Hur ser era morgnar ut? Lugna och fina eller stressade och jobbiga?
Har hamnat snett med morgnarna känns det som. Jag försöker verkligen få bra, lugna morgnar men det vill sig inte. Alltid är det något som kör ihop sig på slutet.
Fredagmorgon i kort sammandrag: vaknar klockan sex, sonen, fem år och dottern, tre år vaknar också då. Lugnt och skönt till en början, lite frukost, stressen ökar lite. Sen dags för kläder. Därifrån ökar stressen. Tjat och gnat, hittar inte strumpor, barnen springer rundor och jag inser att klockan går. Sonen vill inte klä på sig själv fast han kan och dottern vill inte vara stilla. Jag klär på dottern ytterkläderna, vänder mig om för att hjälpa sonen med dragkedjan, vänder mig tillbaks och möts av en glad dotter som stolt har tagit av sig jackan igen. "Mamma, kan själv!". På med jackan. Inser att barnens mössor inte är där dom ska vara. Letar lite och hittar dom tillslut.. Kommer på att jag glömt tandborstningen och fixar det lite snabbt i hallen. Öppnar ytterdörren och sonen sträcker upp händerna i luften och skriker jätteglad "morgongymnastik" och med lillasyster i hasorna springer han glatt iväg. Bort från bilen. Jag suckar djupt, inser att morgondisken får stå kvar på frukostbordet. Gå ut, stänger ytterdörren och får jaga rätt på två, glada barn med mycket spring i benen.
Tänker för mig själv att alla andra har säkert jättelugna morgnar och kommer till jobbet utvilade och lugna...
