"Hur mår du?" "Tack det är bra..." Eller?

Ja man svarar ju reflexmässigt dock svarar jag sanningsenligt till alla i min närhet varför spela i deras närvaro då dom ändå kommer syna lögnen ;D
 

Hyggligt själv då? säger jag

Oftast svarar man nog lite PK, typ Jomen det är helt okej. Men när jag faktiskt inte mådde bra alls så bestämde jag mig för att inte vara ett dugg PK, för jag orkade inte det, och det fick bära eller brista. Så jag sa som det var, och fick fantastiskt bra respons på den där ärligheten.
Jag som trodde att många skulle backa välkomnades istället med kramar och många öppnade själva upp och berättade om sina jobbigheter eller gav bara stöttande ord. 
Så erfarenheten var ju god och därmed så är jag idag mindre PK nu än förr. Det händer, även om jag nu mår toppen och känner mig generellt väldigt lycklig, att jag svarar i stil med Nä idag är verkligen ingen bra dag, fy f-n.

Och jag ska lägga till att jag är väldigt bra på att se/höra på andra hur dom mår, ser lätt genom fasader etc, och därför så föredrar jag ett ärligt svar på frågan snarare än något ihopljuget samtidigt som jag ju kan se att personen inte är glad, eller mår bra.

Varför ställer man en fråga om man inte kan ta ett negativt svar

Just nu varken vet jag vad jag vill svara eller vad jag ska svara på den frågan. Är sjukskriven sedan drygt tre månader och kommer nog vara det några månader till. Har en sjukdom som inte är "farlig" på sikt men mår inte bra nu. Det är en sjukdom som inte syns eller märks, förutom för de som känner mig och vet vilken fart jag brukar ha. Oftast blir svaret "det blir lite bättre vartefter", såvida det inte är nån som verkligen _vill_ veta hur det är.

Före jag fick detta, ville och kunde jag ibland svara "inget vidare idag faktiskt" men det blev minst lika ofta "Tack, det knallar på". Vad nu det innebär... men jag ljuger ju ändå inte. Det har också hänt att jag svarat "pass", då brukar folk fatta :)

Men.... VARFÖR ställer men den frågan jämt för? Själv jobbar jag på att försöka byta ut den, just för att den är så svår att svara på så ofta. Men det är inte så lätt...

*asg* .... fast egentligen är det ju inte roligt alls. Ofta tvingar man sig ju själv att verkligen blåljuga. I alla fall jag. "Jo, det är bara bra". Fast egentligen vill jag ju också säga typ: "Nej, det är skit, vi har inga pengar, min man mår psykiskt dåligt, jag är vanvettigt orolig för vår son som har haft det galet jobbigt i skolan, jag får aldrig sova för det gör inte ettåringen, jag lider av ångest och blir inte med barn fast jag vill". Möjligen medger jag att jag inte får sova, sådant känns legitimt att beklaga sig över...

Jag skulle vilja svara att det är DÅLIGT, vi har nästan inga pengar jag mår sjukt dåligt psykiskt pga vissa händelser som skett för ca 2 år sen.. Min sambo och jag försöker skaffa barn men det går seegt.. Jag hatar mitt jobb. vill aldrig mer tillbaka dit!! Och mina föräldrar är i vårdnadstvist om min lillebror och bråkar och kastar skit på varandra.

Jag har förlorat min dotter för 5 veckor sedan och folk frågar
Hur mår du? Hur går det?
Jag brukar svara Det går.
Ja det går men jag mår inget särskilt bra. Vad förväntar de sig?

Jag säger alltid "det är bara bra" fast det kan vara piss! För man håller ju sitt jävla "pokerface".

Det var som en frågade om min pojkvän under våran paus så jag sa bara "det är bara bra mellan oss" men det stämde ju inte..... =(

Det bästa är den här: "hur är läget?" "Jorå,själv?" "Det rullar" haha. Det är en social sak att fråga men så länge man inte är mer än bekanta så går man inte in på detaljer oftast, det finns ofta en gräns för vad man säger. Det bara är så. Däremot om det är vänner emellan så svarar man väl sanningsenligt.

Det finns många som inte mår bra men en viktig fråga har blivit en artighetsfras som ingen vill ha svar på egentligen.

Det beror väl på vem som frågar... samt hur, när och varför?
Att ställa frågan hör till vår sociala norm och betyder inte på något sätt att gemene man på något vis är intresserad av hur jag mår - lika lite som jag är intresserad av att Dela Med mig om hur det står till.

Jag skulle verkligen inte vilja svara något annat än "joförsjutton!, själv?"  i nittionio fall av hundra..... och jag vill verkligen inte ha något annat svar när jag ställer frågan heller.

... och hela mitt inlägg var fruktansvärt illa skrivet.... men fram till dess dagen kommer då det blir möjligt att redigera ett inlägg på FL får det se precis så illa ut som det blev.

Jag svarar - Jo, jag lever... För det gör jag ju även om jag mår skit. Sen kan de tolka svaret som de vill/orkar/har tid med.

Deathbypickles

Varför ställer du en sådan laddad fråga om du inte vill ha ett ärligt svar. Det är så typiskt svenskt. Allt ska vara lagom, ingen ska varken må bättre eller sämre än gemene man. Det är så rykten sprids. Man är ärlig mot en och oärlig mot nästa och när de möts blir det en hejdundrans diskussion om hur mår egentligen den där för till mig säger hon si och till dig så.

Jag är less på att låtsas "må bra", vet inte riktigt vad man ska svara, men det brukar bli "det är väl ok" och på senare tid "sådär".

Jag vill svara:
Just nu är allt skit och jag känner mig helt värdelös för att:

- Jag är fortfarande arbetslös (1½ år efter min andra universitetsexamen)

- Jag har ingen inkomst eller några besparingar, helt pank mao, och jag ligger jämt efter med räkningar

- Jag lider av depression och äter antidepp som inte hjälper fullt ut

- Jag är less på att gå hemma och inte ha något att göra, och precis allt känns tråkigt

- Jag har gått upp massor i vikt och hatar min kropp (och mitt hår/frisyr) men saknar ork och motivation till att göra något åt det

- Jag saknar en nära vän att dela allt med, någon man kan prata med om precis allt

- Jag är trött jämt, uttråkad, omotiverad, orkeslös... och gnällig

Jag brukar försöka att svara ärligt. AVSKYR att bara säga "jooo men det är bra..." när det inte är det.
Men det beror ju lite på hur frågan ställs. Om nån frågar "allt bra?" med glad röst känner jag att det inte finns något direkt utrymme att säga nånting annat än ja...
Men jag försöker att inte svara oärligt för jag vill ha äkta relationer. Sen är det såklart också skillnad vem som frågar... om det är grannen över staketet som man mest hälsar på eller någon man har en mer nära relation med, eller skulle vilja.