När familjeterapi tydligen inte hjälpte

Efter att ha varit ett par sedan 2004, så fick vi stora problem i förhållandet 2006.

Eftersom vi båda var runt 40 och haft förhållande innan, så visste jag hur detta förhållande skulle se ut. Och han tyckte som jag, nämligen att vi skulle hjälpas åt med allt och vara en stöttepelare för varann.

Men han började involvera sig i en rådgivningssajt för skilda pappor med vårdnadstvister.
Och allt det vi bestämt gällde plötsligt inte längre. Visserligen var han inne i en vårdnadstvist, men tiden framför datorn upptog ALL hans lediga tid. Från tidig morgon till sen kväll/natt.

Själv fick jag ta hand om allt som ingår i ett hem med hus och trädgård och hans barn växelvis boende hos oss.

Det slutade med att jag tog min resväska och  flyttade till lägenhet hos bekant, eftersom jag inte fick något som helst gehör för att jag var slutkörd. Bara gnäll,irritation och ilska från hans sida när jag tog upp ämnet.

DÅ gick det upp för honom att jag menade allvar. Efter mycket tjat, gråt och åtskilliga timmar i telefon, gick jag med på familjeterapi.

Vilket fick honom att inse problemet och han lovade dyrt och heligt att det inte skulle upprepas. Sedan var allt frid och fröjd lite mer än 1 år. Då genomgick vi IVF för att få gemensamma barn.

Men när jag blev gravid hösten 2009, då började hans företag gå dåligt pga lågkonjunkturen i landet.

Då köpte han ett datorspel World of Warcraft  ( WoW), som har fått åtskilliga spelberoende.

Fick nu åter igen igen hjälp hemma. Och denna graviditet räknades som riskgraviditet, eftersom jag var över 40 och väntade tvillingar.

Och 2 fina friska tvillingar föddes i v. 39 och är nu 1,5 år gamla.

 Även efter att jag kommit hem med dem ( gjorde kejsarsnitt) så har hjälpen inte infunnits, utan jag är om än mer slutskörd än tidigare med 2 små, 24 tim/dygn, ingen avlastning utifrån( det finns ingen) och en man som tillbringar 16 timmar/dygn med WoW.

Och han lyssnar inte på mig. 

Finns det någon räddning med familjeterapi igen eller?