på 1800-talet.

När det gäller stora bristningar finns det vissa riskfaktorer som kan undvikas eller påverkas. T ex undvika att krystningen forseras eller att man måste använda sugklocka eller tång. Vissa förlossningsställningar medför högre risk, gynläge t ex. Sen är det viktigt att BM vägleder dig hur du ska krysta i utdrivningsskedet och att hon håller emot och skyddar perineum.

Jag vill inte råda dig till varken snitt eller vaginal förlossning, det kan bara du veta vad som är bäst för dig. Inte heller kan jag säga att du kommer säkert inte drabbas eller det går säkert bra för det kan inte jag veta. Men jag tycker att du omgående ska be om en remiss till aurobarnmorska eller liknande för att få diskutera olika alternativ som känns ok för dig.

Lycka till!

Hej. Ursäkta mitt språk, men jag tycker det är vidrigt att säga så till sitt barn som ska ha barn och är så rädd för en sådan sak. En sådan förbannat intim sak, DIN ensak! Skit i vad andra tycker om de ska kränka din integritet. Varannat underliv blir förstört av så kallad "naturlig förlossning". Är det naturligt att en människa ska behöva leva med att inte kunna skita ordentligt, kissa ner sig av att hosta och inte kunna ha njutningsfullt sex? Fy bubblan. Då skulle jag aldrig tänka tanken på att skaffa barn. Vården diskriminerar ständigt kvinnor med besvär efter vaginal förlossning. Du ska göra på ditt sätt. Full support från mig. Vadå värt det? Vad fan är det för skit! Kräv kejsarsnitt om du känner att det är vad du vill. Ett ärr på magen är bättre än ett trasigt underliv. Enligt mig iallafall.

Med vänliga hälsningar

Jag sprack också hela vägen, blev sövd och sydd, eftervården jag fick var bra men det krävs att man sköter sin träning med knipövningar osv... Och de s att om jag läcker avföring osv så ska jag höra av mig till vården eftersom man inte ska behöva leva med det... Tycker inte du ska vara rädd eller nervös... Börja med knipövningar redan nu när du är gravid om du inte gjort det...

Jag födde på halmstad BB, och fött ett till barn efter bristningen