Förlossningspanik

Hej

Jag är gravid för andra gången (vecka 32) och är mycket villrådigt kring förlossningen.
Inför första förlossningen så var jag panikslagen och mådde dåligt hela tiden. Till slut fick jag väldigt bra hjälp på auroramottagningen att se och tackla mina rädslor. Det jag var mest rädd för var en långtutdragen förlossning med mycket smärta och adet skulle resultera i att jag inte skulle orka krysta fram barnet.
Förlossningen gick väldigt bra just för att allt jag hade "listat" som stöd och behov gick att ordna.
Skickades för det första inte hem utan togs hand om direkt, fick epidural direkt och hade mycket närvaro på rummet. Så fort jag sa att jag nog inte kommer att fixa krysta ut barnet gick de och hämtade en läkare. De gjorde en snabb bedömning och såg att det var möjligt att få ut barnet med en klocka. På 2 drag var min son ute och medmig i bagaget fick en myyyycket positiv förlossningupplevelse

Men nu har förutsättningarna förändrats.
Jag har en ryggskada efter en trafikolycka. Dels är jag orolig att kraften att krysta kommer att påverkas och att jag dessutom kommer få mer ont. Läkaren på MVC säger att hon inte tror att det kommer att påverka men jag gillar inte ordet tror...Jag känner ju att kraften är nedsatt i andra sammanhang och att jag redan förra gången hade lite kraft.
Att gå på toaletten och bajsa är idag något mycket jobbigt och jag känner att jag inte har kraft att få ut det så fort det är det minsta hårt...

Men sen är jag även orolig för smärtan. 
Narkosläkaren bedömer det som stort sett omöjligt att sätta en epidural. Han sa att möjligheten finns att det kan gå med en spinal om förutsättningarna är lugna (så att de kan få hålla på och grejsa) och att det i så fall skulle ske vid ett planerat snitt.
Jag vill ju helst inte snittas då risken är att jag kommer ha ont och må dåligt efteråt..
Sen har jag hört att amning och barnets immunsförsvar riskerar att påverkas.
Och om spinalen inte funkar så måste jag sövas, dvs inte vara vaken när barnet kommer och dessutom vara påverkad av narkos den första tiden med barnet (brukar må väldigt dåligt)

Tanken på mina alternativ gör att jag mår skitdåligt
Tanken på att ligga i flera timmar och ha ont gör att jag får fullständig panik.
Kanske går förlossningen jättefort men att det finns en risk att det inte gör det och att det inte finns någon bra  smärtlinding som jag kan få känns jättejobbigt. 
Lustgas testade jag förra gången och det enda som det gav var känslan att vara full..(men smärtan var kvar..) Jag är väääldigt smärtkänslig så Tens, akupunktur och sånt är inte min grej. Smärtlindringar som bara kan sättas sent i förloppet känns i inte heller bra om det är nu så att det blir långtutdraget..
Samma känsla har jag dessvärre kring det andra alternativet...att riskera amning och barnets immunförsvar och dessutom kanske inte ens vara närvarande vid förlossningen...

Min läkare säger att hon tror att förloppet kommer gå snabbt och att jag inte behöver oroa mig men det hjälper mig inte. Jag behöver en bakdörr om det nu inte blir så...men nu finns det inte någon...

Hjälp!!
Vad ska jag göra?