Hur göra med hagalen liten prinsessa?

Hej! Har ett problem som egentligen är två olika...
- Hur gör man med en dotter, snart fyra år, som är helt fokuserad på att vara finare klädd än alla andra?
- Och hur göra med samma dotter som nu börjat tjata och bråka och protestera för att hon inte får allt hon pekar på?
Jag gillar att köpa fina saker till lillflickan, säkert är det där skon klämmer,  hon får ständigt höra att hon är så söt och så fin och lägger oerhört mycket energi på att koordinera plagg, diadem osv i det oändliga. Dessvärre har hon också svårt att acceptera att någon annan har något fint på sig. Häromdagen hade jag på mig en ny klänning, genast började hon studera sig själv och sedan mig igen, varpå hon ilsket utbrast: "Men du är ju finare än jag!" Sen sprang hon genast in och bytte om till prinsess-kläder. Det där är ett vanligt förekommande scenario hos oss. Eller rättare sagt, det händer inte att hon självmant tar på sig byxor eller något annat praktiskt - allt sånt har hon ratat sen hon var typ 1.5 år gammal. 
Hon pratar ofta om att hennes hår och kläder osv. är finare än kompisarnas, även inför dem. Jag försöker förklara att det inte är en tävling, att alla kan vara fina samtidigt, men det hjälper inte stort. Fröknarna på dagis menar också att hon alltid står och fiskar komplimanger på morgnarna i sina kreationer (hon klär sig som sagt alltid själv, allt annat leder bara till segdragna bråk). 
Hittills har det mest handlat om kläder, men nu gäller det även när hon får något (vilket förmodligen är alltför ofta) - då frågar hon genast: "Får jag något mer?"
Hon har oerhört svårt att acceptera att lillebror får något, utan att hon också får. Och till saken hör att lillebror får saker betydligt mer sällan. Idag kulminerade det hela när vi skulle åka och köpa växter. Samtliga växter skulle vara "hennes", annars vrålade hon och skrek. Därefter åkte vi till IKEA. Där var alla leksakerna på lekavdelningen "hennes", inga andra barn fick använda dem, trots att jag blev jättearg och förklarade för henne att man inte bär sig åt på det viset (hon förstår ju, hon är en smart flicka, men den där missundsamma, konkurrenslystna sidan tog över hela tiden). När lillebror fick en liten nalle blev hon fullständigt vansinnig för att hon inte också fick något (jag påpekade att hon hade fått välja en blomma i blomsteraffären till sitt rum, men det räckte inte för det var ingen leksak). Hela vägen hem vrålade hon i bilen om den där uteblivna leksaken och när vi kom hem blev hon urförbannad för att den lilla lampan jag köpt till barnen gemensamt skulle vara just gemensam och inte bara hennes.  
Jag är såååå trött på alla dessa bråk, det handlar inte om trots, tror att vi har lämnat trotset bakom oss men nu har vi kommit in i en ny, tjurig tjat-fas som är helt outhärdlig.  
Någon med erfarenhet som har några tips?
Jag älskar min dotter och tycker att hon är underbar, men jag vill inte att hon ska bli ett tjatigt, bortskämt och osäkert litet prinsessmonster som bara lever för att få prylar och omgivningens bekräftelse. Vill bryta detta innan det har gått ännu längre.