Min gravidhjärna gör mig galen!

Jag har ett prolem. Jag är 24 år och gravid i vecka 24. Förutom det så lider jag av panikångest (som jag egentligen borde äta medeciner mot men min graviditet har gjort att jag undviker att ta dom eftersom det inte känns bra att göra det) + så är jag arbetlös sen en bra tid tillbaka. Och för att kompensera min arbetslöshet så har jag börjat sträva efter att bli den perfekta "hemmafrun" och "bullmamman" undermedvetet. 

Idag (onsdag) fyller sambon år. Då har jag planerat födelsedagsfika för honom och bjudit in hans mor, syskon och några vänner. Till detta har jag då bakat och donat på. Först blev sockerkakan misslyckad. Jag glömde mjölet så sockerkakan blev ju såklart bara blask.... (Har blivit ordentligt disträ på senare tid) Jag blev så upprörd att jag började gråta pga detta. Jag gjorde om sockerkakan och då kommer min sambo och petar i den så det blir ett stort fult hål i den och jag blir helt till mig och tycker för en stund att han har förstört den. 

Sen börjar jag med tårtan och allt är helt okej tills dess att jag provar strö kakao över den och använder fel sil så att det blir överdoserat med kakao på det fina vita marsipanlocket.. Detta försöker jag då få bort på alla olika sätt men det blir bara utsmetat och nu ser tårtan FÖRJÄVLIG ut. Sen provar jag att garnera med "silverkulor" men eftersom det är marsipan så fastnar ju inte dom. Vilket jag inte tänkte på i affären direkt... 

Så nu är jag otroligt bitter över mitt misslyckande. Jag känner mig VÄRDELÖS pga såna här småsaker. Jag vill bara slänga tårtan och allt genom fönstret och ligga och gråta resten av veckan... Det känns som att om jag inte ens kan fixa att baka så kan jag inte bli en bra mamma heller... 

Är jag ensam om att känna såhär?