Släktens bank....

Säg till ditt syskon att du åtminstone vill ha en symbolisk summa varje månad och fråga när han/hon tänkt sig ha betalat tillbaka. När det gäller din mamma, säg till henne att det ständiga lånandet måste få ett stopp, och fundera på en bra lösning. Om du har det bra ställt och du ändå ligger ute med pengarna jämt, kanske du kan efterskänka skulden och säga att hon inte får låna mer, men att hon inte heller behöver betala tillbaka det hon är skyldig? Jag menar, det är ju moment 22 om hon lånar 3000 av dig, betalar tillbaka när pensionen kommer och sedan lånar igen. Kanske bättre att säga att behåll dina pengar, men mer får du inte "låna" och sedan sätter du stopp för hela familjen och skyll på din egen ekonomi. Hitta på något om det känns jobbigt, en panna som måste repareras eller nåt.

Äh inte din sak att försörja dom. Speciellt inte när du inte ens får tillbaka pengarna du LÅNAT ut. Jag hade sagt stopp. jag får ju ändå inte tillbaka det.

Skönt att höra att jag inte tänker helt fel...
När det gäller att efterskänka skulden så har jag gjort det vid ett tillfälle. Hon blev jätteglad och tyckte det var jätteskönt och ringde sen två dagar senare och lånade igen...
Ska prata med maken och se hur han tänker om det hela. Ett tag var vi inne på att bestämma att vi inte tänker ligga ute med mer än typ 2000 kr och oavsett vem som lånat, vem som betalat och vem som inte betalat så skulle det vara vår maxgräns.
Ska fundera vidare.

Jag skulle satt stopp. Att låna pengar som man sen inte betalar tillbaka är inte ok.

Skitsvår situation.

Man vill ju inte stå på sidan av och se anhörigas ekonomi gå i graven. Särskilt inte när de anhöriga vet om att man tjänar relativt bra och tidigare kunnat låna ut pengar, de kan mkt väl misstycka och tycka att du är snål och egoistisk som kan med att leva gott på dina pengar medan deras ekonomi är så kass. De vet förmodligen innerst inne att du har all rätt i världen att leva gott på dina egna pengar, men när de själv sitter i knipan så ser de nog bara till sig själva och har nog svårt att ta in att de inte har någon som helst rätt att kräva några som helst lån av dig.

Jag skulle (ifall min ekonomi tillät) avstå från att kräva tillbaka skulderna, men jag skulle vara mycket tydlig med att mina anhöriga MÅSTE lära sig leva på sin inkomst, de kan inte förlita sig på att jag rycker in och redan upp situationen - deras ekonomi är deras eget ansvar, inte mitt!

Dina anhöriga kommer aldrig kunna rätta magen efter plånboken ifall de har dig som säkerhet. Men det är svårt att säga ifrån till sin egen släkt, särskilt när man faktiskt har pengar nog att låna ut.

har sådan tur att min släkt inte lånar av mig. har inte råd att låna ut, men i framtiden efter studierna så kommer jag ha relativt bra ekonomi, men tror inte att någon kommer ta sig för att fråga efter lån, de har lärt sig klara sig på sina egna inkomster och behöver inte ta del av andras eftersom de är ansvarsfulla vuxna som rättar magen efter plånboken.

 

Jag skulle säga stopp - det får ju räcka hur mycket de utnyttjar er - har de inte pengar, bjud hem dem på middag, så går de inte hungriga i alla fall!

Jag har valt att säga till dem att jag gärna hjälper till med att gå igenom deras ekonomi och sedan komma fram till lösningar och ifall det finns behov kortsiktigt låna ut pengar men då ska de betalas tillbaka inom 6 månader.
Det har nästan slutat frågas efter pengar från mig efter det.
Jag har en ganska enkel filosofi:
* inga cigaretter
* Inga dyra extra utgifter som ex. sprit/bio varje vecka/middag ute varje vecka osv.
* Inga onödiga utgifter.

Jag lånar gladligen ut om det är en riktig kris i mina öron. Men har gjort detta till två och de hade liknande situationer de spenderade pengarna på onödigheter och förväntade att bli räddade.
Det var inte så populärt men som sagt jag lånade sist 25 000 till en av mina bästa vänner för att hon skulle flytta in i en lägenhet och då hjälpte jag gladligen till med lite extra pengar då hon inte har några möbler. Men sa nej till en släkting som ville låna 500 kr för hon behövde det så akut sedan visade det sig att hon behövde cigg och lite sprit till helgen och sen lite fyllemat osv. Inte enligt mig akut.

Att sätta att tak totalt sett lät som en jättebra ide! Om ni är uppe i taket och X vill låna kan ni beklaga och meddela att Y inte betalat tillbaka ännu....Låt de lånande släktingarna göra upp det internt istället ;)

Men din mamma har ju rätt att komma upp i existensminimum om hon inte klarar sig på sin pension. Har hon skulder?

För ett par år sedan ville/behövde min mamma lånar pengar varje månad. Ibland en hundrig, ibland en tusenlapp. Till slut satte jag och min man stopp, sluta låna ut helt enkelt. Vi hjälpte till på alla andra sätt, men inte genom att låna ut pengar. Har någon enstaka gång gett pengar när det varit nödfall istället. Jag har suttit och ringt till både kronofogden, inkasso och direkt till olika bolag och gjort upp avbetalningsplaner, och kommit med olika synpunkter på inköp och avtal. Vi har peppat i lönefrågor, letat upp billiga bilar att köpa och stöttat i bostadsfrågor. Men som sagt, vi lånar inte längre ut pengar. Måste säga att varit det bästa jag gjort. Nu har vi koll på hur mycket pengar vi har, behöver inte avstå från inköp när bra erbjudande dyker upp för att pengarna är slut pga vi lånat ut det som finns på spenderar kontot. OCH min mammas ekonomi är mycket bättre. All skuld till kronofogden och det mesta till inkasso är betalt. Därmed har även hon bättre ekonomi nu och inget behov av att låna heller!

Träffade en man på mitt jobb idag, han kulle köpa glasögon till en vän som inte hade pengar och sa något om fick mig att tänka till..

tänkt om vi hjälpte varandra mer på jorden så skulle alla ha det bättre!

Tänkvärt och sant!

Jag är väl i liknande situation, dock så är jag husägaren till min mammas bostad. Hon är en "fattig pensionär" och jag betalar försäkring, amortering och lån men det rör sig enbart om en 1000-lapp i månaden.

Det som är mindre roligt är att jag själv bor i hus, har barn och är student på studielån... 12 000 kr till henne om året är ingen höjdar i det läget men samtidigt så har hon det skralt. Jag vill inte att min mamma ska behöva vara en "fattig pensionär", jag vill att hon ska ha ett drägligt liv. Så jag har svårt att ta upp detta men jag kan trösta mig att någon gång kommer den där 1000-lappen i månaden inte vara lika kännbar.

En tanke bara 

Åå måste bara få ur min,

Förr levde jag på soc men fick det att gå runt, och nu har jag för mig en helt ok inkomst. säkert dålig i mångas ögon men när man levt på soc ett tag och sen börjar få mer pengar så blev det lätt för mig att spara en del. Lånar gärna ut om vänner behöver pengar men måste alltid små tjata för att få tillbaka då de inte har pengar, men festa ofta har man råd till...

Jaja senaste tiden lånar jag bara ut om det känns akut och fick för ett tag sen detta sms av en vän :

Hej vännen kan inte du leta efter din internetbricka och låna ut 300 kr. Vill köpa godis och god mat för vi vill mysa idag. Får tillbaka på onsdag.

Brickan har varit borta i 6 månader (Vilket hon vet) och är högravid så är inte direkt sugen på att vända upp och ner på huset för en jävla myskväll åt nån annan. Och vet att de drack dagen innan så var ju bakis grejjer som skulle inhandlas. Har man råd att dricka så har man väl råd med flötet dagen efter?  Så funderar på att avsluta det kontot för ärligt börjar bli less på att låna ut om det verkligen inte är akut. Älskar verkligen min vän men att be om pengar för skitsaker så känns det som att hon börjar ta mig för givet...

Jag slutade låna ut pengar till släkt och vänner för flera år sedan. Konsekvent. Däremot har jag börjat ge bort pengar. Jag insåg att jag inte skulle låna ut pengar som jag inte har råd att vara utan. Då kan jag lika gärna ge bort dem. Det händer inte ofta, men när det väl händer så är det uppskattat från båda håll

klart men lånar till släkt o vänner om de behöver. Dock inte till onödiga saker som någon nämde till festande o cigg o sånt skit.

Gav bort 30 000 kr förra månaden till en släktning utomlands som inte hade råd att sätta fönster på sitt hus som de försöker bygga. De lever på mindre än 5000 kr, två vuxna + ett barn o det kändes helt rätt. ( de frågade inte ens utan fick hela summan utan förvarning, gissa om de blev chockade men glada) Vi lever normalt, har två löner o visst vi har oxå utgifter, men man måste ju spara för oförutsedda saker.

Visst vissa har inte råd att spara men då prioriterar man helt fel saker tydligen. Man kan altid få in extra pengar. Jag samlade burkar under min uppväxt för pappa var städare o mamma pensioner pga en sjukdom hon har o det var inte mkt vi hade per månad men våra föräldrar lärde oss att ta eget ansvar o hjälpa till. Vi delade ut reklam på helgerna, samlade burkar när vi var ute ibland samt vid olika festivaler, cyklade o slapp köra busskort osv osv. De var den bästa tiden i mitt liv för vi barnen kände att vi var delaktiga samt lärde oss uppskatta det man hade.

Nu är vi vuxna o maken o jag har cirka 45 000 kr efter skatt - 20 000 utgifter så man kan spara en del, men  samtidigt plockar jag upp den där burken från marken när jag tar en promenad för den påminner mig om att varje krona har sitt värde o det kanske är just de burkarna som gjort mig till den jag är idag. (Kommer ihåg när vi som nygifta för 9 år sen levde på cirka 10 000 kr innan allt var betalt o visste inte hur vi skulle klara det men saker har en tendens att alltid lösa sig. Man lär sig hushålla helt enkelt, samt gå klar sin utbildning o även då gav vi bort pengar till de som var i behov. Vill bara nämna att bara hyran då var på 5000 kr + 5000 kr till annat i cirka 3 år. Vill man så kan man.)

Förlåt om det blev lite OT men vill bara påminna er att alla har kriser ibland så lär era barn att vara givmilda för det kan vara du som inte har så det räcker en dag och behöver hjälp själv men ingen som vill hjälpa dig..  

  

      

När Det gäller mamma så hade iaf jag fört över 1000-lapp varje månad. Hon kan inte göra så mycket åt sin inkomst nu och hon har ju tagit hand om dig. Syskon däremot skulle jag inte låna ut till jämt och ständigt.